Life - Lupple & Medi PRS

Hon kunde inte sluta att le och kramade om honom.
"Jag är nog den lyckligaste här. Om itne du är det så är jag det. Jag kan inte fatta att vi bröt förbannelsen över min familj." Viskade hon och log.

Han skrattade lågt. "Jag är väldigt lycklig över att vi har brutit förbannelsen." Viskade han och kramade om henne.

Hon började att gå och flätade in sina fingrar i hans.
"Det här måste vi fira. jag kommer inte dricka men jag vill fira iallafall."

Han flinade lite. Klockan närmade sig festen för kvällen, så hon skulle få ett firande. "Jag kommer inte heller dricka." Sa han roat.

"Du får det för mig." Hon såg på honom och lutade sin kind mot hans arm.
"Okej om det finns alkoholfritt såkan jag dricka. Det kan du med då." Viskade hon och öppnade dörren.

"Vart har ni varit?" Wendy satte händerna mot midjan

Han log ömt mot henne. "Väldigt snällt av dig älskade, men jag vill helst inte visa mig som berusad framför dig." Sa han roat. Såg sedan Wendy. "På promenad." Log han och kramade om sin syster.

"Du talade väl inte om hemligheten?" Viskade hon på deras språk och såg menande på honom.
"Du vet om att det skulle hållas hemligt?"

Gabriel såg på henne, frågande. Vilken hemlighet talade hon om? "Nej jag har inte berättat för henne om festen ni har planerat. "Svarade han på deras språk. "Men jag har berättat det andra. Det hon borde varit den första att veta." Sa han ärligt.

Hon såg på honom och suckade.
"Det var en del av överraskningen din vargskalle." sa hon och lade armarna i kors.
"Varför sa du något?

"För att hon är min blivande fru. Och det är hennes barn. Hon förtjänar att få ta del av den väldigt stora nyheten i enskildhet med sin blivande man. Ifrågasätt mig inte om detta. Hon skulle aldrig varit den sista som fått reda på det till att börja med. "Sa han allvarsamt och såg på sin syster.