Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och nickade men Noelle som hade hört log och skakade på huvudet.
"Åh jag fick den.." sa hon lågt.


"Men varför tar vi inte bilen då?" Frågade han och höll hennes hand hårt.

Gabriel log mot henne. " Jag vet." Svarade han enkelt men drog upp Olivia i sitt knä och smekte henne sakta över håret. Vill ha henne så nära som möjligt.

Mi stannade upp. Kom på att han fortfarande inte är helt frisk och log. " Vi tar den nu." Log hon och vände runt med honom och hämtade bilen.

Hon log och skrattade,
"Du är så varm. borde du verkligen värma upp mig när vi sitter hätr?" Viskade hon och log..


Han skrattade och var redan veldigt trött.
"Kan du bära mig?" Frågade han mjukt..
"Jag är trött." Sa han och kramade hennes hand.

Gabriel såg på henne och smekte henne över nacken. " Älskade du kommer att bli kall." Sa han oroligt.


Mi såg på honom och tog upp honom i famnen. " Ska vi stanna hemma?" Undrade hon och bar honom mot bilen.

"Det kommer jag inte. Har en filt och sitter vid elden."
Sa hon och såg mot Noelle som verkade oroad över något och hon såg mot Gabriel.

"Nej det ska vi inte. Du är för vacker för att vara hemma. Vi åker och firar." Han såg bestämd ut och nickade lite.

Gabriel såg på henne och suckade tyst. " Men tänk om? Lova att vara nära mig då?" Bad han och kysste henne sakta över håret innan han märkte Noelles oro. " Prata med henne?' föreslog han mot Olivia.

Mi log mjukt. " Lova att säga till när du blir för trött." Sa hon och satte in honom i bilen. Bältade om honom noggrant. " Kanske ska spänna fast dig i andra tillfällen.' viskade hon roat och lekfullt innan hon kysste honom. Stängde dörren och gick runt och startade bilen och värmen i bilen.

Hon nickade och reste sig efter att ha dragit sig ur hans famn och gick mot Noelle.
"Noelle kan vi prata? Du verkar... rädd?" Sa hon tyst.


"Jag lovar. Annars kan jag väl sova i din famn vid en eld?" Han log men blev sedan röd som blod i ansiktet.
"Mi!" Utbrast han.

Gabriel drog till sig William. " Allt väl?" Undrade han lugnt. Lite oroligt.


Mistril fnissade förtjust. " Du borde inte bli chockad Ethan." Spann hon och körde mot vargbyn.

Han såg på Gabriel och nickade.
"Ja. Jag gav henne pärlan som sagt och förklarade sederna. Hon verkade så förtjust men..."


"Men inte nu Mi" sa han tyst och såg ut.
"När jag är frisk.."

" Berättade du om alla seder?" Undrade han och log mot honom. " Hände något annat?" Undrade han oroligt.

Mi fnissade förtjust. " Nej såklart inte nu. Men jag fick bara den tankarna nu." Försvarade hon sig.