Life - Lupple & Medi PRS

"Mönstret är gammalt.. Den verkar gammal fast ny. Kan du har haft en liknande mönster när du var mönniska? Har jag haft den här?" Hon log ömt.

Mistril skrattade lågt. " Du är mycket vis väktare." Sa hon leendes. " Men ja du har haft en liknande filt när du var liten." Sa hon med ett mjukt leende.

"Du har haft en liknande filt till alla väktare." Viskade hon och höll den mot sig.
"För att ta hand om oss." Hon log ömt.
"Det är lukten som påminner mig. Den är något jag inte glömmer."

Mi log mot henne. " Ja. På min tid trodde man på att en sådan filt skulle skydda mot fara och liknade. " Log hon.

"Och hur gick det med mig?" Fråggade hon och log sorgset.
"Blev kär i en pojke så tidigt. Fy på mig" Hon kramade om henne.

Mi log ömt. " Må så vara. Men du överlevde en vargattack." Viskade hon och kramade henne tillbaka.

"Ja det gjorde jag. på en fullmåne dessutom. Jag yror jag klarar en födsel på trillingar." Viskade hon tillbaka och log stort.

Mi log mjukt mot henne och nickade. " Klart du gör." Viskade hon. "Se dessa tecken." Sa hon och pekade på ett par. " Det är för de tre bebisarna och deras säkra resa till livet." Viskade hon.

Hon log och nickade.
"Så hur såg min ut? Jag antar att du har den? Om den inte är på vinden?"

Mi log mjukt mot henne. " Jag har den inte. Jag har bara de som gått bort. Jag antar att Fey har lagt den någonstans i huset. Med alla dina andra bebis saker." Sa hon ärligt.