Life - Lupple & Medi PRS

"Bra." Hon såg pojken vrida sig och log.
"Kör nu annars vaknar han" Viskade hon.

Mi stängde dörren, tog sig runt och in i förarplatsen och körde iväg, hemåt.

Molly började plocka ihop och såg på sin bror.
"Tack David det var underbart." Sa hon och log. Såg på Mel.
"Du kan ta dig hem. Vi städar här." Hon log ömt.

Mel skakade lite på huvudet. "Nej det är okej. Sitter gärna vid elden lite till." Viskade hon och såg ned på Aldriz som sov i hennes knä. "Han sover bättre ute." Mumlade hon.

Hon log och hämtade lite filtar och lade dem om henne.
"Då ser vi till att elden hålls vid liv." Viskade hon och slog sig ner.
"Han är lite udda."

Mel log svagt. "Ingen vill prata med mig om honom. Jag funderar på att lämna flocken. Skulle göra det bättre för Gabriel." Sa hon tyst.

"Ge dem lite tid. Jag tror säkert det kommer bli bättre." Sa hon och smekte hennes kind.

Hon log trött. "Knappast. Han har skadat Noelle, som är ämnad för William. Han är högre i rang än jag. " Suckade hon. "Jag önskar bara att de ville förstå. Aldriz hade inget val. Han har levt ett fruktansvärt liv. Hans kropp är helt sargad av ärr." Suckade hon.

"Om Noelle har bett om ursäkt så tror jag William inte bryr sig. Dessutom han har dig och hon har William." Sa hon ömt.
"Om du måste lämna flocken så ska jag prata med min make. Jag kan alltid behöva en sådan som dig." Hon log ömt.

Hon log mjukt. "Om vi behöver lämna så tror jag att vi kommer få vara bland människorna. Aldriz är inte bekväm i flocken." Suckade hon. "Men det är ett väldigt underbart erbjudande." Viskade hon ärligt.