Life - Lupple & Medi PRS

Hon började leka med hans öron och somnade snart om. Detta var helt underbart.

Han klippte nöjt med öronen och märkte att hon somnade om och det gjorde även han efter ett tag.

Hon vaknade senare på morgonstunden och gäspade.
"Nu måste vi gå upp. Vi kan inte sova bort hela dagen. Du måste jobba." Sa hon och satte sig upp.

Gabriel kände hur hon satte sig upp och han vaknade med ett ryck. Huvudet hade fallit ned på sängen. Han såg på henne, lite förvirrad. Han hade dreglat ned henne. Han tog sig ur sängen och sträckte ut sig på mattan och gäspade stort, flera gången innan han skiftade tillbaka till människa. Det gjorde inte ont men han kände sig stel. "Varför måste vi jobba?" Suckade han.

Hon skrattade när hon såg att han dräglat på henne och hon log.
"För vintern kommer och jag tror inte alla i byn vill dela ett hus?" Frågade hon och log ömt.
"Tror många börjar reta sig på varandra"

Han nickade sakta. "Ja du har rätt. Jag ska, jag ska." Log han och reste sig upp från sittande till stående. "Vill du utforska huset med mig? Hann aldrig igår." Log han.

"Ja gärna. Ge mig tofflorna så kan jag gå." Hon såg på honom och drog täcket om sig.
"Vi måste bära in ved med och jag tror vi kan få hjälp av det."

Han nickade. "Tycker du det är kallt?" Undrade han och gav henne tofflorna.

"Jag har bara fötter så ja?" Sa hon och drog på sig skorna. Tog sig upp men nickade.
"Ja när du säger det. Det är faktiskt kallt och jag vill inte bli sjuk."

Han nickade. "Vi ska ordna ved." Beslutade han och hängde en varm morgonrock över hennes axlar.