In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice log och åt upp hon med. Hon tog mer och åt upp det med och rodnade.
"Jag glömde." Hon såg ner och skakade på huvudet.
"Men det låter bra. Jag känner mig mätt och jag känner mig stel. Du sa något om ett bad?" Hon såg på Ivan.

"Det är inte så lätt att komma ihåg om en själv inte är.. tja, du vet ju vad vi kallas.". Han drog på läpparna igen. Han kikade åt Rion och Leos håll, de verkade upptagna med att äta av maten än. De sa inget. För ett ögonblick återupplevde Ivan kvällen då de blev vampyrer, kvällen de hade delat en fin kväll tillsammans tills..
Ivan skakade på huvudet litet för att vakna upp och skjuta bort tanken. "Ja självklart, Isabella har nog ordnat det för dig." Han sköt ut stolen med hjälp av fötterna och reste sig upp, verkade besvärad. Han var själv mätt och en aning trött. Han höll tillbaka på en gäspning och började gå från matsalen. "Bäst vi ser om vi hittar henne. Isabella?", ropade Ivan och Rion och Leo följde snabbt efter. De var noga med att ha koll på Alice och särskilt inte lämna henne själv med Ivan.

Hon gick efte och såg Isabella komma ut från en dörr och neg.
"Ni ropade mästare?" Hon neg och såg upp på hon om och hon log.
"Hennes bad är klart och jag har andvänt oljor för att det ska dofta gott." Hon såg på Rion och Leo och log mjukt.
"Hej på er." Hon såg sedan mot Alice.
"Kom med här fröken."

"Ja, här är Alice. Rion och Leo, de är också här.", sa Ivan, tvärt osäker på vad han skulle kalla de. Än så länge hade ju ingen av de kallat varandra familj eller liknande. Ivan log påtvingat och nickade. "Följ med Isabella, Alice. Så visar jag dig din våning sedan.", sa Ivan och blinkade åt henne. Leo ville gå efter för att han fortfarande inte litade på att låta Alice vara ifred. Inte för att Isabella verkade vara farlig eller ett hot, tvärtom, Isabella verkade vara trevlig, tyckte Leo. Men han ville bara veta att hon var okej. "Vi är i närheten.", sa Leo efter Alice och gick med Ivan sedan vidare i korridoren.

Hon log och började gå upp för den breda trappan, något hon aldrig fick göra annars. Hon såg över axeln och såg Alice tveka innan hon kom efter och de försvann upp tillsammans och hon ledde Alice till ett rum med utsmyckade väggar och ett kar i guld. Karet var fyllt med bubblor och det doftade sött.
"Om ni tar av klänningen och skorna hjälper jag er ner." Hon log och tog emot Alice klänning och lade undan den och tog hennes hand och hjälpte ner henne när hon var helt avklädd.
"Er fot ser inte så frsk ut. Jag ska se till den."

Ivan verkade slutat att spela en god värd då Alice inte längre var i närheten. Han hade sänkt rösten och lät inte lika intresserad om att visa de runt i korridoren eller slottet som när Alice hade varit med. Leo och Rion bytte blickar med varandra bakom Ivans rygg och nickade, att ja, nog var det märkligt. När skulle de bryta isen med Ivan? Att han lämnat det? Aldrig hört av sig? Och lämnat de till deras öden? För att vara deras skapare var han en usel. Leo ville egentligen försöka om på nytt, men Rion var tvärsäker på att Ivan inte var att lita på. Det skulle mycket till innan han gav sig vika för Ivan eller lät sig imponeras eller trivas i hans sällskap.
"Här är era rum.", sa Ivan och sträckte ut en arm åt en dörr i trä med levande ljus på vardera sida om öppningen som lyste upp en del av korridoren och det att verka välkomnande, men ändå mystiskt. "Får vi inga våningar?", skämtade Rion och fnös och tryckte upp dörren med sin ena hand. Leo höjde på ögonbrynen i förvåning. Han hade inte hört så många ord från Rion sedan de kommit dit. Att han ens hade mage att skämta överraskade Leo totalt. "Leo, ditt rum är ditåt.", sa Ivan och stoppade Leo vid dörröppningen för att hålla om hans arm och peka med sin andra lediga hand mot en dörr två dörrar bort i den smala korridoren från Rions rum. Leo ville svara, ja, eller okej, eller någonting..! Men han fann inga ord. Han var så överrumplad att Ivan ens rört vid hans överarm att han drog efter andan och totalt tappade förståndet för några sekunder.
När Ivan sedan släppte taget om Leos arm gick han efter Rion in i rummet med Leo i släptåg, som verkade lite omskakad.

Alice hade badat klart och satt nu med foten upp så att Isabelle kunde rå om den. Tankarna gick till Rion och hon drog nattlinet i silke om sig.

"Foten ser svullen ut men vila ordentligt så blir de bra." Isabella såg upp och log. Pekade på en dörr och nickade.
"Jag kommer att sova i rummet intill så ropa på mig så kommer jag." Hon neg och gick ut från rummet och lämnade Alice ensam.

Inne i Rions rum möttes de av ett fönster på glänt som fick de mörklila gardinerna att fladdra i vinden. Ivan gick fram för att stänga fönstret med ett vred till handtag. "Ah, de ville säkert vädra här inne. Men nu verkar allt i sin ordning.". Han lät armarna falla längst med sidorna och vred sig runt för att se sig om i rummet som om det var hans första gång därinne. "Vad tycker du?", sa Ivan och log ppklistrat, med en trött blick vilande på Rion. Leo tyckte sig se att han också undrade över Rions beteende. Rion var så hemlig.
"Fint.", sa Rion kort till svar och vilade händerna i sina byxfickor. Han såg inte imponerad ut. Varken av det lila, matchande till gardierna, tyg över sängen, eller det ljus och ramar i barockt stil. I taket hängde en kristallkrona, en aning mindre än den i matsalen. Där ljusen också var tända. Levande ljus i alla rum var säkert vanligt, tänkte Rion, då de behövdes för värmen. "Jag hoppas du ska trivas.", sa Ivan sedan, i en uppsluppen ton. Han hade gett upp att försöka imponera på Rion. Men inte helt visat det för honom.
Rion ögonande sekretären och skrivbordet i rummet. På väggen utåt mot fönstret hängde en spegel. Han upptäckte sin spegelbild och vände blicken bort. Han ville inte se sig själv. Han ville se Alice.
"Jaha, Leo, då var det bara ditt rum kvar..!", sa Ivan i försök att lätta stämningen och gick före ut ur rummet med de två vampyrerna bakom sig.

Alice hade laggt sig i sängen och kröp nu ner och lade sig på den mjuka kudden och kunde höra hur vinden ven utanför. Hörde klockans tickande utanför dörren och hon hade snart somnat.

Isabella gick längst korridoren och såg Ivan och gick fram till honom.
"Mästare. Fröken har fått bad och hennes fot är inte helt läkt. Så hon borde vila i morgo. Om hon måste vandra runt borde någon bära henne eller liknande." hon såg på sin mästare. Isabella viste vad hon gjorde och knäppte händerna bakom sig.

"Isabella.", sa Ivan och stannade upp för att vända sig mot henne. Han sträckte sig för att placera en hand över hennes axel, men hejdade sig och lät armen falla längst sidan. "Se till att hon har det bra. Var nära om hon skulle vilja något, hennes hälsa är viktig för mig.". Rion hostade då, ett försök att markera att Ivan inte hade någon aning om vad han gjorde. "Låt mig kolla till henne.", sa Rion och sänkte sin hand från munnen. Han såg på Isabella. "Får jag se henne?", frågade han henne och mötte hennes blick med sina blåa ögon. "Rion, du hörde vad Isabella sa.", sa Ivan, men Rion såg inte bort, han verkade allvarlig, tänkte Leo.
Leo tog steget åt deras håll och såg lite oroad ut, trots att han lugnat sig litet med att finna sig i denna situation, hos Ivan.