Prs tippest & JustAFriend

Ajdå, så nu var han alltså fast? Ett litet halvhjärtat försök att smita räckte inte. Det ingick inte i planen. Fast det vore en lögn att påstå att inte tyckte om det. Det gjorde han. Beröring. Mm. Fast att den yngre inte skulle vara söt, ja det vore också en lögn. Dock var ju Sebastian så mycket mer än söt så det andra var egentligen långt ifrån ett svårt uppdrag. Trots det låtsades Elliot klura ett par sekunder med läpparna prydda av ett retsamt leende.
"Ja du...", började han och lutade prövande på huvudet. "Bedårande och gullig...", följde han upp med. Nej, det kom han troligen inte undan med, även om det också stämde. Synonymer gjorde ju ofta det, hängde ihop liksom. "eller tänkte du mer på vacker, stilig, snygg? För det stämmer också, ska du veta", konstaterade han. Allt i en lätt retsam tom men med en varmt genuint leende och ytterst sanningsenligt.
"Nå herrn? Duger det för att Mr. Boyd ska återge min fot, huh?", avslutade han skämtsamt efter ett par sekunder. Höjde utmanande på ögonbrynen. Den där foten kunde egentligen inte spela mindre roll. Beröring liksom. Kanske inte det mest romantiska sådana, men beröring som beröring. Underbart. Dock skulle det nog anses som udda att be den yngre hålla kvar i foten, så han hoppade över det. Kanske kunde han krypa närmre lite senare. När plåga- öh, maten var uppäten.

Om någon utomstående hade sett dem just då hade de spytt. Ja, inte för att det var gay eller något, men för att det var för sliskigt. För mycket "vi-är-ett-par-och-vi-retas-med-varandra-för-att-vi-älskar-varandra"-gulligull, typ. Seb hatade ju sånt själv. Fast det som gjordes bakom stängda dörrar kunde inte bli använt mot honom. Nej, vem skulle ens kunna göra det? Tja, om någon hade satt upp dolda kameror lite var som i hans rum så skulle den personen lätt kunna använda det.... Men Gud Seb, vad tänker du på nu? Jisses, tillbaka till Elliot med det där retsamma leendet. Bedårande och gullig? Really Elliot? Seb kände sig långt ifrån bedårande och gullig.
Och sen. Vacker, stilig, snygg. Det var väl det som Seb hade förväntat sig. Trots det så kunde han inte hindra en vag rodnad från att fästa sig över hans kinder. Sa Elliot det där för att vara snäll eller för att det var sant? Hm, kanske behövde du inte analysera det just då Seb. Låt det vara. Var glad.
"Tveksamt", sa han, fortfarande med det där retsamma leendet på läpparna. Han lät några sekunder ticka förbi innan han släppte foten och lät den falla ner mot sängen med en lättare duns.
"När är balen, ens?" frågade han sedan, helt apropå ingenting. Inte alls skumt eller så, Seb.

Elliot drog försiktigt tillbaks foten. Jo, de var definitivt det där paret som alla störde sig på. Åtminstone så som de höll på just då. Fast det störde inte Elliot. Visst hade han betett sig annorlunda med andra i rummet, men det hade med helt andra saker att göra. Allt han sa nu var ju sant. Bara lite extra kryddat med 'gulligull'.
"På fredag", svarade han och lät det retsamma leendet ersättas med ett mindre och vänligare. "Så det är väl typ det enda jag kommer hålla på med fram tills dess. Varje eftermiddag och så är jag ledig från i princip alla lektioner efter lunch", fortsatte han. Jo, en hektisk vecka väntade. Mycket jobb.

Fredag? Var balen om fem dagar? Seb hade tänkt typ... Två veckor. Möjligtvis tre. Men fem dagar? Skulle han och Elliot... Om fem dagar? Åh. Shit.
"Jag trodde det var typ flera veckor kvar", sa han och lät sitt leende ersättas mot ett mindre, icke-retsamt. Shit Seb. Har du verkligen så dålig koll på allting? Var inte balen typ viktig för Elliot? Med tanke på att han var elevrådsordförande och fick hålla i skit- grejen. Om den var viktig för Elliot så var ju Seb definitivt en douche. Ordentlig douche. Men det hade väl Elliot redan förstått?

Jo, balen var viktig för Elliot. Han höll ju i den. Höll i i stort sett allt. Organisation. Och som den perfektionist han var hade han självklart även tagit sig an uppdraget att styra upp allt på plats. Organisera allt det praktiska. Detaljer. Det fanns folk som skulle bära. Jo, skolan hade värvat en hel del elever till det. Framförallt från sportteamen. De fick skippa lektioner i utbyte mot att blåsa upp ballonger liksom. Deal. Ja, Elliot var ju fysiskt sett svag, men att styra upp och peka, det kunde han göra utan problem. Det var bara att stiga in i rollen. Nåväl, som sagt mycket arbete. Mycket tid.
Så den yngre hade inte koll på det? Elliot kände sig inte kränkt eller så. Däremot var väl det där som var inplanerat efter balen mindre troligt att det skulle ske. Vilket helt ärligt kändes helt okej. Var de verkligen redo? Fast om det blev av så var väl det med okej. Äsch, förvirrande det där.
Elliot tog ännu en liten tugga av äpplet och skakade sedan på huvudet.
"Nepp", konstaterade han. Inte mycket mer att tillägga. "Så du har inte så lång betänketid". Nej, det var sant. Sista anmälningsdag hade ju egentligen redan varit. Nu hade de förlängt tills måndagen och det var inte katastrof om någon mer kom, men det gjorde ju Elliots bordsorganisering betydligt enklare om han visste antalet innan.

Inte så lång betänketid. Syftade Elliot på själva balen eller det som skulle komma efter? För balen var definitivt värre. Han skulle känna sig så otroligt malplacerad. Trots att han hade gått i den skolan i flera år, växt upp med flera andra elever som gick där, så kände han typ ingen. Han kände Elliot. Och sen så småpratade han lite med en del andra, men aldrig så mycket att han ens lärt sig deras efternamn.
Nej, att gå på balen kändes som en ännu sämre idé när han tänkte på den nya aspekten. Malplaceringen. Och så skulle han gå dit ensam och bara... Ugh, nej. Varför hade han ens sagt att han skulle dit? Helvete.
"Mm", mumlade han och bet sig osäkert på insidan av kinden. Kanske skulle han 'glömma' att anmäla sig? Eller så kunde han hitta på att hans föräldrar inte tillät honom att gå dit? Hjälp hjälp hjälp Seb, kom på något.

Det där med balen verkade inte direkt vara något den yngre längtade till. Långt ifrån. Den lätta stämningen hade lite gått tillbaks till hur den var innan den var...tja, lätt. Inte supertung och jobbig men definitivt inte lätt.
"Du måste ju inte gå. Jag kan komma hit efteråt och...ja, vi måste ju inte det heller", började han försiktigt med lätt rynkad panna. För han hade väl inte pressat den yngre till något nu va? Det fick han inte ha gjort. Fast kom igen, han hade ju varit tydlig med det hela tiden, att det var frivilligt och så. Ja. Nu var det upp till Sebastian att bestämma. "Men du behöver inte bestämma dig nu".

Hade han varit så lätt att genomskåda? Toppen, Seb. Du är ju allt en underbar prick som verkligen kan dölja saker. Ugh.
"Men jag vill inte vara ett rövhål", svarade han efter en kort stund. Skulle Elliot bara klättra in genom hans fönster efter balen och så skulle de ligga? Det kändes fel. För det var väl egentligen Seb som hade drivit den frågan mest medan Elliot kanske mer tänkte på balen. Eller? Ugh, lär dig att läsa tankar Seb. Det skulle underlätta så mycket. Det kändes knappt som att Elliot ens ville ligga med Seb. Och det var nog bara dåligt självförtroende från den yngres sida som spökade, men ändå. Det var... Krångligt. Seb visste knappt ens vad han tänkte på längre. Tankarna bara ven genom huvudet. Hela. Tiden.

Jo, Elliot ville nog. Kanske. Jo, det klart han ville. Men det var inte långt till fredagen. Inte långt alls. Och en fick inte glömma att det där var helt nytt för sjuttonåringen. Helt helt nytt. Inget han gjort innan. Kombinerat med att han generellt var en nervös själ så blev det en Big del och han var helt enkelt inte säker på att han var redo för något sådant.
"Varför skulle du vara det?", undrade Elliot. Det var inte ens spelad förvåning, utan han förstod verkligen inte varför. Baler var inget för alla, så simpelt var det. Elliot själv hade nog inte varit speciellt bekväm med det heller om det inte varit för faktumet att han typ höll i det hela.

”Du håller typ i hela grejen och jag är typ din pojkvän och om jag inte kommer...” Seb avbröt sig själv och mötte den äldres gröna ögon. ”Känns bara som att jag sviker dig. Inte för att jag är sådär viktig egentligen men jag vill vara där... För dig.” Lät inte det där jätteegoistiskt? Som att han trodde att hela balen skulle braka ihop bara för att han inte kom dit? Herregud Seb. Vad i hela helvete tänker du med? Klart som fan att Elliot klarar sig utan dig. Särskilt elevrådsordförande-Elliot. Elevrådsordförande-Elliot kanske inte ens ville synas med Sebastian Boyd. Ärligt talat, vem ville det?
”Du kommer ju klara dig utan mig och så men... Jag vet inte ens vad jag försöker säga”, avslutade han med förstrött.