Avatar - The Seven Elementen - Rollspel

"Tja, jag ser ingen anledning att vara det." muttrar hon och ser på killen.

Ilia muttrar för sig själv och tänker tillbaka på en scen som utspelat sig för ungefär 3 timmar sedan medan hon vandrar vidare i det ogästvänliga klimatet med steg som ekar i tystnaden.
Hon hade kommit hem till sin moster efter de vanliga lektionerna i byn och funnit en lapp med sin mosters handstil på.
Hej Ilia, jag har gått ut för att jaga lite och kommer hem om någon vecka. Så länge får du bo ensam, nycklarna till huset ligger under krukan med jord på baksidan. Om det händer något hemskt så är jag och jagar vid kaffta fallen. Ha en bra vecka. \\moster maggie
Ilia hade stelnat till och tänkt om och om igen på den där planschen i byn där det stått att jägarna som skulle ut på prisjakt skulle hålla till vid just kaffta fallen i år.
Hon hade genast börjat springa som om det gällde livet och nu lunkade hon runt, vilse i ingenstans.

[Okej... Kan någon förklara vad jag missa?]

Alltså det ända jag vet är att dem flesta (som inte inkluderar mig) har kommit till...frizonen? Hette den så?
Men jag har just joinat rollet så jag vill också få svar på din fråga

[Rätt -funfun-!]

Tree satte sig vid bäcken, fortfarande otroligt medveten om de andra, så fort de rörde sig ryckte hon till.

[Vet inte om jag förstår...Försöker i alla fall ]
Aily är ute i skogen. Hon hatar sitt hem och så fort hon får chansen smiter hon ut i skogen.

Jag satte mig ned lutad mot ett träd. Hon undvek alla. Hon suckade och reste sig upp och började vandra mot några klippor.

Ilia gick och gick och gick lite till, hon var så törstig och kunde inte tro att hon varit så pass dum att hon inte tagit med sig varken mat eller vatten. Fast å andra sidan så hade hon ju knappast trott att hon skulle gå vilse på väg till Kaffta fallen.
Hon hade gått dit mycket som barn och hade trott sig komma ihåg vägen vilket uppenbarligen inte var fallet.
Hon snubblade till och benen kändes bara tyngre och tyngre för varje steg.
Hon satte sig ner och darrade till, klippan hon lutade sig var lika kall som landskapet. Vänta lite...en klippa...det måste betyda...Kaffta fallen! Vilket innebar...Vatten!
Ilia hoppade upp på benen med förnyade krafter och halvt sprang halvt släpade sig runt klipp sidan och mycket riktigt...

[ska vi säga att de bara visste att de hade en elementkraft? Så att vi kan börja..]

(Ok)