Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

"Jag syftade på Leonidas. Men givetvis är det tråkigt att din bror snart reser. Du kan hälsa din familj att de är välkomna hit närsomhelst. Det finns alltid rum för dem", svarade konungen samtidigt som han tog sig upp på hästen.
Leonidas hivade upp pojken på hingstens rygg och klev upp därefter. Han placerade armarna omkring August och i samma stund som han tog tag i de långa tyglarna började hästen röra sig framåt.
"Vilken tur att du har en syster som tar med dig på små äventyr..", sade han till pojken då dem red en bit framför kungaparet.

Cleo log svagt och nickade lite. Hon satte sig på sin häst och red bredvid sin make.
"De kommer uppskatta det och jag med, tack." sade hon och bet sig löst på läppen. Hon visste inte riktigt vad mer hon skulle säga så hon tittade mot horisonten istället och funderade lite på vad hon skulle ta sig till när Leonidas lämnade riket.
August tittade upp på prinsen och nickade glatt. Han älskade verkligen sin syster mer än något annat.
"Är hon glad här? Hon var alltid glad hemma." sade pojken och klappade lätt på hästen medan de red tillbaka.

Pojkens ord överraskade Leonidas som först inte visste vad han skulle svara. Var Cleo glad här? Skulle hon leva lyckligt med Philip?
"Det är jag säker på. Kungen är mycket god mot henne.. Även om han kan verka lite stel ibland", sa han och tvingade fram ett leende. "Och din syster är en enastående kvinna..", Han såg ut över vägen framför dem. Det knöt sig i magen när han tänkte på att resa hem och behöva lämna Cleopatra bakom sig. "Verkligen enastående...", mumlade han åter tyst för sig själv.

August glömde nästan bort sin fråga då Leonidas tagit sin tid med att svara. Han tittade nyfiket upp när han hörde hans ord och rynkade förvirrat på pannan.
"Vad betyder det?" frågade han och lutade sig trött tillbaka mot prinsen. Det hade varit en lång dag för pojken och det var inte långt kvar tills han skulle somna av utmattning.

Leonidas tittade ner mot den lilla pojken som nu lutade sig mot honom av utmattning. Fortsatte det såhär så skulle det inte ta lång tid innan han somnade. Synen fick Leondias att le på nytt.
"Det betyder att det inte finns någon annan som din syster.", förklarade han och drog en lätt hand över August hår. Han försäkrade sig om att kungaparet ännu inte kommit ikapp innan han fortsatte. "Att hon är den mest oemotståndliga kvinnan jag någonsin mött".

August tittade upp på prinsen igen och rynkade på pannan, det var många ord den lilla pojken inte förstod men han var alldeles för trött för att fråga vad de betydde så han nickade lite.
"Bor du också här?" frågade han sedan och tittade hela tiden upp på honom. Han var mest nyfiken på ifall Leonidas skulle befinna sig på plats när August skulle komma tillbaka igen senare gånger.

Leonidas tyckte att det kändes skönt att få dela med sig av sina förbjudna tankar – att inte behöva bära allt inom sig. Trots att den som lyssnade var en liten pojke som knappt förstod ett ord. Men det var väl lika bra. För vad skulle hända om någon fick reda på hur han egentligen kände för drottningen?
"Jag bor i ett annat rike, som ligger en lång båtresa härifrån.", svarade han på frågan och kunde redan innan se August besvikna min. "Du får komma och hälsa på någon gång, så kan vi fortsätta våra lektioner. Och jag förväntar mig att du har tränat tills dess".

August sken upp i ett stort leende och nickade glatt. Att få fler lektioner av Leonidas såg han verkligen fram emot.
"Min storebror sa att vi ska stanna här i några dagar till. Kan vi leka innan jag ska hem igen?" frågade han och putade lite med underläppen, ännu en grej han sett göras när folk ville få sin vilja igenom.

"Visst. Så länge din syster tillåter det", svarade Leonidas och rufsade återigen till i August hår. Längre fram gick det nu att urskilja det kungliga slottet och Leonidas drog lätt i tyglarna för att sakta ner hästen och invänta dem andra.
Philip red ikapp sin broder och log roat när han såg pojken med ett leende upp till öronen . "Värst vad ni två verkar komma bra överens. Inte visste jag att du var så bra med barn, Leonidas", sade han och Leonidas ryckte lätt på axlarna.
"En dold talang..", svarade han sedan.

Cleo höll sig en liten bit bakom männen men sneglade lite mot August som verkade oerhört lycklig där mellan prinsen och kungen. Om ens möjligt så kände hon sig ännu mer dragen till Leonidas, det var inte många som August tyckte om och att Leonidas var en av dem få var Cleo lycklig över då de kunde använda det som ursäkt för att smyga iväg.