In the dark PRS Vidomina & Medi

Isabella lot bara, nickade och vände sig om.
"Om ni inte drar upp henne så kan jag ger er en kort stund. Men inget fläktande." Hon spände ögonen i dem och började att hå.
"Kom med om ni vill" Hon såg över axeln och log mot dem.
Imorgon skulle hon fråga om kunde göra ett litet terum så Alice kunde få te snabbt.

"Nej..nej, inget fläktande.", sa Rion, lite osäker på vad hon menade men gick efter henne. Leo började också att gå åt det hållet och betraktade Isabella där hon gick. Ivan började då sedan att gå efter att de tagit några steg. Rion öppnade då munnen för att tala. "Ivan, du kommer inte med. Vi ses imorgon.", sa han. Lät en aning kall, tyckte Leo. Och till Leos ännu mer förvåning stannade då Ivan upp och såg på. Han hade förstått att det inte var någon idé att ta diskussionen med Rion, och speciellt inte om han ville bli vän med honom igen och vinna hans förtroende. Ivan hade inte råd att ställa sig i vägen.
Leo svalde och kände ett rus i kroppen, det var spännande på något sätt att Rion hade mage att säga emot Ivan, i hans hem till och med. Lei kunde låta bli att le.
"Ja, tack.", svarade Rion sedan för att följa efter Isabella in i rummet där Alice hade lagt sig i sängen.

Isabella ledde de genom en korridor och stannade upp vid en dörr, knackade lätt och öppnade.
"Miss?" Hon så Alice sitta i sängen och hon log mjukt.
"Ni har besök." Hon klev åt sidan och vinkade till sig Rion och Leo.
"Jag skulle vilja ha lite te."

Rion visade sig först i dörröppningen och gick fram till Alice. "Alice.", sa han i ett andetag och gick fram till sängen för att se närmare på henne. Han ville inte sätta sig ner, en aning skärrad för att hon kanske var skör. Vad hade hänt med henne? "Hur mår du?", sa Rion sedan i en viskning och granskade henne med en aning oroad blick. "Du ser..trött ut.". Rion sträckte sig försiktigt med fingerspetsen över hennes fingrar. Det var så märkligt att känna en levande människa, inte den där lite mer kalla, som han och Leo var. "Leo är också här.", sa han sedan och flyttade på sig så att Leo också visades i dörröppningen. "Hej.", sa Leo försiktigt och tog två steg in i rummet, men höll sig bakom Rion. "Vi undrade bara hur du mår.", sa Leo.

Hon skrattade mjukt och nickade bara mjukt.
"Jag är trött. Det var en lång resa." Hon såg på dem och såg sedan på Leo.
"Hej." Hon lutade på dem och slöt ögonen.
"Är ni arga på mig?"

Rion såg förvånad ut. Men genast återgick han till sitt lugna uttryck. "Vi var bara oroliga för dig.". Han tittade på Leo. Leo nickade och vågade gå fram så att han ställde sig bredvid Alice. "Ja. Det måste kännas märkligt att vara här.", sa Leo och lät det menande åt Alice, men visste själv att han egentligen bara pratade om hans och Rions situation eftersom de varit i detta slott tidigare. "Vila du, så pratar vi mer imorgon. Om du vill något är vi inte långt bort.", sa Rion och placerade en hand på hennes axel när han förstod att Alice var piggare än vad hon såg ut. Rion pausade. "Och Isabella verkar trevlig, hon hjälper dig.". Han vände på huvudet för att se över axeln på Isabella.

Hon nickade och sjönk ner bland täcket och slöt ögonen.
"Ja det är en bra ide." Hon log mot dem och somnade snart.

Isabella såg på henne och så sedan på Rion.
"Sir ni måste låta henne sova u." Hon log och visade med handen.

Rion släppte taget om Alices axel och rätade på sig så att han stod rak upp. "Godnatt då.", sa han med ett litet leende på läpparna och vände sig sedan om för att lämna rummet. Leo nickade åt Alice. "Godnatt, Alice.". Sedan följde han efter Rion ut ur rummet. Leo nickade igen då han passerade Isabella och lämnade sedan rummet. De båda började gå mot samma trappa de kommit från tidigare för att gå mot den korridor som de varit med Ivan i bara en stund tidigare. "Var är Ivan?", sa Leo och kollade på Rion. "Jag vet inte.", sa Rion och lät inte intresserad på att ta reda på det. "Jag har inte sett..",
"..Ditt rum?", svarade en välbekant röst. Ivan. Han visade sig i korridoren. Uppenbarade sig som om han väntat på de. Han hade ett leende på läpparna. "Allt väl med hedersgästen?", sa Ivan kvittrande och syftade på Alice. "Du får inte göra henne illa, Ivan.", sa Rion iskallt. Ivan skrattade bara. "Varför skulle jag vilja det? Jag viill endast att mina gäster ska trivas.". Han kollade på Rion och sedan på Leo. "..Seså, Leo. Ditt rum. Kom, den här vägen.". Sedan gick han före de i korridoren. Leo och Rion bytte blickar igen. De både visste inte riktigt var de hade sin skapare, Ivan, än.

Elden sprakade i eldstaden och Isabella lade in några vedbitar innan hon reste sig. Hon borstade bort smuts från klänningen och gick sakta till fönstret och drog för gardinerna innan hon lämnade rummet. Hon lade sig själv i sin säng och somnade kort efter det och hade ett leende på läpparna.

Nästa morgon vaknade Leo upp i sitt sovrum. Han hade sovit oroligt. Han kunde fortfarande känna kallsvetten över bröstet och han andades häftigt. Som om han drömt en mardröm. Han skakade på huvudet och slängde av sig täcktet för att kliva ur och skölja ansiktet med vattnet som någon av tjänarna satt fram åt honom. Han kupade händerna och lät det, nu kalla, vattnet rinna över ansiktet. Han speglade sig själv i den uppsatta spegeln och ögnade sitt trött ansikte. Runt de mörka ögonen var han mörk, vilket tydde på trötthet, menade han. Det ljusa lockiga korta håret hade fallit åt olika håll efter nattens sömn, men med de blöta fingrarna kunde han forma håret att ligga i som det brukade över hans huvud.
"Leo? Är du vaken?" Rion knackade på dörren och stack in ett huvud. Han visade sig sedan när han såg att Leo var vaken. "Ja.". Leo blickade mot Rion. Han var som vanligt klädd i vitt. Hade han inte någon annan färg? Leo log lite på läpparna över att se sin vän. "Bäst vi ser till Alice, ta på dig något så går vi.", sa Rion. Leo nickade och trädde en svart skjorta över sin bara överkropp och drog på sig ett matchande, lika mörka, byxor. "Dåså.". Sedan gick han efter Rion ut ur hans sovrum.