Lupple och Ginerva2003

”Jag får inte misslyckas med uppdraget” sa hon

Han nickade sakta. "Jag ska flytta, så du behöver inte oroa dig länge över mig." Sa han med ett svagt leende.

Hon blev chokad och lite ledsen.
”Förlåt” sa hon igen

Han skakade på huvudet. "Du har inget att be om ursäkt för, du gjorde det du är lärd att göra. Det är bara så att sådana som jag ofta är dömda i samma stund som när de möter en jägare." Viskade han för att sedan skratta till, utan humor. " Fan, vi är dömda samma stund som någon väljer att förvandla oss." Mumlade han.

”Jag vet inte om det kanske är fel att fråga men hur gammal är du” frågade hon.

Han såg på henne och flinade till. "åh det vill du inte veta." Viskade han ärligt och drog handen igenom håret. "Jag är äldre än 500 och yngre än 1000." Sa han som förklaring.

”Okej” sa hon som inte var ett dugg förvånad

Han log snett och tittade sedan upp mot stjärnorna. "Du borde verkligen sova, det är en dag imorgon också." Viskade han.

”Jag är inte trött” sa hon men fientliges var hon helt slut.

Han såg på henne med en forskande blick och log mjukt. "Okej som du vill. Då tar jag tältet." Flinade han retsamt och såg på henne.