den gröna dalen

Hon såg på honom och sa lågt.
- Ta hand om Blackie.....hon tog hand om mig....när jag kom till flocken.
Hon har varit som en mamma för mig....

Hon flämtade igen av hjärtat som slog alldeles för hårt ville få hennes ben att vika sig under henne och hon var på väg att följa ordern men hon ville veta...vad han svar skulle bli.


Ute på ängen så såg Blackie att Sessan såg mot henne men vad ville hon?

Men en varm blick så sa han ' det är klart hon är mitt sto kan man säga vi delar flocken tillsammans " sa han och ser mot Miranda det är nog inte längre kvar nu.


Sessan får vänta på tillfälle för att kunna säga det hon vill.

Miranda orkade inte lägre hålla sig upp och hennes ben vek sig och hon la sig ner och stönade av smärta och hon kunde inte se klart.



Blackie såg på Sessan och sa.
- Är det något du vill Sessan?

Hon såg på sin son som gick mot henne och hon lät honom dia

Sessan ser mot blackie och sa" sött föl kommer inte att ta över flocken eller låta mina få platserna den saken är klar" sa hon mild tonfall och ser mot sina döttrar som diar på.


River Miranda och suckade djupt en svag känsla kommer krypande i kroppen och han hoppas att hon hade en bra liv trots att allt hon hade varit med om.

(Hon är inte död än)

Miranda flämtade och såg på River och sedan kände hon hur hjärtat började slå allt saktare, saktare men allt för hårt och hon kände att kroppen blev stel och hon flämtade och la sig ner på sidan och andades tungt och väntade bara på att hjärtat skulle sluta slå....plågan skulle vara över snart.
Hon lyfte på huvudet för att titta på River....hon skulle sakta honom.
Det var en fin hingst.

River ser mot Miranda söt snäll verkar hon ha varit. Det lilla han hade kommit fram till och lärt känna varandra bättre. River hoppas att det går bra att blackie och att det inte hade hänt något.

Miranda flämtade och synen försvann allt mer och hon sa svagt.
- Tack...för....för...allt....Blackie....och River....

Sedan slöt hon ögonen och hennes hjärta slog 4 slag till och sedan stannade och en sista andning hördes och föll hennes huvud ner på marken och hennes kropp började rycka i kramper och efter flera sekunder så blev kroppen helt stilla och rörde sig inte mer.

River sänker huvudet och la huvudet mot Miranda och sa" vila i frid min vän ' sa han och höjde huvudet och går i väg mot blackie och flocken men huvudet är sänkt av sorgen sprider sig i hans kropp.

Blackie såg River komma tillbaka med sänkt huvud och förstod att Miranda var borta och hon sänkte huvudet också.

När han hade kommit tillbaka och ser mot blackie och sin son som ser ut som han nästan söt.


Sessan känner en liten sting av sorg hon sänkte huvudet hon med för att vissa medkänsla.