Rollspel - 7:e året

Antonia ser när McGonnagall, och Snape, försvinner efter Aily. Antonia tar självklart stunden i akt.
"Viper!" Väser hon med en gest mot Kitty, Viper slingrar sig genast fram mot Kitty som inte märker något förrän Antonia tar tag i henne och låter Viper slingra sig upp för Kittys kropp för att krama ur det sista livet ur den kallblodiga maran. Viper tvekar inte förrän han börjar strypa henne. De församlade verkar inte förstå någonting, och när de gör det är det förhoppningsvis försent.

Snape, som kommit in efter McGonnagl, går fram till Si.
"Han behöver sjukvård" säger han. Sen vänder han sig mot Anna.
"Och du, unga dam, ska till rektorn" fortsätter han och börjar leda Anna ut ur rummet.
"Miss Alpha, din axel" säger Miner. Jag kastar en blick på min högra axel och flämtar till. Tröjan runt såret är blodig.
"Ni två måste genast till sjukhusflygen" fortsätter professorn och hjälper Si att ställa sig upp.

Ett plötsligt tumult utbryter i uppehållsrummet när de faktiskt inser vad Viper håller på med. Antonia försvinner enkelt i mängden och Viper rycks medvetet loss av de händer som försöker få bort honom, det är ändå för sent för Kitty. Viper har utan att misslyckas tagit livet av henne. Så egentligen borde Antonia känna skuldkänslor för tillfället, men det gör hon inte. Kitty hade antagligen rätt. Hän är säkert psykiskt sjuk.
"Kitty! Hallå! Kitty vakna då!" Ropar ett par panikslaget och skakar om liket. Det bästa med det här mordet är att ingen kan egentligen skylla på henne för det. Det var ju trots allt ormen som gjort det.

Aily ser liket och förstår vad som hänt. Snape ska precis försöka göra det när dom går ut genom ingången. Professorn för dom till flygen där madam Pomfrey tar över. Hon låter dom sätta sig på en varsin säng. McGonnagal berättar vad som har hänt och Pomfrey plåstrar om Aily och Si.
"Ni stannar över natten så får vi se om ni är bättre i morgon" säger hon och 20 min senare sover båda två.

Antonia har ungefär flytt från uppehållsrummet. Hon tänker inte hamna hos rektorn riktigt än. Då det enda som faktiskt kommer hända är att han drar hit hennes mor, hennes mor skriker lite, Antonia kommer hålla sig lugn och förhoppningsvis får hon en till chans.

När Aily vaknar några timmar senare är det förstår hon ser Aila och Alex.
"Mamma?" mumlar hon förvånat.
"Så du har vaknat nu" säger Alex. Han och Aila kramar Aily.

Antonia har lyckats undvika att bli haffad under natten, för tillfället sitter hon i ett rum hon varit i förut. Ett rum som ändras efter vad hon behöver. Hon hade behövt ett gömställe och nu sitter hon i ett rum som är belamrat med saker, högar av allt möjligt. Hon skulle säkert kunna vara kvar här för alltid. Antonia har med sig Viper som lyckligt slingrar runt bland de enorma staplarna av slumpmässiga saker. Antonia ser allt från trasigt glas till vackra men nötta möbler med utsirningar. Antonia går längre in i rummet.
"Jag undrar om jag kan stanna här." Väser hon roat till Viper.

Aily ler.
"Pappa kunde inte komma" säger Aila.
"Okej" svarar Aily. Då kommer Pomfrey ut från sitt kontor.

Antonia lägger sig ned på en relativt tom plats. Viper slingrar sig vidare.
"Tappa inte bort dig." Varnar Antonia på ormspråk.
"Jag är inte människa." Svarar Viper och försvinner bakom nästa stapel. Antonia tänker fortsätta gömma sig ett tag. Aily mår säkert bra, samma sak med Simon. Den enda som inte mår bra är Kitty. Antonia har ändå inte samvetskval hon förtjänade det. Kitty förtjänade det.

"Miss Alpha kan gå men Mr Watsol måste stanna" säger Pomfrey. Då kommer Anguis slingrande.
"Aily, Antonia håller sig undan..." hinner han väsa innan Pomfrey skickar ut honom. Aily och hennes familj går ut efter att Aily lovat att hälsa på Si.
"Vi ska till rektorn" säger Aila. Aily får syn på Anguis som kommer slingrande. Hon sätter honom på Alex axlar och sen sätter dom fart mot rektorn kontor.