Andravärldskriget berättelse

And here it is! Fortsättningen! Lite sen men vad gör det? Kanske lite kort...
Mamma och pappa! De hade inte skrivit till henne på jättelänge och hennes tankar pendlade mellan hopp och förtvivlan. Hade de dött? Tänk om de hade gjort det. Vad skulle hända med henne då? Skulle hon få hamna på ett barnhem som stank av gammalt urin och där människorna slog barnen varje gång man inte skötte sig? Det ville hon inte vara med om. Den känslan ska ingen behöva känna.
Dagarna gick utan att något speciellt skedde. Vid ett tillfälle åkte tant Greta iväg till stan för att inhandla något. Vad det var och vad det skulle användas till sade hon inte för det skulle bli en överraskning när hon kom hem. När hon, efter flera timmars väntan äntligen kom hem bar hon på något som såg ut som en boll. När hon kunde se det bättre så såg hon att det inte alls var en boll utan den var öppen nertill. Det var en hjälm! Men vad skulle tant Greta med en hjälm till? Hon såg frågande på tant Greta som räckte fram den till henne. Hon slet upp pappret som omgav objektet och under fanns det mycket riktigt en hjälm. Tant Greta hade köpt en hjälm till henne och hon kommer inte ha någon användning av den. Eller…
Långsamt började en tanke ta form i hennes huvud. Kanske var det meningen att hon skulle ha den inomhus så att hon inte skulle slå sig igen, så klantig som hon var. Hon slog genast bort den tanken! Hjälm inomhus! Det är som att ha flytväst i bilen ifall att man skulle råka köra av vägen och rakt ner i en vattensamling! Nej, det kunde det inte vara men… Hon fick ju skridskor av tant Greta i julklapp, kanske var det meningen att hon skulle ha den när hon åkte skridskor! Men hon kunde inte åka. Vem skulle lära henne? Nu saknades bara den sista lilla pusselbiten i hennes pussel. Vart skulle de åka?
Medan hon hade funderat så hade tant Greta stått bredvid henne och noggrant granskat henne och hennes reaktioner. Etele förstod att tant Greta måste vänta på det lilla ordet med fyra bokstäver som var ett av de första orden hon hade lärt sig. Tack. Tant Greta som alltid tjatade på “de tre gyllene orden”, hej, tack och förlåt.
Tack så hemskt mycket tant Greta! sade Etele snabbt.
Det var så lite kära Etele! svarade tant Greta.

Ni är bäst på att skriva!!!!
Tvingar er inte, men det skulle vara kul med en bärettelse om första världskriget!!!!!

TACK!!!
Ja, en berättelse om första världskriget, vi får se! Kanske, om vi hinner! Har väldigt mycket att göra och denna berättelse är inte klar än!

Det låter som en bra och rolig ide

Ehm... DU skriver på denna berättelse först så att den blir klar och sedan kan vi börja på en till!

Uppfattat!

Så säger du alltid! Uppfattat! Men gå från ord till handling och gör något!

ska ske!

Här kommer fortsättningen. Det har blivit på lördagar nu men bättre sent än aldrig!

Idag skulle hon, tant Greta och farbror Åke åka skridskor. Vart visste hon inte men hon var säker på att det inte var inomhus. När det packade såg Etele att farbror Åke packade ner matsäck, skridskor, hjälm, varma sockor och kläder och tre skumma saker där det hängde ett snöre från varje med en gul sak som såg ut som en sådan där visselpipa som hon hade sett att magister Slövd hade haft på idrottslektionerna hemma i Budapest. Hon visste att när man blåste i de så kom det ett öronbedövande ljud ifrån de och man kunde säkert höra de på flera kilometers håll. Det såg ut som en sax utan blad som man kunde ha runt halsen, armen eller benet. Det såg ut som om man kunde dra ut de två röda sakerna som satt i två behållare.
Innan vi åker, sade farbror Åke, så ska du få lära dig lite isvett och hur man hanterar nödsituationer ute på isen.
Okej. stammade Etele osäker på vad hon skulle säga, osäker på vad det var han menade.
Jo, till att börja med så ska man alltid ha vantar och hjälm när man åker skridskor oavsett vart man åker. Man ska alltid åka i någon annans sällskap. betonade farbror Åke. När man vistas på naturis så ska man alltid bära isdubbar och kunna hantera nödsituationer ifall det blir aktuellt.
Naturis… isdubbar? Va? frågade Etele.
Jo, naturis är sådan is som bildas på vattensamlingar, alltså sjöar, älvar och floder till exempel. Isdubbar är det hjälpmedlet som du förhoppningsvis har på dig om du någon gång åker ner i en isvak, alltså om isen någon gång brister och du trillar i. förtydligade farbror Åke. Mer om det tar vi när vi kommit fram.

De packade det sista och tog på sig ytterkläderna. Hon hade byxor och tjocka, svarta överdragsbyxor, långärmad tröja, flis och jacka, mössa, vantar och sockor och på det skor. Stora, bruna, rejäla vinterkängor som hon fått av farbror Åke när han kommit hem från bruket där han jobbade en dag. Inomhus kändes det som om man var en eskimå som var på Hawaii och inte lärt sig att det var varmt där eftersom det ligger i en annan klimatzon och har en annan naturtyp! Etele kände sig som en stor och klumpig snögubbe som ett litet och oförstående barn av en händelse råkat ta med in eftersom barnet inte ville att snögubben skulle frysa ute i kylan. Hon svettades så mycket att hon snart, om inte nu med en gång kunde ta simborgarmärket i hennes skor eller hälla ut det svett som samlats där och hoppa i den enorma svettpöl som bildats på golvet!
Längre än så kom hon inte i sina funderingar eftersom de äntligen skulle åka. De satt trångt i den lilla bilen och återigen började Etele fundera över var hon skulle kunna göra så varm som hon var. Efter en stunds tänkande kom hon tillslut fram till att hon kunde ta av sig sin stora, blåa, varma jacka. Genast blev det mycket bättre och hon hade åkt tillbaka till Grönland igen från Hawaii.
Efter en lång och njutbar bilresa anlände de till det stället där de skulle åka skridskor. Etele, som huttrande hade satt på sig jackan igen klev ut ur bilen. Framför sig såg hon den största sjö hon någonsin sett. Den bredde ut sig över det skogsbeklädda landskapet som en filt, en stor filt. Här och där stack det upp några klungor med vass. På isen var det redan många barn som lekte och vuxna som satt bredvid och höll uppsikt över de och andra som åkte skridskor.
Farbror Åke kom och ställde sig bredvid Etele.
Välkommen till Siljan! Nu är det ganska självklart att isen håller men om det inte var människor ute på isen så måste man kolla om isen håller innan man ger sig ut på den. berättade han. Etele som inte märkt att han ställt sig där ryckte till av förvåning. Det kan man göra med hjälp av en ispik, alltså en pinne med vass spets. Då hugger man den i isen och ser om isen håller.
Jag förstår. sade Etele.

SUUUUPER!!!!!!!!!!!!!