Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

När de väl kom tillbaka till det kungliga stallet klev Leonidas av hingsten och hjälpte sedan pojken att komma ner på marken. Han slängde ett öga över axeln för att se sin broder lämna över hästen till en tjänare och därefter invänta drottningen. Han vände sig åter mot August, la en hand mot hans axel och hukade sig ner.
"Nu lämnar jag tillbaka dig till din syster", sade han för att få en anledning till att få möta sin älskarinnas blick. "Ta hand om dig, lilla krigare". Leonidas lämnade pojkens sida och gick istället fram till konungen.
"Jag hoppas att du gör oss sällskap till middagen. Eller tänker du försvinna iväg igen?", sade Philip och Leonidas kunde lite låta bli att le.
"Hade jag vetat att min frånvaro skulle göra dig så upprörd hade jag givetvis dykt upp imorse. Men du kan vara lugn. Jag kommer vara där", svarade han och gav sin vän en lätt dunk i ryggen innan han begav sig i riktning mot slottet. 
"Jag hoppas att ni får en fortsatt trevlig dag tillsammans. Philip. Hennes majestät", sade han formellt och artigt när han passerade Cleo. Men blicken avslöjade någonting annat. Leonidas ögon var fyllda med frustration. Att se henne tillsammans med Philip kändes allt annat än riktig. Ändå fanns det ingenting mer han kunde göra där. Han hade redan inkräktat på deras liv genom att följa med till havet, så att lämnade dem ifred var det enda rätta. Därför gick Leonidas ensam tillbaka till slottet och vidare till sitt eget rum där han blev bemött av flera tjänare som bugade sig vid hans närvaro.
"Välkommen tillbaka, ers kungliga höghet", sade en av dem, men genom en snabb vinkning signalerade Leonidas att han ville bli lämnas ensam. Tjänstefolket försvann snabb ut genom dörren och när Leonidas till slut var ensam kvar satte han sig till rätta i en av sofforna och lutade bakhuvudet mot kanten. "Vad är det här för slags test?", mumlade han tyst för sig själv och drog en hand över ansiktet. 

Cleo la sina händer på sin brors axlar när han kom fram till henne och kollade på Leonidas hela tiden, hon behövde en anledning för att smita ifrån sin make. Hon tittade ner på sin bror som verkade trött och log svagt för sig själv, att använda lille August som ursäkt för hennes synd var fel men hon såg inte riktigt något bättre alternativ. Hon gick till sin make och smekte lätt sin bror över håret.
"Jag tänker gå och vila lite med August, han är väldigt utmattad av dagens händelser." sade hon och granskade Philip lite snabbt innan hon log. Hon bad en tyst bön till gudarna att han inte skulle ställa fråga eller erbjuda sitt sällskap då hon bara tänkt vänta tills August somnat och sedan smita iväg till Leonidas.

Philip verkade förstående då han såg hur utmattad pojken såg ut att vara. Han tittade mot sin hustru och gav henne ett leende.
"Ta den tid ni behöver. Jag har gäster att tala med innan de reser hemåt", sade han och drog en varsamt hand över hennes arm. Han ansåg att deras färd till havet hade blivit lyckad. Det hade varit en chans att slappna av och samtidigt spendera tid tillsammans med människor som stod honom nära.
Philip tog med sig Cleo och August in i slottet men väl där inne gick de åt skilda håll.

Cleo log svagt och kände sig om något skyldig till vad hon tänkt göra. Hon kysste sin makes kind innan hon svängde av åt andra hållet i slottet och lämnade Philip. Hon tog med sig August till sitt rum och satt med honom tills han somnade.
Hon knackade försiktigt på dörren till Leonidas kammare, bad ännu en bön att han var ensam. Hon skulle nog dö av skam ifall en av hans tjänare öppnade, någon ursäkt till vad hon ville från prinsen hade hon ju inte. Hon svalde hårt och såg sig omkring i den långa korridoren som var tom, konstigt nog. Hon hade aldrig varit med om att något var tomt, förutom på hennes bröllop då alla var upptagna med arbete då.

När det knackade på dörren väcktes Leonidas ur sina tankar. Han reste sig sakta och gick långsamt fram då han förväntade sig att se en tjänare eller Philips moder utanför. Men så stod plötsligt hans älskarinna där framför honom. Han kände hur pulsen steg och hur hjärtat dunkade i bröstkorgen. Leonidas drog snabbt in flickan i rummet och låste dörren. Hjärtat slog snabbare, när han sekunden senare pressade sina läppar mot hennes. Han tog Cleos ansikte mellan sina händer, höll upp det mot sitt och kysste henne. Till en början var den mjuk och försiktig, sedan mer ivrig. Med längtan. De hade bytt blickar hela dagen, men först nu kunde han röra vid henne.

Cleo tittade ner och tänkte så det knakade, hon behövde verkligen en bra ursäkt ifall någon annan än Leonidas öppnade dörren. Hon tittade upp och kände nästan hur hennes hjärta slutade slå när hon mötte hans blick. Hon log smått åt hur ivrig han var och la lyckligt armarna om hans nacke. Hon besvarade hans kyss och tryckte sig mot honom. Kyssen varade inte riktigt så länge som det var tänkt då hon försiktigt drog sig undan lite.
"Vart red du innan? Jag var så rädd..." mumlade hon och smekte hans kinder och granskade varenda liten del av hans felfria ansikte.

Leonidas strök försiktigt bort en lock från Cleos ansikte innan han tog med sig henne in i rummet. "Som jag sagt till de andra, så uträttade jag några ärenden", sade han samtidigt som de satte sig på soffan. "Och längst vägen hittade jag det här..". Ur en ficka plockade Leonidas fram någonting skinande. Det var ett dyrbart halsband, som glimmade av diamanter.
"Jag har inte gett dig en bröllopsgåva ännu.". Han öppnade halsbandet för att kunna sätta det runt Cleos hals. "Mannen som sålde det till mig berättade att det kom från en tid då människor dyrkade solen.. Och något så vackert – förtjänar att bäras av någon värdig av dess skönhet".

Cleo satte sig på knä i soffan och smekte hans kinder och ner mot hans bröstkorg. Hon log svagt och följde hans rörelser med blicken.
"Du behövde inte." log hon och la sina händer över hans. Hon ville inte att han skulle lägga mynt på henne, hon förtjänade det inte. Hon var inget annat än en bedragerska. "Jag förtjänar inget så vackert." sade hon tyst och drog tillbaka sina händer lite försiktigt.

När Cleopatra tagit bort sina händer från hans så flyttade Leonidas varsamt hennes hår och blottade nacken. Han placerade smycket runt hennes hals och la sedan en hand ovanpå.
"Du förtjänar det", sade han lugnt och tittade upp från halsbandet för att istället möta Cleos fängslande blick. "Liksom Helios sprider du ditt ljus vart du än går.. Människorna från förr skulle buga inför dig".

Hon suckade tyst men kämpade inte emot, såg inte syftet då han ändå skulle få sin vilja igenom.
"Vad ska jag säga ifall Philip frågar vart den är från?" frågade hon tyst och fastnade för hans djupa ögon. Hon rynkade lite på pannan och svalde hårt. Hon rodnade svagt av hans ord och la sina händer över hans. "Jag vill inte att någon ska buga för mig så länge jag kan kalla dig för min." sade hon lågt.