Länken (fjärde året, påhittad karaktär + Snape)

Alltså hatar man inte rita skeeter vet jag inte vad det är för fel. Blir så sjukt irriterad på hennes konstanta nonsens...

Sjukt bra kapitel, som vanligt! Väldigt bra beskrivet älskar särskilt den då hon klär på dig och beskrivningen av folksamlingen. Fick nästan lite klaustrofobi känslor när hon tappade bort de andra i folkströmmen.

Den där gamla damen verkade vara en obehaglig typ, kanske en av de där hon har drömmar om? Hur som helst vad det hela mycket spännande och jag väntar spänt på fortsättningen! Kommer snape till hennes räddning kanske?

Så bra.

Alltid lika braaaa!♥♥ Du är fantastisk Avis Fortunae

Ny läsare!!! Superbra!!

Äntligen, äntligen får jag sätta mig ner och svara på era kommentarer, som jag läst om och om igen under veckan, och som är ett stort glädjeämne för mig när jag kämpar på i livet.

Eleven_, fantastiskt roligt med ny läsare, välkommen! Hoppas du stannar kvar och gillar det!

Ginerva2003 och c8aina, tusen tack för att ni är trogna läsare! ♥

Viloss, du skulle sett mitt leende när jag, ehm, lite snabbt loggade in på mobilen på jobbet och såg din kommentar. Gjorde min dag!


SweeneyTodd :

Alltså hatar man inte rita skeeter vet jag inte vad det är för fel. Blir så sjukt irriterad på hennes konstanta nonsens...

Sjukt bra kapitel, som vanligt! Väldigt bra beskrivet älskar särskilt den då hon klär på dig och beskrivningen av folksamlingen. Fick nästan lite klaustrofobi känslor när hon tappade bort de andra i folkströmmen.

Den där gamla damen verkade vara en obehaglig typ, kanske en av de där hon har drömmar om? Hur som helst vad det hela mycket spännande och jag väntar spänt på fortsättningen! Kommer snape till hennes räddning kanske?

Ja, visst är det Rita Skeeter som ställt till en hel del i både boken och den här berättelsen - kanske ännu mer i den här berättelsen, faktiskt, men det får ni se så småningom!

Älskar som alltid din kommentar och att du beskriver vad du tyckte om. Det är jättespännande när ni skapar teorier om vad som kommer att hända!



Ja, vad kommer att hända? Älskar som sagt när ni skapar teorier!

Alla ändringar är gjorda och även inledningen på kapitel 37 är ändrad för att bli tydligare. Min text har, rent tekniskt, blivit SÅ mycket bättre tack vare dig och Pride Potter!



Tack !!! ♥♥♥

Ja, nu slutade det med något som tycktes ske helt vid sidan av den tredje uppgiften! Eller ...


Kapitel 39 - Planen


Allt gick för fort för att förstå. Vi susade genom luften, hon var bakom mig och jag kände hur hon höll mig framför sig under armarna. Hennes egna armar var stenhårda och tunna. Det var inte alls någon gammal häxa. Ansiktet som frigjordes från huvan i vinden var ungt och smalt och jag kände igen henne - från mina drömmar.

En bit ifrån oss kunde man nu se labyrinten uppifrån. Det var mörkt inuti den med vissa små rörliga ljusglimtar, som ibland flammade upp. Alldeles i mitten glimmade något, ett gyllene föremål som såg mycket litet ut uppifrån.
– Där i mitten är den, viskade hon upphetsat. Trekampspokalen.
Hon doftade av skog och kyla. Vi flög allt saktare, för att till sist stanna helt i luften. Ett svagt grönt sken omgav oss, så svagt att det antagligen inte syntes från marken. Jag var osynlig, bunden och stum, högt uppe på himlen.
– Så lätt det var att ta dig, hånskrattade hon. Att lura dig från slottsområdets skydd var ju en barnlek. Du kan bli mycket användbar för oss som gisslan. Nu kan vi med all säkerhet påverka Dumbledore - och kanske den andre falske lismaren … som var på vår sida, men gick över till att leva gott där på slottet … jodå, honom som du så handlöst slängde dig framför när jag sände ut min förbannelse … Var finns han nu, din svarte riddare?
Långt där nere, utan att ha en aning om var jag är.
– Jag visste att jag skulle komma åt dig till sist. Mitt minne av ansikten fungerar utmärkt, ska du veta … behövs bara någon sekund för att jag ska minnas … mina sinnen är mycket skarpa. Och jag har sett ditt ansikte i mina drömmar … förstått att jag måste fånga dig.
Så hon hade alltså drömt om mig också. På något sätt hade länken fungerat åt andra hållet.
– Mörkrets herre kommer att bli nöjd med mig, suckade hon hänfört. Hela året har han tillväxt i styrka medan han gjort upp sin plan, och nu är den snart fulländad. Jag har stått i kontakt med honom hela tiden … Det är jag, Adriana Eclipse, som vunnit hans förtroende. Jag har förtjänat det. Se hur lätt jag fick tag i dig - inte för att det var någon större utmaning, förstås.

Nej, det hade det verkligen inte varit. Rakt in i fällan hade jag gått under de få sekunder som jag inte varit bevakad och skyddad. Utan några som helst misstankar.
– Snart fullföljs planen. Den som kommer först till pokalen vinner. Visst är det genialiskt uttänkt?
Vad menade hon?
– Nu tror jag vi sett oss mätta på den där labyrinten, andades hon kallt bakom mig. Blir nog bäst att binda dig stadigare fast vid ett träd i skogen, medan vi väntar på att mina medsystrar ska anlända. Inte värt att vi drar någon uppmärksamhet till oss.

Hisnande sänkte vi oss mot marken. Hon knuffade mig så att jag föll mot ett träd med stor, tjock stam, halade fram fler rep ur sin klädnad och började surra dem kring stammen, medan hon skrattade så det ekade i skogsdjupen:
- Nej, nej, det är inte värt att du stretar emot repen, flicka lilla …
Det var nästan svart inne i skogen, och labyrinten syntes på avstånd, hög och massiv. Mattan av barr på marken stacks genom klädnaden. Plötsligt började gräs och buskar omkring trädet framträda tydligare i ett svagt, grönt sken. Adriana gick några meter inåt mörkret där älvorna dolde sig.
– Nu är vi här, Adriana, hördes en späd men frän röst. Har du fångat henne?
– Med stor lätthet, sa Adriana avmätt som en drottning. Planen fungerar utmärkt. Harry Potter är på väg att vinna med vår hjälp, och så fort han rör pokalen flyttar den honom direkt till mörkrets herre. Vi tar oss till samma plats med flickan. Hon är i säkert förvar här en bit framför oss, utan att komma åt sin trollstav.

Det var sant.
Jag kom inte åt min trollstav.
Eftersom jag aldrig haft någon.
Men jag hade något annat. Och nu handlade det om sekunder.

Sekunder att med blicken bränna hål på repen, som brast under gröna gnistor. Sekunder att resa sig och störta ut i mörkret, rakt ut över fältet - mot labyrinten.

Såååååååååååå braaaaaaaaa!!

Super ♥!!!

Fantastiskt nytt kapitel som vanligt!
Älskar beskrivningarna, särskilt på slutet - när du beskriver skogen och när hon binds fast.

Hur ska det här sluta egentligen? Spänd på att se om du knyter ihop det med boken, eller om det tar en helt annan vändning? =)

Längtar efter fortsättningen!

Så spännande!!!!

Superspännande kapitel! Tyvärr sitter jag på en svenskalektion och ska egentligen skriva på min berättelse, så jag hinner inte hjälpa till med missarna jag hittade. Men Mintygirl89 ser de nog också - hon är helt klart bäst på det.

Som sagt superspännande som vanligt. Undrar hur det går för Miriam nu? Kommer hon kunna stoppa Harry kanske? Eller kommer hon bli tagen? Jag står inte ut med att vänta på fortsättningen!

Kom på en sak precis. Undrar hur det skulle vara med ett kapitel ur Snapes perspektiv? Vet att den är färdigskriven redan, men undrar ändå...

Hur som helst kommer läraren åt mitt håll nu, måste fortsätta skriva. Kram på dig! ♥