Elbastian +10 [PRS]

Nej okej, besprutade äpplen fram till jul. Det var väl i alla fall bättre än ingenting, eller? Elliot kanske ville äta besprutade äpplen, och då var det ju bra att de köpte några. Seb tänkte i alla fall inte äta av dem? Kräsen? Ja jo, minst sagt.
Okej. Hämta flingor, det kunde han. Han visste liksom exakt vilken sort han skulle ta. Den billigaste, obviously. Den som var på hyllan längst ner som ingen ens brukade titta på. Budgetlivet! Fast han skulle inte gnälla så mycket. Förra gången de handlat hade han fått välja flingor fritt. Ibland var det bättre och ibland var det sämre. Nu var det sämre. Fast bättre med äpplena, dock...
Han nickade som svar till Elliot innan han vandrade iväg till flingorna med korgen i handen. Böjde sig ner och tog ett flingpaket längst ner innan han la ner det i korgen.

Samma mjölk som alltid. Plastdunk. Elliot var egentligen inget fan av mjölk. I kaffe var det bra men att bara klunka ett glas var nästintill vidrigt. Nåväl, det var lite utav en basvara. Nödvändigt för att Sebastian skulle äta frukost. Och på tal om sambon så var det ju han som bar korgen så Elliot gick bort till flinghyllan. Lade ner flaskan i korgen. Han blickade ner på flingpaketet. Fan vad sorgligt. Eller nej, det klart det fanns värre saker men det där såg ju långt ifrån gott ut. Hmm. Äpplena var ju inte nödvändiga egentligen. Det var dessutom bara Elliot som skulle äta dem. Erfarenhetsbaserat lärande. Ja, de var värda att offra för ett paket Cheerios. Inte för att den äldre tyckte om att få sockerchockar på morgnarna men han visste att Sebastian gjorde det. Hmm, ja så fick det bli. Han fiskade upp påsen med äpplen ur korgen.
”Jag lämnar tillbaks de här så kan du ta några roligare flingor”, sade han och blickade upp i de mörka ögonen. ”Eller så kan vi dela på en Mars eller nått?”, fortsatte han. Åh, gud vad gott med choklad. Det rymdes i veckobudgeten om äpplena rök och de tråkiga flingorna bestod. Svåra val. Vilka Elliot helt överlämnade till den yngre, då han vände ryggen till och gick tillbaks mot frukten. Schysst.

Byta ut äpplena mot godare flingor? Det lät som ett bra förslag. Riktigt bra, om det inte vore för att det kändes själviskt. Han var ju medveten om att Elliot inte älskade att äta små sockerbomber till frukost. Det var bara Seb som var barnslig och sockergalen. Egentligen skulle han väl sagt åt Elliot att behålla äpplena och att flingorna var okej, men det kändes så fånigt att börja argumentera kring en påse äpplen. Dessutom var Elliot tillräckligt gammal för att vara medveten om vad han faktiskt ville. Ibland ville man uppoffra sina äpplen för sin sambos sockerberoende.
Men en mars att dela på lät också gott, och mindre själviskt. Fast ett cheerios-paket kostade ju lika mycket som två, eller kanske till och med tre, mars-chokladkakor. Nej, flingorna fick inte bytas ut.
”Mm okej, mars it is”, svarade han och följde efter Elliot som ett litet barn.

Ja, Elliot var tillräckligt gammal för att veta vad han ville. Oftast iallafall. Övertänkandet ställde ofta till det. Men det var ingenting i jämförelse med hur det hade varit när han var yngre. Tonåring. Herregud vad de båda två hade hållit på att vela. Speciellt Elliot. Nu var det helt klart bättre. Och så kände dem ju varandra bättre också. Förstod sig på tankebanorna lättare.
Elliot drog isär platspåsen och lät de halvtråkiga äpplena trilla ned på berget av likasinnade. Påsen kastade han i soptunnan intill. Därefter tog han ytterligare en blick på listan innan fokuset skiftade över till sambon. Mmm, mars. Bra val, enligt den äldre.
”Okej, pasta behöver vi. Sen är jag lite osäker på middagar, har du någon idé?”, frågade han och lutade huvudet mot den andres axel.

Middagar? Seb kunde knappt laga mat och att komma på maträtter var han ännu sämre på. I alla fall mat som passade in i deras budget. För visst kunde han hur enkelt som helst bli sugen på våfflor med avokado och rökt lax, men att det skulle få plats i budgeten var skrattretande. Särskilt inte nu innan jul och allting. Herregud, tanken på julklappar fick honom att kallsvettas. Blä. Stress.
”Någon kycklinggryta kanske?” föreslog han och lutade sitt huvud mot Elliots. ”Jag tror att kycklingen är på rea nu och beroende på hur mycket kyckling det är så kan det nog räcka till nästan hela veckan i alla fall.”

Elliot var definitivt kocken i hushållet. Den som såg till att de båda fick mat i magen. Vilket var lite ironiskt med tanke på hans tidigare relation(icke-relation?) till mat. Nu var det ändå lite utav ett intresse. Men det var svårt med den knapra budgeten, som återkom gång på gång. Kanske var det dags att seriöst överväga att lämna New York. Det var långt ifrån första gången den tanken slagit den äldre, men så här kunde de ju inte leva hela livet. Med en budget utan äpplen och absolut utan barn. Nej. Detta var dock en diskussion olämplig för en mataffär.
”Då kör vi på det”, konstaterade Elliot och drog sin undan efter ett par stilla sekunder. Kycklinggryta lät bra. Lätt att variera med olika kryddning.
”Ska, du inte ta av mössan? Annars kommer du frysa ännu mer när du kommer ut igen”. Han blickade upp på den yngre samtidigt som han långsamt började röra sig mot frysdisken.

Kycklinggryta it is. Visserligen lite enformigt kanske, men med olika kryddningar så blev det ju inte helt likadant i alla fall. Hur som helst var väl inte smaklig variation något som prioriterades vidare högt i deras budget.
Ah, ta av mössan. Det var klart att Elliot skulle vara sådär otroligt mammig och tänka på allting. Gulligt. Men Seb var inte jättesugen på att ta av sig mössan. Alltså, han brydde sig inte sådär jättemycket själv, men... Det hade ändå varit ett förhastat beslut. Han hade liksom inte förvarnat Elliot överhuvudtaget. Tänk så blev han sur? Fine att håret inte var allting, men... Seb hade ju själv blivit sur om Elliot rakade av sina lockar utan att ens säga något först. Äsch.
”Jo...”, svarade han, aningen tveksamt, innan han långsamt lät mössan glida av den numera snaggade hjässan.

Det där med att vara mammig var lite utav Elliots grej. Kanske ytterligare en sak som vore bra att träna bort men samtidigt fanns det även positiva saker med det. Typ som att han brydde sig om andra människor. Mycket. Och tja, det var ju faktiskt inte så klokt att ha en massa ytterkläder inomhus. Just den här dagen ångrade han dock att han påpekade det. Det Elliots blick möttes av var inte vad han hade väntat sig. Snaggat?! Den äldres hjärta sjönk. Okej, det där var en överdrift men att göra en sådär stor förändring utan att berätta för sin sambo först var fan inte okej. Nej. Elliot hade ju inte ens fått säga farväl till lockarna. Snyft.
"Vad- varför då?", var allt som kom fram. Fötterna slutade gå. Ansiktet var förvirrat och inte speciellt glatt heller. Inte argt, men ja. Han hade ju tyckt om den andres hår. Vafan.

Elliots reaktion var väl ungefär som han befarat. Besviken och chockad. Vilket kanske inte var jättekonstigt. Sebs lockar hade ju alltid varit där, i alla de tio åren som de varit tillsammans (tja, man får ta och räkna bort deras paus, men lockarna var ju där då också), och att de bara försvann helt utan förvarning var väl bara... Konstigt. Ovant. Dumt, mycket dumt, att bara agera på impuls. Dum Seb.
”Jag, öh...”, började han och kliade sig besvärat i nacken. Skulle han hitta på en ursäkt? Typ att jobbet krävde snaggat hår? Fast okej Seb, realistiskt. Verkligen. Nej, någon ursäkt till att ha snaggat håret kunde han inte komma på. Satan. ”...kände för det?”

Egentligen ville Elliot inte vara en sådan person som surade över sånt här. Utseendet var ju långt ifrån allt. Och håret var ju inte ens helt borta. Det var ju inte en flintskallig Sebastian som stod där, bara snaggat. Något som definitivt räknades in i kategorin ilandsproblem. Men dock ett visst problem. Mest delen med att det blev en överraskning egentligen men ja.
Elliot drog på munnen och började gå mot frysdiskarna. Han skulle bara bli irriterad av att prata om det mer. Det var ju klart att den yngre fick klippa sig hur fan han ville men det bara skavde helt enkelt.
”Du får gärna säga till innan nästa gång”, mumlade han. Knappt hörbart.