In the dark PRS Vidomina & Medi

"Ingen korset i dag. Din fot måste läka." Isabella såg på henne och satte på en mjuk sko och hjäkpte henne upp och fixade till klänningen innan hon nickade.
"Du är vacker."
Alice log och såg generat ner och nickade.
"Tack."

Rion gick i samma korridor som de vandrat i bara kvällen innan för att söka sig till Alices rum. På vägen hade de passerat tjänare, ingen hälsade, utan höll sig till sitt och verkade inte visa något särskilt intresse av att de hade gäster i slottet. "Rion! Leo!". Men hur kunde han?! Tänkte Rion och vände sig om. Ivan gick mot de från ett annat håll. Han såg piggare ut. Han var också mörkt klädd, som Leo, men hade en vinröd skjorta på sig. Det slickade mörka håret verkade detsamma, som om det varit orört. Det såg stylat ut. Rion fnös kort. "Ivan.", sa han. Ivan log brett. "Ska ni också hälsa på Alice? Jag tänkte precis på henne.", sa Ivan och gick före de mot Alices rum. Han väntade inte att knacka utan öppnade dörren så att den vek inåt i rummet. "Godmorgon, Alice.", sa Ivan när han upptäckte henne och Isabella i rummet. Han gick in så att Rion och Leo också kunde gå in i rummet. "Godmorgon, Alice.", sa Leo och Rion gick fram till henne. Helt klart orolig för henne, hur hon hade överlevt natten och hennes välmående allmänt. Han gillade inte att Ivan tagit henne hit.

Hon hoppade till när dörren öppnades och on vred på huvudet och såg Ivan komma in i rummet och sedan Rion och till sist Leo.
"Godmorgon." Kvittrade hon och reste sig.
"Jag ska inte gå alls i dag så jag behöver hjälp." Hon log mot dem.
"Hur har ni sovit?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Varför sover ni på kvällarna? Är det inte ni då behöver blod?"

Leo sänkte med ens blicken av hennes fråga. Han hade inte alls sovit vidare och tänkte inte berätta det för henne heller, hon behövde inte veta, tyckte han. Rion sjönk ner på huk för att se in i hennes ögon med en undersökande blick. Som om han sökte efter något. Men när han hörde hennes stämma andades han ut i ett ljudslöst skratt och drog på läpparna i ett leende. "Jag har sovit gott, tack. Och du?" Han såg på henne. Ivan tog då till orda. "Så många frågor, så mycket att veta- och det är inte ens frukost än!". Ivan skrattade och gick fram till henne där hon satt på sängkanten och viftade med handen åt Isabella att hon kunde flytta på sig så att han kunde se Alice ordentligt. "Oroa dig inte, Alice. Inte för oss. Låt mig ta hand om oss.. tja, andra.". Det sista menade han Rion och Leo eftersom de också var vampyrer. "Jag bär dig.", sa Ivan och log brett mot henne och tanken att han skulle få ha henne nära.

Hon log mot Rion och sedan såg hon upp på Leo och lade huvudet på sned.
Han hade alltid varit så tystlåten. Hon tippade huvudet på sned och såg sedan på Ivan. Skulle han bära henne? Hennes ögon blev stora och hon såg sedan bort. Tänkte på första natten mot mött Rion och Leo.
"Oh verkligen?"

"Nej. Ivan. Låt mig.", sa Rion och ställde sig framför Ivan för att markera att han inte skulle närma sig Alice. Ivan stannade då upp och såg på Rion. "Rion..", sa Ivan och log sådär igen på läpparna. Verkade inte skrämd av honom. Men han backade undan och nickade. "Javisst.". Rion andades in och vände sig sedan till Alice. "Är du redo? Ska jag hjälpa dig ut ur rummet?", frågade Rion henne. Leo drog lite på läpparna och såg på.

Hon såg på Ivan och pustade ut när Rion kom och lade huvudet på sned.
"Orkar du bära mig?" Frågade hon och såg på sin fot och såg sedan mot eldstaden.
"Jag frös inte i natt. Det är otroligt."

Ivan verkade en aning frustrerad, eftersom han ville prata med Alice. "Men, Alice, min gäst!", började han innan Rion hann svara på Alices ord. "Du har inte fått se dig omkring. Rion, var så snäll och plocka upp henne så hon får se vad som tillhör henne, visst?". Ivan såg på Rion för att sedan se på Alice. "Innan frukosten. De dukar än.", sa Ivan för att förtydliga och kramade sina händer. Leo såg osäker ut och sneglade på Rion och Alice. "Han har gett dig en våning ser det ut som.", sa Leo, vllket fick Ivan att sno runt och se på Leo. "Javisst- men hon måste få se den.", sa Ivan och såg tillbaka på Alice igen.

"Oh en hel våning? sir det behövde ni inte. Ett sovrum är så mycket jag behöver." Hon såg upp på Rion och log försiktigt.
"Men jag vill gärna se mig om även om jag får gå försiktigt ." Hon såg på sin fot och drog efter andan.
"Kan jag få gå ut sen?"

"Äsch! Struntprat.", sa Ivan och viftade med handen åt hennes håll som för att knuffa bort hennes ord. "Min hedersgäst ska ha det bästa- en egen våning. Och jag tror att du kommer att gilla det.". Han skrattade och klappade händerna för att sedan se åt hennes håll och sedan på Rion och Leo. "Seså, hjälp henne upp på fötter då. Ellet fot..!". Ivan visade att de skulle hjälpa henne och Rion och Leo gjorde som de blev tillsagda. De sökte sig till Alice. "Här, håll om mina axlar.", sa Rion och placerade hennes arm över sina axlar och Leo gjorde likadant på sina axlar. "Håll i nu, du får stötta dig på ena foten.", sa Leo och de både sträckte på sig så att de fick med sig Alice. "Går det?", frågade Rion för att försäkra sig om att det fungerade för henne.
Ivan skrattade roat. Åt vad exakt, visste inte Rion. "Kom, den här vägen då.", sa Ivan. "Du har redan sett till sovrum, men du har så mycket mer.", sa han och sneglade på Alice över axeln innan han gick till en dörr för att sedan trycka ner handtaget så att dörren svängde utåt. "Här har vi ditt badrum. Jag förmodar att du redan sett det också."