Edórea PRS Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet.
"Inte som jag kan gå till dagligen. Jag lever rätt långt från städerna." Hon såg på henne och nickade. Kom fram till marknaden och började se sig om.

Sylvias läppar formades till ett förvånat o. Hon nickade till svar och såg sig istället om marknaden. Hon ville ju veta mer- varför hon bodde långt ifrån städerna? Vilka var hennes vänner? Men hon komihåg också att Léllos inte ville tala så mycket om sitt privatliv. Så Sylvia lät det vara.
Blicken vandrade till de olika stånden. Direkt, från ett bländande ljus, fångade ett av borden hennes uppmärksamhet. Det var smycken. Och därtill, verktyg för att själv göra sina egna. Det här var Sylvias chans att göra ett traditionellt smycke, likt de i Demeled, och ge till Léllos!
"Titta, Léllos! Smycken!", sa hon förtjust och gick närmare för att plocka upp ett och granska det på nära håll.

Hon såg på sakerna och hörde Sylvias röst inte långt ifrån sig och log. Började gå och såg på henne.
"Det är mycket vackert." Sa hon och hon såg på mannen som sålde.
"Hur mycket?" Frågade hon och nickade mot smycket.

Sylvia lade ner smycket i sin hand på bordet igen och gick för att titta på verktygen och materialen istället. Hon kunde skapa något vackert åt Léllos. Det var hon säker på.
Hon plockade på sig det hon ville ha och såg upp på mannen hon med.
"Eh, ett silvermynt.", svarade mannen Léllos.
"Hur mycket för det här?", frågade Sylvia då och visade det hon plockade på sig. "Två silvermynt." Sylvia såg skeptisk ut. Det här var ju bara verktygen, inte själva smyckena. Men hon hade heller ingen lust att argumentera för sig. Så hon gav med sig och räckte över mynten hon var skyldig honom. Han tackade och Sylvia packade varsamt in verktygen i en näsduk innan hon lade ner de i sin väska.

Hon såg på mannen och såg sedan på Sylvia. Hon hade ingen ork att argumentera heller.
"Så vi ska snart ge oss av. Vart är jarlen med den där vagnen?" Frågade hon och hon suckade.
Léllos var mycket vackrare i dag i solljjuset än igår när hon var inne.
"För vi kan inte vara här hela dagen."

"Han skulle köra fram den utanför hans byggnad. Så den stor nog redo för oss när vi går dit.", förklarade Sylvia och vände sig om för att se efter om det fanns något mer intressant på marknaden att titta på.
"Ska vi gå och kolla?"

"Jag trodde den skulle köras fram till värdshuset men vi kollar vidare." Hon log och hörde en man ropa på dem.
"Det var väl ni som dödade vampyren?" Han kom ifatt dem och Léllos nickade.
"Ja det var det."

Sylvia fortsatte att se sig omkring då hon på nytt överraskades av mannens röst efter dem. Hon vände sig om för att se mot honom. "Jo.", instämde Sylvia och såg från Léllos till mannen. Funderade på vad han ville dem.

Mannen log nickade.
"Då ska ni få en belöning... Ni anar inte hur mycket besvär den där vampyren gav oss."
Léllos såg på honom och skakade på huvudet.
"Åh nej det är ingen fara!"

"Nej, vi behöver ingen.", instämde Sylvia igen och log vänligt åt mannen. Insåg att de hade hjälpt många genom att tagit bort vampyren. "Jarl Maivus har redan belönat oss. Vi är glada att kunna hjälpa till." Sylvia iakttog mannen.