En sommarlovskväll framför datorn [SV]

Haha! Morre!

hahaha jäääätttebraa!!!

Big love på er för att ni läser och kommenterar så snällt ♥
__________________________________________

Kapitel 21: Hogwarts Idol och en jury på Veritaserum

Efter att Blaise Zabini hade sjungit "Crazy", Luna Lovegood "Always look on the bright side of life" och Harry "Angels on the moon" var det Ginnys tur.
Idel girl power och attityd rev hon av Avril Lavignes "What the hell" och publiken skrek och busvisslade numret igenom, det var nästan så att det förtrollade taket lyfte.
Juryn gav henne tre tummar upp (gissa vem som inte är något fan av vare sig Weasleys, Gryffindorare eller Avril Lavigne?) och Ginny var så uppskruvad efter uppträdandet att hon bokstavligen studsade av scenen efter intervjun med sin storebror.
Ginnys färgsprakande show av dans och explosioner efterföljdes av ännu ett Gryffindorframträdande, denna gången av Seamus Finnigan.
Seamus överraskade dem allihop genom att bjuda på lätt humoristisk rapp med Jon Lajoies "Everyday normal guy", vilket särskilt gick hem hos Remus. Han var helt lyrisk över denna nya (för honom) musikgenre och var oerhört intresserad av att få lära sig mer om denna sorts musik som han tyckte var "medryckadnde och gripande på ett sätt jag trodde mugglarmusik inte kunde vara."
"Då ska du höra dansband", svarade Seamus. "Lasse Stefanz och sånt."
Efter Seamus var det hans klasskompis Nevilles tur att visa vad han gick för, vilket han väldigt nervöst gjorde med Owl City’s "Vanilla Twilight."
"Den här låten vill jag tillägna någon speciell", sa han med darrig röst, innan han drog ett djupt andetag och musiken började spelas.

"The stars lean down to kiss you
And I lie awake and miss you
Pour me a heavy dose of atmosphere

'Cause I'll dose off safe and soundly
But I miss your arms around me
I'd send a postcard to you dear
'cause I wish you were here

I'll watch the night turn light blue
But it's not the same without you
Because it takes two to whisper quietly

The silence isn't so bad
'til I look at my hands and feel sad
'cause the spaces between my fingers
are right where yours fit perfectly."

Publiken delade ett särskilt ögonblick i den stunden- de insåg allihop att Neville i sitt nervösa tillstånd måste ha glömt att ta sin sång-stång för han sjöng inte något vidare bra, men passionen i hans röst och kärleken han la i varje ord berörde dem alla alltför djupt för att de skulle ha något att klaga på.
Det var speciellt.



"Var är min andra sko? VAR ÄR MIN ANDRA SKO?" vrålade Draco ute i lougen. Det var tur att rummet var ljudisolerat...
"Här, din idiot", snäste Hermione och kastade hans svarta Converse-dojja i huvudet på honom. "Hur kan man vara så korkad att man lyckas man tappa bort en sko?"
"En sko är fan viktigare att hitta än en jävla flaska med hårspray!"
"Håll käften om du vet ditt eget bästa, jag är så här nära att bara förhäxa dig nu, Malfoy!" skrek Hermione och viftade vilt med sin trollstav som sprutade ilsket röda gnistor åt alla håll.
Theodore Nott slängde upp armarna över huvudet för att skydda sig och Ernie MacMillan tvärvände i dörren efter att ha kastat en enda blick på den ursinniga Hermione.
"Herregud, Hermione, lugna dig", sa Susan Bones förskräckt. "Och här är din hårspray, jag tog fel på din och min..."
"Tack, Susan", svarade Hermione trött och återvände till spegeln där hon stått och försökt tämja sitt hår. "Och förlåt, Draco", muttrade hon när hon mötte hans blick i spegeln.
Han såg bra ut, i gråsvarta jeans, en hyfsat löst sittande, grå, v-ringad t-shirt och läderarmband om handleden.
Draco drog ett djupt andetag, reste sig från stolen han suttit på när han knutit skosnöret på sin återfunna sko och gick fram för att ställa sig bakom Gryffindorflickan.
"Förlåt själv", mumlade han och la händerna på hennes axlar och såg på henne i spegelns reflektion. "Jag är bara så jävla nervös, det var inte meningen att låta det gå ut över dig."
"Awww", hördes det plötsligt väldigt retsamt och överdrivet från Blaise Zabini. Hela han befann sig i ett lyckorus från sitt framträdande... vilket egentligen inte gjorde speciellt skillnad på honom. "Är inte ni två för söta?"
"Stick, Blaise", sa Draco och Hermione med en mun.
"Har jag någonsin sagt hur mycket jag älskar er två? Ni är liksom som gjorda för varandra. Ni är som Rapunzel och Flynn Rider, som Katniss och Peeta, som… Edward och Bella."
"Vi är INTE Edward och Bella!" protesterade Hermione förskräckt. "Usch! Aldrig i livet!"
"Jag är inte någon fucking glittrade idiot!" ropade Draco argt.
"Jag sa inte att ni är dom, jag sa att ni är som dom."
"Sak samma!"

--------------------------------------------------

Tonks är bäst ;D
Alastor, jag tror att jag är något på spåren!!! Något viktigt! :O

Monsterogat
Och... istället för att transferera dig till Aurorkontoret så loggar du in på msn?

Tonks är bäst ;D
Jag är på väg till kvällens jobb >.>

Monsterogat
Inte jag.

Tonks är bäst ;D
Dessutom så går det här snabbare, jag råkar befinna mig i mugglar-London på ett café och du anar inte hur mycket folk som trängt in sig på det här stället, det skulle ta tjugo minuter innan jag hunnit ta mig ut härifrån och hittat en avskild plats jag kunde transferera mig ifrån. Duh.

Tonks är bäst ;D
Ja, jag kände att det var nödvändigt att stanna här... men jag byter faktiskt inte av Hestia än på en timme och trekvart, så ingen mening med att läxa upp mig. Och jag ÄR på väg.

Monsterogat
All right. Berätta om vad du är på spåren.

Tonks är bäst ;D
Alltså, du kommer att tycka att det här låter löjligt, men... jag kom av en slump över Bellatrix Lestranges msn när jag var inne på facebook! :]

Monsterogat
Erkänn att du gick in på cafét för att få tillgång till deras WiFi-nät.

Tonks är bäst ;D
De kräver inget lösenord... xD Men hey! Dom har jättegott kaffe här också =)

Monsterogat
Ah, jag vet...

Tonks är bäst ;D
Hahah xD

Monsterogat
Men till allvarligare ämnen. Bellatrix Lestranges msn? "HMH"

Tonks är bäst ;D
Ja! Och enligt ryktena har hon tagit emot mugglarteknikvågen med öppna armar, vilket får mig att misstänka att hon faktiskt använder sig av denna msn. Vilket i sin tur leder oss ett steg närmare Du vet vem, och vad han har i kikarn ;O

Monsterogat
Nymphadora, ledsen att behöva säga det här men ingen kommer att lägga någon större vikt vid en liten detalj som denna.

Tonks är bäst ;D
Jag visste att du skulle säga så D: men jag VET också att det här är viktigt!! Snape har ju sagt att Dödsätarna numera håller vissa små sammankomster över internet, du kan inte ignorera detta!!! Ò.ó

Monsterogat
Vi kan diskutera detta i morgon kväll på mötet. Har annat som kallar nu.

Tonks är bäst ;D
Säkert >.<

- Monsterogat är offline -

--------------------------------------------------

"Mjaa, Neville, det var då sannerligen modigt av dig att sjunga en låt tillägnad... någon." Fred Weasley kliade sig på hakan med den koncentrerade blicken fäst på den svarthårige pojken med de skära kinderna på scenen. "Men jag tror att du glömde ta en sångstång."
Vid dessa ord blev Neville tomatröd i ansiktet och såg ut att helst av allt vilja sjunka igenom scengolvet.
Charlie Weasley klappade honom obesvärat på ryggen.
"Det händer den bäste", försökte han trösta med, men det såg inte ut på Neville som om det hjälpte mycket.
"Nä, din sångröst var kanske inte i världsklass", sa Remus och skruvade lite på sig, som om det tog honom emot att komma med något negativt. "Jag gillade däremot ditt låtval."
"En förtjusande sång att sjunga till en flicka. Eller en pojke."
Publiken fnissade åt Dumbledores tankfulla inflikning, och Neville vände bort blicken. Det såg ut som om han helst av allt ville springa därifrån av pinsam förlägenhet.
"Jag tyckte i alla fall att du sjöng med väldigt mycket känsla", grymtade Filch utan att se på pojken på scenen, som om det tog honom emot att komma med någonting positivt. "Fast det lät katastrofalt."
Charlie verkade tycka att det räckte där för han la en hand på Nevilles axel, vände honom mot publiken och sa "Ge Neville en varm appplåd!"
Publiken applåderade kraftigt, någon på bakersta raden busvisslade till och med.
Neville nästan sprang av scenen samtidigt som Charlie ropade:
"Näste man in! Eller kvinna, rättare sagt, Lavender Brown!"
Lavender trippade upp på scenen i sina högklackade skor. Hon hade tagit det här med att klä upp sig på allvar, och bar en hellång klänning i marinblått och guld med matchande armbågshöga handskar. Klackarna var minst 13 centimeter och i öronen hängde tunga guldringar.
Publiken drog efter andan när de fick en ordentlig titt på hennes ansikte- det var HON som stod för kvällens dramatiska make-up!
Det var ingen tvekan om att hon förmodligen hade lagt ner mer tid på att måla sig än vad hon lagt på att faktiskt öva på sin sång.
"Wow, Lavender", sa Charlie som helt kommit av sig vid åsynen av den unga tjejen. "Du ser strålande ut!"
"Tack detsamma, mr Weasley", svarade hon glatt och hennes ögon glittrade ikapp med hennes ögonlock.
"Snälla, säg Charlie..."
"Charlie, din klantskalle!" ropade Fred förgrymmat från jurybordet. "Sluta flirta under arbetstid."
Många i publiken skrattade och det var Charlies tur att bli lite skär om kinderna.
"Jag flirtade inte."
"Ha! Det gjorde du visst. Typiskt Charlie, så fort han får syn på en tjej i klänning kan han inte hindra sig själv, han måste bara..."
"...jag tror att det räcker så, tack käre lillebror..."
Lavender harklade sig och höjde menande på ögonbrynen åt de två Weasleybröderna.
Publiken försökte förgäves att kväva sina skratt.
"Öh... så, vad hade du tänkt sjunga för oss, Lavender?" sa Charlie och det var bara för uppenbart att han gjorde sitt bästa för att inte stirra för öppet på henne.
"Teardrops on my guitar", svarade hon sockersött.
"Men du har ju inte ens en gitarr", ropade någon från andra raden i publiken.
Dean Thomas.
Han flinade lite när hon blängde surt på honom.
"Ursäkta, men hade Harry några änglar med sig när han sjöng sin låt?"
"Men, det var ju han som var ängeln."
En blandning mellan awww-ande och kvävda fniss spred sig genom rummet.
"Ska vi låta Lavender sjunga sin låt?" frågade Charlie med hög röst. Många började nog misstänka att han äntligen hade kommit på själv att han inte skötte sitt jobb särskilt proffsigt.
"Jaaa", hördes det unisont och pliktskyldigt från publiken. Någon skrek såklart för att jävlas "Nej för fan!" men han var från Slytherin.
Gitarrkillen bak i bandet slog ett ackord och Lavender förde microfonen till munnen.

"Drew looks at me, I fake a smile so he won’t see
that I want and I need everything that we should be.
I bet she’s beautiful, that girl he talks about
And she’s got everything that I have to live without..."

När låten var slut applåderade publiken igen, och Charlie, Lavender och spotlightenes ljus vände sig mot jurybordet.
"Jag hatar den här låten", sa Fred Weasley och hajade till, som om orden var några helt andra än dem han tänkt sig. "Det är den mest värdelösa, gnälligaste, töntigaste låt jag någonsin hört. Jag hatar Taylor Swift."
"Jag håller med. Och du, Lavender, kan ju inte ens sjunga." Remus ögon spärrades upp och han förskräckt satte en hand för munnen. "Vad är detta?"
Lavender såg otroligt sårad ut där hon stod på scenen.
"Här har vi en till som glömde att ta sin sångstång, tror jag", kom det från Dumbledore, men till skillnad från sina jurykompanjoner log han bara roat. "Och jag tror att någon har råkat spilla Veritaserum i våra glas."
Det gjorde ju inte direkt saken bättre.
"Den som gjorde det är ett geni!" utbrast Fred. "Filch, har du druckit?"
"Ja", svarade den vresige mannen- han hade ju inget annat val än att säga som det var.
"Veritaserumet, alltså."
"Ja, det också."
"Är Mrs Norris en animagus?"
Flämtningar hördes från församlingen och Remus stelnade liksom mitt i en rörelse.
"Min katt? Nej!" svarade vaktmästaren mycket upprört. "Hon må vara intelligent, men jag har för bövelen köpt henne i en djuraffär!"
"Hmmm... om du säger det så. Jag har då alltid trott annorlunda..."
"Odräglingar, är vad de där Weasleybarnen är", muttrade Filch, men hans röst var förstärkt på magisk väg så alla i rummet hörde ändå.
"Hallå! Fred! Vem är det nu som inte tar sitt jobb på allvar?" sa Charlie upprört. "Vänta tills jag berättar för mamma om det här..."
"Nej! Inte mamma! Säg inget till mamma!" Freds min var en mask av äkta skräck.
"Vad fan är felet på er?" fräste Lavender Brown i microfonen och fick alla att hoppa till. "Ska vi fortsätta tävlingen, eller vad?"
"Åh, jovisst", sa Charlie snabbt. "Jättebra jobbat, Lavender, eh... det kanske skulle sitta fint med en paus nu?"
Och innan någon hann svara tändes de vanliga stearinljusen i stora salen och hundratals elever, föräldrar och lärare reste sig ur sina stolar för att få en chans att sträcka på benen.

HAHAHAAHAHHAHA ÅH ♥ ♥ ♥

Vad snälla de var mot Lavender xD Undra vem som hällde elixiret i deras glas x)

Lööv ♥ Läser den på fanfiction.net

jätte bra !

men hahahaha älskar din berättelse, du är bääst ♥

Åååh, mer!!!

Så himla braigt altzoo!