The annorlunda mugglisgame!

Okej, ha det så kul

Förgätmigej

”Snälla säg att jag kommer att bli utvald, snälla säg att jag kommer att bli utvald!”, mässade Lavis123 tyst för sig själv. Hon hade tränat stenhårt inför det här. Om hon skulle bli utvald skulle hon ha stor chans, det förstod hon. Karriäristerna hade alltid stor chans. Hon var en mycket väl förberedd karriärist. Den enda svagheten hon hade var att hon hade väldigt många hemska minnen som kom tillbaka när hon såg döda. Det skulle troligtvis bli ett problem. För om man ville vinna skulle man behöva döda minst en gång. Men eftersom att Lavis123 var i en sådan bra form till denna tävling skulle hon säkert kunna träna bort det. Ingen av hennes föräldrar hade dött i mugglisgame. Men dem hade dött på annat håll. Hennes pappa hade brutit nacken i en extremt allvarlig cykelkrasch när hon var nio år. Lavis123s mamma fick cancer och avled snabbt. Det var förra året. Nu bodde hon på barnhem. Hon ville bort därifrån. Och delta. Men nu skulle hon lyssna noga. För Lavis123 såg att den pyttelilla, kortväxta tanten stod där. Och nu tog hon till orda;
”Hejsan allihopa i distrikt förgätmigej. Det är som ni säkert vet dags att välja ut två kämpar till årets mugglisgame.”, Sa hon och pekade på den stora skålen. Sedan satte hon handen som hon pekat med för ögonen och drog upp en lapp som låg långt ner i skålen.
”Vår första kämpe är Lavis123!” Lavis123s hjärta slog ett dubbelslag. Hon nästan skuttade fram till podiet. Hon gick upp för trappan och väntade tålmodigt på att kämpe nummer två skulle dras.

Matilda weasley stod blixtstilla. Hennes mamma hade alltid underskattat henne, och inte trott att hon skulle kunna klara sig ens den första dagen om hon blev utvald. Men hon visste också att hennes mamma älskade henne för den hon var. Men hennes pappa gick bort av sorg när hans två söner, alltså Matilda weasleys två bröder, gick bort i ett tidigare mugglisgame. Oscar hade varit bland dem tio bästa, men Philip blev upphittad av en vildsint karriärist som ville hämnas på dem som var i distrikt förgätmigej eftersom att dem hade dödat hennes bror för några år sedan. Båda hennes bröder blev dödade av varsin karriärist från distrikt hibiskus. Därför tänkte hon också hämnas på dem som dödade hennes älskade bröder. Matilda weasley var typ en karriärist. Hon hade förberett sig lite, för vitsen med att bli utvald för hennes del var just att få hämnas på hibiskus. Det var varför hon ville delta. Varför hon inte ville delta, var för att hon var rädd. Rädd för att bli dödad och krossad. Och rädd för att sluta så som sina bröder hade gjort. För det var det sista hon ville. Och dessutom var hon rädd för blod, vilket kunde göra det hela lite knepigt. Men hon var snabb och bra på att gömma sig. Fast hon var bara tolv år. Hon skulle vara bland dem yngsta om hon blev utvald, och det ville hon inte heller. Men nu hörde hon tanten harkla sig på nytt. Den första kämpen var en flicka som hette Lavis123. Dem skulle definitivt kunna komma bra överens. Hon såg bara två, tre år äldre ut än hon själv…
”Kämpe nummer två kommer att bli Matilda weasley!”, ropade tanten som just dragit en ny lapp. Matilda weasley fick inte in det hela i huvudet, och gick inte upp på podiet. Men när tanten upprepade detta så förstod hon. Hon var utvald. Det var hon som skulle kämpa.

Körsbärsblom

Hannai skulle klara att delta bra. Hon hade många styrkor. Hon gömmer och kamouflerar sig kanonbra, och har en viss talang för att kasta knivar. Hon såg inte sig själv som en karriärist utan något däremellan. Hon var inte helt oförberedd, men hade inte förberätt sig så som alla dem andra karriäristerna som tog det här på liv och död. Det var ju faktiskt på liv och död, men hon var stark på insidan och trodde på sig själv, vilket skulle ge henne en rejäl knuff på vägen. Men hon hade stora problem med att döda. Det lät så hemskt när man sa det så. Döda. Hannai virade sitt kastanjebruna hår runt fingret. Snälla, snälla kunde inte tanten börja prata snart. Hannai kunde inte vänta längre, hon ville veta om hon skulle kämpa eller inte. Hon tänkte på sin mamma igen. Hon mindes så starkt när hon såg henne bli skjuten. Det var längsedan, men hon mindes det så tydligt. Hon mindes när kulan lämnade pistolen, och flög mot sitt mål och träffade. Hon mindes också synen av när hennes mammas ansiktsuttryck dog ut, och hon föll… Men nu ville hon inte börja gråta av det förflutna. Nu ville hon lyssna på tanten som just hade harklat sig.
”Hej på er alla ungdomar i distrikt körsbärsblom. Det är återigen dags för ett mugglisgame. Jag skall nu dra den första kämpen.”, sa hon och ryckte snabbt upp en liten lapp.
”Hannai!” Det första Hannai tänkte var att det var absurt. Det funkade bara inte… Det gick inte att HON skulle delta… Men sedan fokuserade hon på det som var bra istället. Och bestämde sig för att hon skulle vinna…

Lida var taggad. Taggad och bestämd. Bestämd och taggad, taggad och bestämd. Hon ville bli utvald. Hon hade tränat som en tok. Hon var fjorton år och en riktigt målmedveten tjej som aldrig gav upp. Svagheterna var att hon var ensam. Hon hade bara en vän, som hette Ekkiis… Men hon bodde i distrikt viol, det första distriktet. Dem hade inte träffats på så länge, att hon inte ens visste om hon kom ihåg henne… Lidas syster Pinie blev förrförra året utvald när Pinie bara var tolv. Det första året man kunde delta blev hon utvald, och dessutom dödad näst först… Då kände hon ännu ett styng av ensamhet. Fast det första hade kommit när hennes mamma dog. Hon var hatad för att hon vunnit spelen. En man kom en kväll för fyra år sedan. En man som var pappa till flickan som kom tvåa. Och förvriden av saknad och längtan tog han livet av Lidas mamma. Och Lidas pappa och hon hade fått en bra och stadig relation när dem var ensamma efter dem två tragiska dödsfallen. Men han dog i en bilkrasch, där även Lida var med, men det enda som hände med henne var att hon förlorade ena foten. Men hon hade nu en plastprotes, och kunde springa lika bra som alla andra. Hon hade inga problem för att döda, hon visste att man inte kom långt då. Men nu hörde hon den lilla tanten harklade sig, och bad om tystnad. Lida lyssnade inte förrän hon hörde ordet; ”Lappar”. Den första som blev uppdragen hette Hannai, och hon drog en suck. Men andra lappen var hennes, hennes lapp. Hennes chans.

Nu åker jag till SM om fem minuter... Måste måla naglarna i lagets färger först... Jag är tbx på fredag. Har skrivit av ALLA mallar, så jag ska skriva det där. Om jag hinner vilket inte är alls säkert...

Ha det så bra allihopa!!!

Supperbra skrivet!!!

jättebra

Stakars mig!!!!!
Suuuuuuuuuuuuuuuper duper bra!!!!

Superbra skrivet!♥♥♥

I min mall skrev jag att jag var 11 men jag menade 12

Superbra skrivet!

Hemma. Nu tänkte jag lägga upp lite mer om en liten stund