~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Bostaden i Öst:
Erik sjönk mjukt in i Aryas kyss och lade sina stora armar om henne med den ena näven på hennes svank och den andra precis ovanför. Han kunde inte hindra hungern som välde upp inom honom - efter henne.
"Kit itselde.."
( "Skit samma..." ) muttrar han in i hennes mun, böjer knäna, greppar tag om Arya och hivar enkelt upp henne i sin famn medan han rätar upp sig.
"Maten kan vänta." muttrar han vidare och låter sina läppar glida över henne medan han långsamt faller ur kontroll och uppslukas av lusten och begäret efter Arya. Hennes doft driver på honom, känslan av hennes tryckt mot sig manar vidare hungern och lusten efter henne tvingar honom över kanten. kanten till platsen där inget existerar förutom just de två. Ingen hunger, ingen sorg, inga andra, inget annat - bara de två. Samtidigt går han över mot sängen för att sedan placera dem båda i den.

Arya - Bostaden i Öst
Känslan inom Arya gick inte att beskriva. Hon var så fylld av så mycket på en gång. Hunger efter sin älskade, lust, kärlek och glädje över att äntligen få vara nära honom, ha honom i sina armar och kyssa honom utan att någon kunde hindra det. Hon kunde höra hur han mumlade något för att sedan lyfta upp hennes lilla kropp och hålla henne tryckt emot sitt bröst.
"Maten kan vänta."
Det drog i Aryas mungipor av att höra de orden. Hon förflyttade sina händer från Eriks kinder till hans nacke och hår. Lät sina fingrar leta sig in mellan hans flätor och hårslingor utan att öppna ögonen.
"Main tumhen pyaar karata hoon..."
("Jag älskar dig..." ) mumlade hon samtidigt som de var framme vid dubbelsängen.

Erik - Bostaden i Öst:
Det känns som världen faller bort helt när han hör Aryas röst i sitt öra och känner hennes fingrar leta sig in i hans hår. Långsamt saktar han ner tempot, stillsamt kysser han hennes hals och kinder. Hennes näsa, panna och slutligen läppar medan hans händer stryker hennes armar försiktigt och mjukt. Han vill känna varje del av henne medan han lyssnar till hennes andetag. Det är som om jorden slutar snurra och rasslandet från löven faller bort, vinden hummar mjukt och ett slags sken tar form runt om kvinnan under honom. Lyser starkt, men enbart för Eriks inre öga.
"Ik hâld fan dy..."
("Jag älskar dig..." mumlar han flera gånger mellan kyssarna. Erik rätar på sig och drar av sin bomullsskjorta efter att kappan åkt av. Ljust skiner in från fönstret bredvid sängen och hans vita hud glänser nästan. Hans tatueringar synliga och han slänger kläderna på golvet bredvid sängen innan han kysser Arya på läpparna återigen.
"Ik hâld fan dy..." viskar han igen och stryker hennes armar medan han kysser varje del utav hennes ansikte. Med sina grova händer börjar han klä av sin vackra Arya....

Arya - Bostaden i Öst
Arya andades djupa skälvande andetag, blundade och lutade sitt huvud bakåt då Erik kysste hennes hals. Hennes hjärta dunkade så hårt i hennes bröst att det nästan gick att höra varje slag. Hon flyttade sin ena hand från hans nacke till lite längre ner på hans rygg och smekte mjukt hans skulderblad. Det brann en eld inom henne, en eld som hela tiden exploderade i olika vackra fyrverkerier och som brann starkare och starkare för var sekund som gick. Känslan påminde om den hon känt under det Röda Kriget, var gång Erik omfamnat henne. Men under den tiden då hon inte förstått sina känslor för honom hade något inom henne sagt att hans närhet var farlig. Nu var den rösten spårlöst försvunnen och hon kände sig tryggare än någonsin i hans armar.
"Ik hâld fan dy..."
Hon förstod inte orden men visste trots det exakt vad han sade och ljudet av hans röst fick elden inom henne att flamma upp ännu mer. Hon viskade hans namn och fortsatte att smeka hans skulderblad tills han rätade på sig. Då satte hon sig upp och hjälpte honom av med hans tröja. Hon slöt ögonen igen då deras läppar möttes och placerade sina händer på hans bröstkorg och nacke. Hon tryckte sin överkropp mot hans och hjälpte till med ena handen då hon kunde känna hans händer vid snörningen på hennes rygg...

Freja - Bostaden i Öst:
De hade fått i sig en avsevärd mängd mat och vätska efter nästan en timme vid det lilla bordet, sittandes på kuddar placerade på golvet. Freja lutade sig tillbaka och sträckte ut på det förvånansvärt mjuka golvet.
"Ah, det där var himmelriket." suckade hon nöjt och slickade sina läppar rena. Wilheim nickade och grymtade medhållande. Även han sträckte ut på golvet. De låg där ett tag innan Freja förflyttade sig till sängen och Wilheim drog en av kuddarna till sig. Det tog inte lång stund innan de båda fallit in i en stillsam sömn.

Efter ett par timmar vaknade Freja upp med en stor gäspning och sträckte ut armar och ben. Hon kände sig utvilad och ganska pigg med tanke på omständigheterna. Ett hummande ljud hördes och Freja lyfte på huvudet för att se Wilheim ligga med utsträckta ben och armar, munnen halvt öppen och ett hummande ljud som kom därifrån.
"Han sover gott, överallt." mumlade hon för sig själv och reste sig från sängen efter att ha tittat på den sovande mannen ett par minuter.
"Wilheim." sade hon och mannen vaknade genast, "sovit gott?" Wilheim nickade och satte sig upp.
"Du?" Freja nickade tillbaka,
"Solen står lågt på himlen så vi borde gå in till de andra." Frejas ord var bestämda och kommenderande, Wilheim nickar och reser sig samtidigt som Freja drar på sig sina stövlar.

De lämnar sin bostad och går över till den andra bara ett fåtal meter bort. Freja går först upp för trapporna med Wilheim tätt bakom sig och det går inte undkomma hur mycket klarare världen ter sig för henne efter mat och vila. Som om den vore nästan helt ny med sprakande färger och en sjungande vind. Freja stannar utanför dörren och bankar tre hårda slag samtidigt som viss tumult hörs inifrån bostad deklarerar freja att det är hon som knackar,
"Erik, det är vi."

Arya - Bostaden i Öst
Tre hårda knackningar hördes på dörren in till bostaden. Arya slog hastigt upp sina ögon och mötte Eriks. För en halv sekund var de båda frusna i varandras bara armar, stirrandes in i den andres ögon medan paniken bubblade upp inom de båda. Men sedan, snabbare än blixten, bröt totalt kaos ut då paret flög upp ur sängen och famlade efter sina kläder som låg slängda på golvet. Allt låg huller om buller i bostaden. Arya drog på sig de första hon kom åt men upptäckte sedan att det var Eriks bomullsskjorta, ut-och-in dessutom. Genast kastade hon av sig plagget och slängde det till Erik som var i färd man att dra på sig sina byxor.
"Erik, det är vi."
Ännu mer panik bubblade upp inom Arya då hon hörde Frejas röst. Hon stod spritt språngande naken endast ett par meter ifrån dörren, bakom den stod två av de människorna hon sist i hela världen ville visa sig så bar inför. I total panik kastade sig Arya ner på golvet och slet åt sig sin långa kjol som låg vid kuddarna runt matbordet. Hon trädde den över huvudet och pressade ner den till sin midja där den skulle sitta. Därefter sökte hon desperat efter sin överdel men kunde inte hitta den. Hon slängde sittkuddarna runt bordet åt alla håll, vände upp-och-ner på tyget i dubbelsängen, men kunde trots det inte hitta sina kläder någonstans.

Arya vände sin blick mot Erik och höll på att sätta hjärtat i halsen då hon fick se honom. Han stod fullt påklädd vid dörren och var precis påväg att öppna den med handen greppat om handtaget. Arya gav upp ett högt tjut och ropade panikslaget åt honom på Gammal Garudiska utan att tänkta sig för.
"Prateeksha karen! Kya tum sach mein buddhimaan nahin ho!?"
("Vänta! Är du inte riktigt klok!?") även om Arya antog att Erik inte kunde förstå vad hon sagt hejdade han sig ifrån att öppna dörren och vände sig istället mot henne. Arya gav honom en panikslagen och irriterad blick samtidigt som hon lyfte sina händer och skakade på huvudet. Även om det långa håret dolde hennes barm syntes det att hon inte hade något på sig på överkroppen. Erik tycktes förstå hennes problem men Arya ropade ändå mycket hest;
"Jag kan inte hitta den!" denna gången på Bayriska.

Erik - Bostaden i Öst:
Erik stod och stirrade på Arya som frenetiskt sökte efter överdelen till sin utstyrsel. Han kände sig lite taskig som inte sade något när hon stod precis vid den. Men att få se henne sådan, i bara kjol med håret hängandes fritt var en utav de vackraste synerna han skådat. hur kunde han tacka nej till att se det bara lite längre? Fast, när Arya började bli panikslagen spatserade han fram och drog ut överdelen som låg under bordet.
"Här." sade han med ett leende och räckte över överdelen till Arya som ryckte den till sig och trädde på den.

Erik gick bort till dörren igen och öppnade upp den medan han drog fingrarna genom håret som trots allt som pågått i bostad inte var det minsta rufsigt. Hans hår var strävt och rakt vilket gjorde att det oftast låg där det skulle göra.
"Hej." Sade han till Freja som tågade in i bostaden med Wilheim på släptåg. Erik stängde dörren efter dem båda och gick fram till Arya som han kysste på toppen utav huvudet lite hastigt innan han började lägga tillbaka kuddarna där de skulle varar.
"Fått någon vila?" frågar Freja med ett retsamt grin på läpparna och Erik skrattar ganska ljudligt medan han roat skakar på huvudet.
"Ser detta."
"Ni ser utvilade ut i alla fall?"
"Ja vi åt och sov, var underbart." Erik skrockar och Freja flinar, han hade tänkt säga att han och Arya haft det bättre, men att göra det inför Wilheim var nog ingen bra idé och Arya hade förmodligen halshuggit honom om han gjort det vilket bara fick honom att le ännu bredare.
"Men sitt, vi kan äta och prata samtidigt." sade Erik muntert. Freja och Wilheim satte sig ner och Erik vände sig mot Arya, fortfarande med det breda leendet på läpparna.

Arya - Bostaden i Öst
Arya blängde surmulet på Erik då han räckte henne överdelen. Ilsket ryckte hon åt sig sitt klädesplagg och drog det över huvudet utan att säga något. Knappt hade hon hunnit snöra den rätt på ryggen igen innan Erik öppnade dörren och släppte in Freja och Wilheim.

Arya kunde inte låta bli att känna sig något nervös då de två generalerna gick förbi henne in i det stökiga hemmet. Det var uppenbart vad som pågått där inne sedan de senast skiljts åt och trots att Arya nu fått på sina kläder kände hon sig väldigt blottad på något vis. Nervöst drog hon lätt i sin kjol för att försäkra sin om att den satt rätt och kände diskret på ryggen så att överdelen satt på ordentligt. Erik verkade inte alls vara i samma sinnesstämning. Då de andra två Letoyanerna kommit in i huset hade han gått fram till Arya, kysste hennes huvud, börjat rätta till sittkuddarna och sedan inlett ett obekymrat samtal med Freja om vad som hänt sedan de senast sågs. Han gav inte upp några detaljer eller sade något alldeles för avslöjande men Arya rodnade ändå som en chili och vände sig hastigt om för att bädda den stökiga dubbelsängen.
"Men sitt, vi kan äta och prata samtidigt."
Freja och Wilheim satte sig ner samtidigt som Arya vände sig om och mötte Eriks blick. Det nästan barnsliga leendet i hans ansikte fick nervositeten att lätta för Arya och hon kunde inte förneka att de hade haft det fantastiskt under de närmaste timmarna. Hon suckade och skakade lätt på huvudet samtidigt som hon gick fram till sin älskade och rufsade om hans hår lite. Till skillnad från hennes nu mycket orediga var hans nästan lika perfekt som innan de kommit in i huset.
"Main tumase pyaar karata hoon, aapaka sahee jangalee."
("Jag älskar dig, din perfekta vilde.") Sade hon på sitt andra språk och ställde sig på tå för att ge honom en lätt kyss innan de båda satte sig ner vid bordet bredvid de andra två.

Erik - Bostaden i Öst:
De satt alla runt bordet och Erik började äta på maten som fanns tillgänglig, han var utsvulten och magen knorrade något fruktansvärt. Det nästan högg i den trots att han tidigare hade ätit en frukt i Ameenias bostad.
"Så, hur ska vi göra från och med nu?" sade Freja och Erik tittade på henne med en axelryckning.
"Jag vet inte riktigt, men jag tror inte de tär någon bra idé att visa otacksamhet mot Osianerna, trots behandlingen vi fick utstå." Hans röst mörknade medan han sneglade på Arya som satt vid hans sida. Utan att reflektera över det ringlade han sin arm om hennes midja och drog henne till sig så hon satt alldeles tryckt in i hans sida.
"De må vara lite vilda av sig men jag tror att de kommer ha överseende med oss." Erik greppade vattenkannan och hällde upp vattnet i de fyra glasen som fanns på bordet.

"Men vi kan inte bara ignorera det hela." Wilheims röst var bestämd och dånade.
"Nej, det kan vi inte. Men vi måste vara försiktiga."
"lätt för dig att säga som verkar på så god fot med hövdingen." grymtar Wilheim surmulet och Erik känner hur rasande ilska vandrar genom honom.
"Vakta din tunga general. Vi må vara utanför Norrs gränser men jag är fortfarande prins av Norr." bet Erik ilsket ut och Wilheim sänkte sin blick i reträtt. Vad som gjorde Erik arg var inte Wilheims sätt att tala, utan vad han sade. Med armen hårt om Aryas midja krampade hans fingrar då han försökte stå emot lusten att knyta näven. Han hade kommit överens med Ameenia, efter mycket om och men, men det de hade gjort mot Arya var närmast oförlåtligt. Erik kunde inte släppa det. Men samtidigt var det inte tid, plats eller ens möjligt att vara på stridsstigen med Osianerna. De var helt utlämnade åt deras nåd. Dessutom var det något som pockade på där bak i Eriks huvud.

"Oavsett, vi lämnar det nu och fokuserar på vad vi faktiskt kan och borde göra." säger Freja hastigt då hon uppenbarligen ser Eriks reaktion och kamp mot sig själv. Erik flyttar sin blick mot henne medan hans arm lossnar lite i sitt grepp om Arya men han håller henne fortfarande löjligt nära.
"Vi måste försöka hålla oss på god fot med dem och där finns något, det är något med Ameenia som jag bara inte kan lista ut just nu." säger Erik för att avslöja att där fanns något, men mer än så tänkte han bestämt inte avslöja då han själv inte var säker på vad det var.
"Okej, som vad?" frågar Freja,
"Jag vet inte, men något." suckar Erik fram och greppar glaset för att dricka.

Arya- Bostaden i Öst
Så snart de alla satt sig vid bordet och Aryas blick för första gången under tiden i bostaden föll på maten framför henne slog hungern fruktansvärt hårt i hennes mage. Det var inte längre någon hungerkänsla hon kände, det var ren smärta som knorrade förskräckligt i hennes magsäck. Det kändes nästan konstigt tyckte hon, Arya brukade kunna gå längre tider utan mat utan att påverkas så mycket av det. Hon skakade av sig tanken. Antagligen berodde den starka hungern också mycket på allt hennes kropp fått utstå under det närmsta dygnet. Behandlingen tärde mer på hennes kropp än vad hon kunde förstå. Trots att Arya helst av allt hade velat kasta sig över vad som fanns framme tyglade hon sig och höll sig till etiketten hon fått lära sig sedan barnsben. Försiktigt tog hon en frukt i taget och skalade den noggrant innan hon började äta. Hon såg noga till att inte kasta i sig varje bit utan försiktigt tugga ett litet tag och svälja innan hon tog en ny. Men hon lät maten tysta sin mun och sade ingenting under tiden Letoyanerna samtalade.

"De må vara lite vilda av sig men jag tror att de kommer ha överseende med oss."
Arya lyckades inte hålla inne en lätt fnysning som var nära ett skratt efter vad Erik sagt. Snabbt tog hon en av bägarna Erik precis hällt upp vatten i och förde den till sin mun där ett brett leende syntes. Enligt hennes åsikt var Letoyanerna och Osianerna nästan lika vilda. Att höra Erik tala om det andra folket på det sättet var ganska komiskt i hennes öron. Garudierna var ett folkslag som värdesatte finess och ordning mycket högt, inte fullt så högt som Afarierna men fortfarande högt, därför hade Aryas liv präglats mycket av ljust det. I hennes ögon var både Osianernas och Letoyanernas sätt mycket vilt. Inte för att det var egentligen var något dåligt med det var väldigt annorlunda jämt emot vad hon var van vid.

"Vakta din tunga general. Vi må vara utanför Norrs gränser men jag är fortfarande prins av Norr."
Arya kunde känna hur det spände av ilska i hela armen Erik höll om henne med. Hon stoppade den sista biten av en frukt i munnen och förde sedan sin hand till Eriks vid hennes midja och smekte hans knogar med tummen för att lugna honom. Även om hon höll med om att Wilheim varit oförskämd ansåg hon att de inte hade tid för onödiga konflikter inom gruppen. Om de skulle klara av att vara på god fot med Osianerna var de också tvungna att komma överens med varandra.

Efter att ha suttit och enbart lyssnat en ganska lång stund till Letoyanernas diskussion tog Arya för första gången under måltiden till orda.
"I Söder hade det sätts mer som en förolämpning än något annat om en Osian deltog i en fest och jag vågar gissa på att samma sak gäller här, fast med en Garudiska."
Arya satt rakryggad trots att hon var tryckt mot Erik och då hon talade om sitt hemland tycktes hennes dialekt bli något bredare, "Så, om vi vill hålla oss på god fot med Osianerna bör ni tre gå på festen medan jag stannar kvar här."