Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas log till av Cleos ord. "Säg som det är. Att det är en bröllopsgåva. Han kan omöjligt ha koll på dem alla"' svarade han och flyttade lätt sin ena hand, men bara för att kunna fläta ihop sina fingrar med hennes.
"Lova mig bara att du kommer bära det. På så sätt är jag med dig". Det tog emot att säga, och blotta tanken av att behöva resa utan Cleopatra fick det att hugga till i bröstet. Men Leonidas kunde inte stanna för evigt, som tronföljare hade han plikter i sitt eget rike.

Cleo nickade lite och kramade hårt om hans hand med sin innan hon lätt kysste hans knogar. Hon log svagt och tittade upp på honom.
"Jag lovar." sade hon och tog av sig en av sina enklare ringar. Hon log svagt och såg sig omkring efter ett band, att han skulle ha något från henne var en självklarhet. Hon log nöjt då hon hittade ett tunt läderband som kunde räcka som ett långt halsband. Hon släppte hans hand och knöt bandet när ringen var i. Hon la det sedan runt hans nacke och drog honom sedan närmre för att mjukt kyssa honom.

Leonidas verkade först förvånad över vad Cleo gjorde, men tog sedan gladeligen emot det hemmagjorda halsbandet. Han lät henne dra honom närmare och placerade en hand mot flickans nacke innan de möttes i en lång kyss. Han log nöjt mot hennes perfekta läppar och njöt av hennes närvaro. Hur skulle han någonsin kunna lämna henne? Lämna allt det här..?

"Ringen tillhörde min mor, den är väldigt viktig för mig. Ta hand om den såsom du skulle tagit hand om mitt hjärta." log hon och la sig ner på soffan, drog ner honom över sig. Hon smekte hans axlar och slöt ögonen i några sekunder. Hon var inte redo att skiljas åt från honom ännu, hon behövde mer tid i hans närhet och sällskap. Hon bad en tyst bön till gudarna att vinden skulle vara stilla länge så att hans besök i palatset skulle dröja och ge henne tid.

Leonidas ville först protestera. Han kunde omöjligt ta emot någonting så dyrbart från Cleo. Men när hon la sig ner på soffan och drog honom över sig var det som att han förlorade förmågan att säga emot hennes ord.
"Du har mitt ord..", svarade han automatiskt och fortsatte att kyssa henne med fjäderlätta kyssar längs med hennes ansikte och hals. Det var som att han aldrig kunde få nog av Cleopatra. Han flyttade sina läppar och lät dem röra sig från ena nyckelbenet till det andra. Drog in hennes doft och hennes närhet.

Cleo log svagt och smekte hans nacke en stund innan hon lätt sträckte på armarna, tänkte njuta av varje stund hon hade med honom då hon visste att hon skulle bli tvungen att gå vilken stund som helst.
"Du är helt underbar." mumlade hon tyst och tryckte sig mot honom. Hon slöt ögonen i en stund och försökte memorera hur hans läppar skulle kännas, att vara utan honom skulle vara oändligt. "Kommer jag någonsin få se dig igen?" mumlade hon tyst och kollade på honom med en osäker blick. Hennes största rädsla att hon inte skulle få uppleva samma känsla igen, att han skulle försvinna ifrån hennes liv lika snabbt som han blivit en del av det.

Leonidas läppar letade sig upp till Cleos ansikte igen och avslutade med en ny kyss på munnen innan han la ner underarmen bredvid hennes huvud som stöd. Med sin fria hand lekte han lätt med en hårslinga som smugit sig ur hennes fläta.
"Jag kommer tillbaka.. ", svarade han då deras blickar möttes. "Och jag har lovat August att träna med honom". Leonidas gav henne ett roat leende, men det försvann kort därefter och han blev mer allvarlig. "Jag vill så gärna ta dig med mig".

Cleo smekte hans bröstkorg och kysste mjukt hans arm med ett litet leende på läpparna när han lekte med hennes hår. Hon rynkade på pannan och sken sedan upp i ett leende.
"Jag önskar jag kunde följa med dig också." sade hon och smekte hans kind. "Du förstår inte hur glad jag är över att du och August blev vänner. Han brukar inte gilla någon." sade hon och log.

"Han är en bra grabb", svarade Leonidas innan det blev tyst mellan dem för en stund".
"... Om du bara visste hur frustrerande det är att se dig tillsammans med Philip. Att se honom hålla om dig, och sättet han ser på dig. ", erkände Leonidas plötsligt, samtidigt som han rynkade pannan. Han placerade sin hand mot flickans midja och minimerade avståndet mellan dem. "Det gör mig nästan galen".

Cleo granskade honom när de var tysta och log lyckligt, däremot dog leendet ut när hon hörde honom. Tårarna började rinna från hennes ögon när hon tänkte på hur jobbigt det var för Leonidas. Hon kramade hårt om honom och blundade hårt.
"Förlåt... Jag tänkte aldrig på det." viskade hon och smekte hans nacke.