In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på honom och såg sedan ner. Placerade sin arm om Rion och den andra om Leo. Hon tog sig upp och nickade. Sakta hoppade hon på ett ben medan hon såg sig om. Det gjorde henne tröttare att ta sig fram på detta sätt och hon såg sedan ner.
"Kan du bära mig? Det blir rätt tröttande. Jag känner energin gå ut." Hon såg på Rion.
"Du kan sätta ner mig vid varje rum så jag kan se men jag kan inte hoppa till varje rum."

Utan ett svar plockade Rion upp Alice i sina armar. Leo såg beredd ut att hjälpa till ifall han skulle tappa henne, men när han konstaterade att hon inte var i någon fara backade han undan och log lite besvärat. Kände sig överflödig. Blicken for på Ivan igen. Ivan skrattade igen. Något både Leo och Rion kände sig less på, varför var han så jäkla munter?
"Ja, som sagt, badrummet..!", sa Ivan igen och visade med armen åt det håll Alice bara tidigare haft ett bad med assistans av Isabella. "Vackert.", konstaterade Leo när ingen sa något och vände blicken mot Ivan igen. "Dåså. Kom med den här vägen.", sa Ivan och trängde sig förbi Rion för att gå mot en dörrar från sovrummet. De två dörrarna drogs isär för att på så sätt syna rummet intill.
När Ivan, med en aning ansträngning, lyckades knuffa undan de båda dörrarna visade sig ett enormt rum, liknade en salong. Med en öppen spis, bord, stolar, ännu en ljuskrona. Väggarna smyckade med tavlor av porträtt, speglar och ljus. Leo anade de enorma fönstren, men de var fördragna av tjocka gardiner för att hindra att solljuset lyste in. "Här har du ditt sällskapsrum."

Hon såg på Rion och rodnade lite. När hon såg sig om i sällskapsrummet öppnade hon munnen för att protestera.
"Men sir jag kan inte ta emot det här. Jag vill inte."
Hon såg på Rion för att sätta ner henne.
"Jag är från en enkel familj så."

"Ta det! Det är ditt.", sa Ivan. "Isabella- visa henne gardinerna- om de här inte passar, kanske hon vill ha något annat?", ropade han åt Isabella som varit kvar i sovrummet, säkert för att städa efter Alice. "Det är min glädje.", sa Ivan och satte handen över sitt bröst för att nicka åt hennes håll. "Fjäsk.", mumlade Rion samtidigt som han satte ner Alice på golvet.
"Se dig om. Det finns mer.", sa Ivan.

Isabella nickade och såg på henne.
"Det finns större i rött, Vi har nu väldigt mörka eftersom ingen är här." Hon log och såg på Rion.
"Jag ska plocka fram vin åt er."

Alice såg på Rion och fnittrade till.
Jo Ivan fjäskade en hel del. Men han hade bara tagit lite av hennes blod så varför skulle hon få en hel våning? Hon vände sig om och såg sig om i rummet och lade huvudet på sned.

"Bestäm när du känner för det. Kom hit, det är två rum till jag vill visa.", sa Ivan och vinkade åt de att följa efter honom. Han gick mot en dörr som syntes på den högra väggen när en precis kommit in i sällskapsrummet. Han lät ivrig. "Orkar du?", viskade Rion till Alice och plockade upp henne igen.

Hon såg på Ivan med en blick som sa at hon började tröttna.
"Jag orkar nog, men jag börjar bli hungrig." Hon såg på honom och slöt ögonen.

"Om du är snabb. Alice behöver en paus.", sa Rion och höll henne nära i ett stadigt grepp i sina händer och armar. Leo ställde sig bredvid Rion och såg på Ivan.
Ivan log då bara ett påklistrat leende och nickade. "Nåväl. Den här vägen då.", sa Ivan och öppnade dörren han gått mot tidigare. Den svängde utåt. Rummet därinne var en aning mindre än salongen. Därinne stod något som liknade en flygel med tända ljus. Notpapper som låg lite oslängda på instrumentet, men även på skrivbordet. Ivan sneglade åt Isabellas håll- hade de inte städat åt henne? Men Ivan återgick snabbt till sitt leende. "Här har du ditt musikrum, om du skulle känna för att spela något, eller bara vara ifred med dina tankar.", sa Ivan. Han korsade rummet, förbi skrivbordet, flygeln och ännu ett fönster med fördragna gardiner. "Den här vägen.", sa han nu med en lägre röst och öppnade dörren till det intilliggande rummet.
När han öppnat dörren möttes de av frisk luft. Tydligen var det vädrat därinne, men till Ivans lättnad var det dock fördraget för solljuset att lysa in i rummet.
Framför de tornade sig enorma hyllor upp, fyllda med böcker. "Här är ditt egna bibliotek.", sa Ivan och visade med armen. Han såg åt Alices håll, visste inte om hon riktigt hängt med. Rummet var i storlek lika stort som salongen. Därinne fanns det en soffplats, med levande ljus, ännu en öppen spis som värmde välkomnande. Leo tyckte att rummet verkade mysigt.

Alice såg sig om och skakade på huvudet. Ivan verkade inte förstå. Hon såg bedjande på Rion och suckade sedan när hon såg biblioteket.
"Jag kan varken spela flygel eller läsa. Snälla sir låt mig bara ha et rum och ett badrum. Jag kan inte ta emot mer." Hon såg sedan på Rion för att se ifall hon var för kräsen. Hon suckade och slöt ögonen.

"Du behöver inte använda rummen.", viskade Rion. "Han vill säkert bara visa hur mycket han har.", tillade han och plockade upp Alice igen. "Gör vad du vill med de, de är dina.", sa Ivan och klappade händerna. "Så- frukost!". De sista orden menade han att det väntade mat på de nere i matsalen. Rion bytte en blick med Leo och de gick båda ut ur rummet för att ta sig ner till matsalen. Ivan kom ikapp det, efter att hastigt stänga dörrarna efter de. "Seså, låt mig visa vägen. En skulle kunna gå vilse annars..", sa han med en mystisk ton och ledde de ut till Alices sovrum för att ta sig ut i korridoren.