Splintered heart [PRS]

Huvudet faller på sniskan och Hayley nickar. Det är alldeles rätt, den äldre är så mycket trevligare att tänka på. Hans ögon, ögonbryn, ögonfransar, näsa, rosiga kinder och de där beroendeframkallande läpparna. Hon kan inte få nog av att tänka på honom, hon skulle bra gärna dra honom intill sig och inte ha en så oskyldig kyss. Däremot kommer kroppen inte att klara av det. De smärtstillande tabletterna fungerar, men ändå är kroppen seg och hon kan knappt röra på sig.
”Du har hundra procent rätt, du är mycket trevligare att tänka på,” instämmer hon med ett leende och låter handen stryka sig genom hans mörka lockar. De kristallblå ögonen följer efter den andre när han ställer sig upp från sängen och sedan försöker få fast kopplet på den stora lurvbollen. Zihao stretar emot, men den äldre av de fyra får fast den och kan nu dra med sig drummeln. Yaosu har rätt igen, hon och Joshua behöver nog prata med varandra. De kan liksom inte bara gå tillbaka som att ingenting har hänt, det kommer ligga och gno hos dem bägge två. Båda sjuttonåringarna kollar efter de två Huaze bröderna, innan Joshua kommer upp på fötter och sätter sig ner på sängkanten bredvid henne.
”Trodde aldrig att du och Zihao Huaze skulle kunna bli vänner,” påpekar hon och sträcker sig med en grimas mos chokladasken. Nu vill hon egentligen inte godta några presenter från Isaac, det känns liksom inte rätt, även om det var väldigt vänligt av honom att köpa dem. Samtidigt tänker hon inte slösa på en chokladask hon älskar så mycket.. så det så. Hon öppnar asken och börjar läsa om de olika sorterna, trots att hon redan har stenkoll på vad som finns.
”Äsch, han har förändrats en hel del.. nu skulle jag inte kalla oss vänner, men kanske det är något vi kan bli,” Joshua rycker lätt på axlarna och lutar sig tillbaka för att gäspa stort. Det börjar sakta men säkert röra sig mot kväll och det är inte konstigt att han är trött. Det blir tyst en stund, det är liksom uppenbart vad det är de behöver prata om, men bägge två verkar lite osäkra på att ta upp det. Hayley tar upp en chokladbit med jordgubbskräm inuti och börjar gnaga på den.
”Du.. jag vet inte om du fortfarande gillar Yaosu, men jag ska sluta prata om honom och ja.. gosa med honom när du är närvarande, förlåt.”

Yaosu hade inte förväntat sig att det skulle ta så lång tid att ta sig ut, men det gjorde det. Det började bli middagsdags och eleverna strömmade sakta men säkert ner mot den stora salen. I vanliga fall hade det inte varit något problem, dock var saker och ting lite annorlunda nu när sjuttonåringen var sådär förskräckligt gullig. Folk stannade dem var och varannan sekund och ställde en massa frågor, frågade om de fick klappa honom och vart han kom ifrån. Sedan fanns det en del elever som gick undan och väntade tills de passerar förbi.
”Om du låter en till kladdig liten elev klappa mig kommer jag att bita fingrarna av dem”, morrade Zihao och drog med den äldre brodern ner mot den förbjudna skogen. Det var skönt att komma ut, både med anledning av den friska luften men även faktumet att det inte fanns en enda elev ute. Nu var det lite kallt, men det var ändå ganska trevligt.
”Äsch, om vi är ute en stund kommer de hinna äta klart och så slipper vi dem på vägen tillbaka”, påpekade Yaosu och kopplade loss den yngre brodern.
”Bäst för dig”, muttrade sjuttonåringen och ruskade på sig. Det var förnedrande att gå omkring i koppel på det där sättet, vilket den äldre av dem kunde hålla med om. Han hade nog aldrig klarat av det ens, helt ärligt alltså.
”Så, spring omkring lite nu så slipper hela sjukhusflygeln falla isär.” Nittonåringen lade armarna i kors och satte sig ner på en av stenarna i skogsbrynet, med en gäspning. Himlen blev mörkare för varje minut som passerade och snart satt han där i mörkret. Då och då susade Zihao förbi. Allt man kunde se var de gula ögonen och höra ljudet av barr och jord som rispades upp.
”Är du säker på att du inte också vill springa av dig?”, undrade han och stannade till framför stenen den äldre Huaze brodern satt på.
”Äh, du vet att det inte är kul att springa omkring på två ben och nej, jag tänker inte skifta”, svarade Yaosu och lät huvudet falla lätt på sned. Han vände de mörka ögonen upp mot himlen och suckade djupt. De skulle nog kunna gå in om en liten stund, utan att bli attackerade av en hel drös med elever.
”Vad tror du att Joshua tycker om mig?”

Det är lite svårt för Hayley att sitta och hålla munnen om Yaosu, men det måste hon göra, annars kommer deras vänskap inte att fungera. När hon varit tillsammans med Isaac hade hon i princip delat med sig av allting med sin bästa vän.. okej, inte precis allting, men en hel del iallafall. Nu behöver hon hålla det hemligt och det känns lite konstigt, hon är ju inte så bra på det här med förhållanden och är rätt säker på att hon kommer göra något fel. Sen gillar hon bara att prata med Joshua om förhållanden, det känns bra att få andras perspektiv på det hela. Men hon tänker inte riskera att såra honom. Inte nu när han har kommit tillbaka till henne.
”Jag gillar honom fortfarande en hel del.. men det är okej, kommer komma över det förr eller senare,” svarar Joshua och sätter sig i skräddarställning medan han börjar massera sin väns fötter där han sitter vid fotändan. Hon kan knappt röra på sig och har ont i hela kroppen, så lite lätt massage kan väl passa bra? Både hon och Joshua är bra på det, det är från honom och hans mamma hon har lärt sig allting. Nu har hon bemästrat det och är väldigt glad över det, finns inte så många saker hon är duktig på, men just massage kan hon. Hayley hoppas verkligen att vännen hittar någon annan snart, någon som uppskattar honom, det förtjänar han verkligen. I Hayleys ögon passar han och Yaosu betydligt bättre tillsammans, båda är ovanligt trevliga, båda gillar att både läsa och gå i skolan, båda två har mer eller mindre ocd.. de har mycket gemensamt, men kanske de är så att motsatser dras till varandra? Hon och Yaosu är väldigt olika varandra, och kanske Joshua är menad att vara med någon väldigt olik sig själv?
”Förlåt, vet att det måste vara jättejobbigt,” mumlar sjuttonåringen skamset och ser ner på asken med choklad. Fan vad jobbigt, varför behövde de bägge två falla för samma person? Hon vill se honom lycklig med någon annan, så att han inte mår dåligt över henne och nittonåringen.
”Det är ingen fara Hayley, jag är bara glad att du är glad.” Vännen ställer sig upp från sängen och tassar fram till kompisen. Hans ord får henne att puta med underläppen. Åh, han är en så fin vän. Joshua slingrar försiktigt armarna om henne och hon gör detsamma, så gott hon kan. Armarna har ett flertal blåmärken över sig, och ena nyckelbenet är brutet, så det går sådär. ”Jag går bara och äter, kanske eller kanske inte kommer tillbaka senare, vi får se.”

Vad skulle han svara på det där nu då? Att Joshua i själva verket tyckte om Yaosu själv och inte Zihao? Nej, det skulle inte sluta bra. Nittonåringen vände de mörka ögonen ner mot händerna där fingrarna börjat pilla med varandra. Problemet var att han var totalt värdelös när det kom till att just ljuga, och den yngre brodern skulle utan tvekan se rakt igenom honom inom loppet av några millisekunder.
”Hallå, jag vet att du kan höra mig”, manade sjuttonåringen på och började svansa runt stenen den äldre satt på. Runt, runt, runt, om och om igen. Det var så uppenbart att han börjat gilla Joshua Lewis att det nästan gjorde lite ont i hjärtat. Han kunde liksom föreställa sig hur han själv känt om Hayley gillat någon annan.
”Ehm..” Yaosu gnagde sig själv febrilt i underläppen och rynkade på ögonbrynen. ”Jag tror att han tycker om dig när du är täckt av päls, men helt ärligt vet jag inte hur han tänker om dig annars..jag menar, du har mobbat honom under flera år, Zihao, det är under de senaste veckorna som du faktiskt varit anständig gentemot honom. Tror inte han har släppt allt hemskt du utsatt honom för länge, jag hade åtminstone inte gjort det om jag suttit i hans sits”, förklarade han och kom upp på fötterna, för att glida ner framför den yngre brodern. Den stora klumpedunsen hade satt sig ner strax bakom stenen, med huvudet hängande och ögon stora som tefat.
”Men jag ångrar verkligen allt det där, alltså alla gånger jag varit elak mot honom och gjort honom illa”, mumlade sjuttonåringen och tillät motvilligt den andre klia honom över hjässan. Inte ens Yaosu kunde låta bli, han var ju så förbaskat mjuk och söt.
”Jag vet, men tror du måste visa exakt hur mycket du ångrar dig, för tror inte han vet hur du känner”, svarade nittonåringen och trädde halsbandet över det bedårande huvudet. ”Kom, vi går tillbaka, jag börjar bli kall.”

Vägen upp till slottet kändes seg och tiden passerade nästan löjligt långsamt. Zihao gick och såg skamsen ut medan Yaosu var allmänt obekväm. Hade han varit absolut tvungen att fråga just det där? Nittonåringen suckade inombords och drog en av händerna genom håret, innan de passerade in genom de stora dörrarna.
Det fanns fortfarande en hel del elever nere i den stora salen, men som tur var satt de vid sina bord och åt. Med andra ord var de upptagna med annat och lade inte märke till den stora, klumpiga vargen. Skönt, ingen av dem hade ork till att stanna och sätta på sig leenden. Rättare sagt - Yaosu orkade inte klistra fast ett leende på läpparna och Zihao hade ingen lust att bli klappad av främlingar.
När de kom fram till sjukhusflygeln, drog den äldre brodern ännu en gång av halsbandet och hängde upp det på en av krokarna på väggen.
”Har Joshua gått? Var det skönt att vara ensam med honom en stund?”

Det känns lite konstigt att sitta där i sjukhusflygeln ensam. Det är liksom betydligt trevligare att sitta och mysa med Yaosu och ha fötterna nergrävda i hans lillebrors tjocka päls, plus att få prata med sin bästa vän efter två veckors tystnad. Efter en stund kommer madam Pomfrey fram med en bricka med en skål soppa och en kopp fylld med varmt te.
”Jag tänker mig att det är lättare att äta soppa än fast mat, säg till om du behöver något,” säger hon vänligt innan hon går tillbaka till sitt kontor. Men det finns även något skönt med att vara ensam, vara ensam med sina tankar. Hayley tar några skedar av soppan och andas ut, så att axlarna sjunker lättat ner. Avslappnande. Ensamheten kan göra alla gott, men det ger även tillfälle för hjärndemonerna att komma och spöka. Till exempel all skuld för vad hon gjort mot sin bästa vän, eller alla negativa tankar om sig själv. Det finns det gott om. Kanske hon skulle ha bett Joshua ta med sig Elmo om han kommer tillbaka, då behöver hon inte vara ensam när de andra inte kan vara där. Som sjuksköterskan sa tidigare, hon kommer behöva vara där ett bra tag. Det positiva med det hela är att Yaosu sover nära, bara några meter ifrån henne. Kanske de skulle lyckas smyga runt med att han sover hos henne, bara de vaknar innan sköterskan gör det. Sjuttonåringen sitter och äter av soppan ett bra tag, det är bara så gott och hon vill inte ta slut på det på en gång. Ögonen lyser upp när hon hör steg utanför salen, och ännu större blir de när hon får syn på Yaosu och en stor lurvboll. Främst för Yaosus skull. Hon flyttar sig lite åt ena sidan så att den äldre av de tre kan få plats bredvid henne, och Zihao får såklart plats nere vid benen.
”Ja, vi fick prata ut en del,” svarar hon med ett ett litet leende och ställer undan brickan och har koppen med te i de kupade händerna. De kristallblå ögonen glider ner mot den jämnårige. ”Men oroa dig inte Zihao, han kommer nog tillbaka efter han käkat.” Det är uppenbart för henne att Zihao funnit tycke för Joshua, så som hans svans viftar hela tiden och han beter sig som en loppa som vill bosätta sig i hans bruna lockar. Rätt gulligt faktiskt.

”Kändes det bra? Vet att det har varit väldigt jobbigt för dig under tiden han varit..tja, frånvarande”, mumlade Yaosu, vara läppar genast sprack upp i ett leende när hon gjorde plats för honom i sängen. Madam Pomfrey skulle förmodligen bli smått förbannad om hon kom på dem med att sova i samma säng, men helt ärligt sket nittonåringen i det. Han brukade inte bryta mot reglerna på det sättet, det var en typ av mod han inte haft förrän han träffat den yngre flickan. Nu skrämde det honom förvisso, däremot tänkte han inte låta det hindra honom.
”Vänta lite så ska jag byta om”, konstaterade han och pekade bort mot den glorifierade städskrubben, där han snart försvann in genom den lilla dörren. Zihao sneglade efter honom ett slag och fnös högljutt. Åh, han var så extremt avundsjuk på brodern och dennes nyfunna kärlek. Inte för att han själv inte var kär i någon, nej, skillnaden var att hans kärlek var långt ifrån besvarad. Sedan att det delvis berodde på att Joshua inte ens visste att han börjat känna på det sättet, det var någonting han inte ens tänkt på.
”Vem bryr sig, han tycker bara om mig när jag ser ut såhär”, knorrade sjuttonåringen och skuttade upp vid fotändan på Hayleys säng, för att sedan rulla ihop sig till en liten boll. Liten, det var knappast rätt ord.
”Zihao, sluta deppa”, bad Yaosu och tassade ut från sitt lilla rum. Han hade dragit på sig pyjamasen, med andra ord ett par mjukisbyxor och en långärmad tröja. Det brukade bli kallt inne i städskrubben, i alla fall hade det blivit det nu när temperaturerna utomhus börjat falla. Tänk vad skönt det skulle vara att ha tjock, varm päls..för det var betydligt varmare och mysigare än kläder. Inte för att han ville hamna i samma situation som Zihao, men ändå.
”Har du ätit middag?” Undrade den äldre och kröp ner bredvid gryffindoreleven. Han slingrade försiktigt armarna runt henne och drog henne lite närmare intill sig, väldigt varsamt såklart. Hon hade redan ont och det behövde inte bli värre bara för att han inte kunde hålla sig borta.
”Vill du ens att jag ska sova här förresten? Förstår om det blir lite trångt och obekvämt för dig..förlåt att jag bara trängde mig på..” Bra att han kom på det efter att han bytt om. Väldigt smidig som alltid.

”Jo, det är en till anledning till att inte lämna skolan,” instämmer Hayley med ett glatt litet leende. Det känns bra. Hon hade tidigare funderat på att lämna skolan, den som fick henne att vilja stanna var den två år äldre. Men även då kändes det svårt, för han kan inte vara med henne i korridorerna där mobbningen för det mesta håller hus. Det kan Joshua, och det underlättar en hel del. I och med att hon och den bästa vännen bråkat hade hennes kontakt med Aeron blivit sämre också.. men förhoppningsvis förändras det nu när de alla tre kan vara tillsammans igen. Blicken glider efter den äldre när han rör sig mot sitt lilla rum. Hon har inte spenderat en kväll men Yaosu än. Nu kommer de inte göra något annat än att prata och och sova, men det är ändå mysigt. Hon skulle bra gärna spendera varje kväll med honom. Uppenbarligen är Zihao inte på något bra humör, men ändå låter hon fötterna glida upp i den tjocka pälsen med ett leende på läpparna. Hans päls är så varm och len, inte konstigt att vännen gillar den så mycket.
”Varför är du så nere?” Undrar sjuttonåringen med huvudet på sniskan. Hon kan inte tyda alla knorrande ljud som rymmer från den jämnårige, men det är lite kul att lyssna på. Väldigt gulligt. Hur som helst kan hon tyda att han inte är så värst glad, och när Yaosu sedan säger att han ska sluta deppa så är det en försäkring. De kristallblå ögonen följer efter den äldsta av de tre när han kryper ner bredvid henne. Handen glider upp mot Yaosus ena kind och placerar en lång kyss på de oemotståndliga läpparna. De är så mjuka, beroendeframkallande att röra vid. Det känns betydligt bättre att ha honom nära sig, så mysigt och välkomnande. Hon skulle bra gärna bosätta sig där hos honom. Det gör aningen ont att flytta på sig, men det är det värt. När hon väl kommer till plats känns allt mycket bättre än innan och där vill hon gärna stanna.
”Klart jag vill att du ska sova här, du får mig att må mycket bättre. Den bästa medicinen.” Blicken glider upp mot dörren till stora salen och ser hur Joshua än en gång tassar in igen med en lurvig, vit katt i famnen. Han hade visst läst hennes tankar.
”Elmo kände nog sig lite ensam där uppe också, tror det är bra om han är här,” Joshua lägger försiktigt ner katten, som glatt jamar av uppmärksamheten, hos de två turturduvorna.

Precis, det var ytterligare en anledning för Hayley att stanna kvar i skolan. För nu hade hon inte bara en anledning, utan två, och i det här fallet var två faktiskt bättre än en.
”Där ser du, det finns i alla fall två grejer som är värda att stanna för”, svarade Yaosu med ett litet leende och gled ner mot kuddarna. Det var skönt att ligga där under täcket med henne, att slippa kylan som rörde sig utanför slottets väggar. Zihao hade säkert tyckt att det varit väldigt skönt att ränna omkring utomhus, det blev liksom lite för varmt med den där tjocka pälsen när man befann sig inomhus, däremot hade nittonåringen inte delat den uppfattningen. Hade det varit fullmåne hade han nog gjort det, men som sagt var kläder inte alls lika bra som päls.
”Han är nedstämd för att Joshua inte tycker om honom”, berättade han tyst efter ett slag och kunde inte undgå att himla lite med ögonen. Orden var väldigt tysta, så att den yngre brodern förhoppningsvis inte skulle lyckas uppfatta dem. ”Vilket jag inte riktigt vet hur jag ska känna inför..med tanke på hur han betett sig mot honom under alla dessa år”, erkände den äldre fortsättningsvis och besvarade den lilla kyssen med ett blygt leende dansandes över läpparna. De hade inte kysst varandra speciellt många gånger innan så det kändes fortfarande väldigt nytt, särskilt för Yaosu som aldrig kysst någon innan. Däremot var det många som gärna hade kysst honom om de fått chansen, typ hans dejt under julbalen. Men nej, när klockan närmat sig tio på kvällen hade de skakat hand och han hade sedan dragit sig ner till fängelsehålorna för att sova. Och nej, det var inte en överdrift eller så, de hade på riktigt skakat hand.
”Den bästa medicinen? Det är nog den finaste komplimangen jag någonsin fått”, svarade nittonåringen, vars mörka ögon också gled bort mot dörrarna när de öppnades. Just ja, han hade nästan glömt bort faktumet att Hayley hade en katt. Elmo. Han var väldigt söt, såg sådär fluffig och mjuk ut att man bara ville borra ner ansiktet i pälsen. Uppmärksamheten drogs däremot åt ett helt annat håll inom någon sekund eller så, när den yngre broderns svans började slå mot lakanen. Stackarn, han kunde inte styra över det där mer än Yaosu kunde styra sina egna hjärtslag.
”Dumma katt, jag är så mycket bättre än en katt”, muttrade Zihao och blängde stint mot Elmo, med öronen dragna bakåt samtidigt som han försökte läggs band på svansen.

Med en stor gäspning drar Hayley täcket tajtare omkring sig, för att sedan luta huvudet mot den två år äldres. Det känns bättre nu. Nu är hon väldigt tacksam för Yaosu, han har gjort hennes liv så mycket bättre och gjort henne betydligt lyckligare den senaste tiden. Men han kan inte riktigt hjälpa henne mot mobbningen, han behöver vara i sjukhusflygeln och hon behöver röra sig runt i korridorerna. Nu när hon har kontakt med Joshua och Aeron igen.. det känns bra, det underlättar en hel del, gör så att hon inte känner sig rädd hela tiden. För trots att Cole nu inte är ett bekymmer, så finns det en hel del andra elever som gillar att tortera henne. De kristallblå ögonen glider upp mot den jämnåriga lurvbollen när hon hör det som kommer därnäst. Vänta lite nu, va? Ögonen blir stora medan blicken glider mellan de två Huaze bröderna.
”Tycker han om honom?” Undrar hon, följer den andres spår och pratar tyst. Nu har ju Zihao fluffiga vargöron med väldigt mycket bättre hörsel, men man kan ju hoppas att han inte hör dem. Den här informationen chokar henne faktiskt, har slytherineleven gått och fallit för hennes bästa vän? Är det därför han är så mycket snällare mot Joshua? Ah, sakta men säkert faller det på plats. Hur hon ska känna inför det, för precis som Yaosu säger har han behandlat Joshua väldigt dåligt i flera år och hon är lite överbeskyddande av sin vän. Tänk om han bara skulle låtsas att få känslor för honom för att sedan krossa honom om han börjar känna detsamma? Jo, hon tvivlar inte på att det är något han skulle göra. ”Tror du hans känslor är genuina och att han inte låtsas? För helt ärligt kan jag inte vara säker.” Hon vill bara få det klart för sig, för tänk om Zihao faktiskt låtsas? Då kommer hon slå ihjäl honom. Nu är Joshua helt förälskad i någon annan, vilket olyckligtvis är hans storebror. Om den jämnårige får reda på det.. ja, det skulle nog inte sluta något bra. Svaret på frågan hon ställt får hon när hennes bästa vän kommer in i sjukhusflygeln, den yviga svansen börjar slå mot sängen som en propeller. Rätt gulligt ändå. Hayley välkomnar Elmo med en kyss på huvudet, men där efter börjar han gå på egna äventyr. Han verkar uppfatta Zihaos irritation på honom själv, de där blängande ögonen och öronen som är bakstrukna. Ändå börjar kissemissen att klättra över den andra lurviga filuren, som är så mycket större än honom själv. Rätt modigt ändå. Därefter lägger han sig till rätta på hans rygg. De två är som motsatserna till varandra, ena stor, svart och klumpig och den andra liten, vit och klängande. Båda är däremot väldigt fluffiga.
”Kommer ni båda stanna här under kvällen?” Undrar Joshua till de två bröderna innan han sätter sig på sängkanten och stryker handen över Zihaos hjässa. Helt ovetande om att han har känslor för honom.

Hayleys reaktion var helt klart förväntad, Yaosu hade nog blivit minst lika förvånad om han inte kunnat läsa av den yngre brodern så pass väl som han nu kunde. Förmodligen hade det att göra med att han kände igen sig i Zihaos beteende, att han själv visste vad det var som kunde få svansen att veva på det där sättet och så vidare. Annars hade den äldre brodern också blivit förvånad när sjuttonåringen frågat honom om vad Joshua kunde tänkas tycka om den stora drummeln. Den stora drummeln som låg och såg helt uppgiven ut, blandat med en gnutta irritation.
”Hans känslor är genuina, jag är hundra procent säker”, försäkrade nittonåringen och drog in doften av den yngre flickans ljusa hjässa. Hur hon kunde dofta gott trots att hon inte tvättat håret på flera dagar förstod han sig inte på, däremot klagade han inte. Det var precis som med hennes andedräkt, för hans näsa uppfattade den som ljuvlig. Gud, kärlek gör verkligen konstiga saker med en, vilket var lite skrämmande. Underbart, men skrämmande.
”Jag visste inte det här innan jag genomgått min första förvandling, men vi har ingen kontroll över våra svansar, inte överhuvudtaget. Och hans svans börjar vifta som en propeller varje gång Joshua går in i rummet..det är som om han har blivit präglad eller någonting, för det verkar inte som om han har någon kontroll över det”, berättade Yaosu lågmält och sneglade mot Zihao, samtidigt som han drog Hayley lite närmare intill sig. När hon sedan lämnat en liten kyss över Elmos ludna hjässa, följde blicken kissemissen när denne började gå på egna små äventyr. Och inte vilka äventyr som helst, nej, äventyr som involverade att klättra upp på slytherineleven vara svans vispade omkring okontrollerat. Han kunde inte dölja sin upphetsning, trots att han uppenbarligen försökte. Men nejdå, i slutändan blev de där blängande ögonen runda och gulliga så snart Joshua började stryka över den mjuka hjässan. Bara faktumet att han inte ens brydde sig om att skaka bort Elmo avslöjade honom så mycket att det nästan var komiskt. Komiskt och sorgligt.
”Tja, jag brukar alltid stanna här över natten”, svarade Yaosu och log snett mot gryffindoraren, medan han rätade lite på sig där han satt i sängen. ”Och min käre bror här får stanna här tills han kan skifta tillbaka..Dumbledore tycker väldigt mycket om honom, men inte ens han litar på att han kommer kunna sköta sig och helt ärligt gör inte jag det heller”, fortsatte han och krånglade försiktigt loss armarna från den yngre flickan, så att han kunde luta sig fram och fiska upp kissemissen från sjuttonåringens rygg. Så snart Joshua lämnade rummet skulle katten flyga och det ville nog ingen av dem, inte ens Zihao, inte egentligen. ”Vad är du för en konstig katt?” Frågade nittonåringen och höll upp Elmo framför sig. ”Du ska springa från faran, inte lägga dig över den och spinna.”