Rollspel - 7:e året

"Jag mår bra. Simon får stanna kvar i flygen någon vecka så att såret läker ordentligt" svara Aily, även hon på ormspråk.
"Varför ska du alltid hamla i trubbel?" frågar Alex på samma språk. Aily hajar till.
"Sen när talar du ormspråk?" frågar hon. Alex vägrar svara.

"Brukar du hamna i trubbel?" Frågar Antonia Aily intresserat istället för att lägga notis på Ailys brors användning av ormspråk då det enligt henne bara är något roande. Hon har bara talat ormspråk med sin orm förut, så för henne är det bara roligt att träffa på andra som kan det.

"Tyvärr" svarar Aily och blänger på Alex.
"Aily sluta sura. Du är inte precis den första i släkten Alpha som kan det" säger Alex.
"Men dom berättade" svarar Aily. Då får hon syn på fanan som Antonia håller i.
"Vad har du där?"

"En gammal Slytherin-fana." Svarar Antonia roat och håller fram den trasiga fanan. Hon väntar fortfarande på att lärarna ska komma in och tvinga henne stå till svars för att ha mördat Kitty. Hon undrar om någon faktiskt kommer sakna den äckliga maran. Antagligen inte.

Brook som har betraktat dem ett tag lite i bakgrunden är likblek och har vilt uppspärrade ögon. Hon hade aldrig hört någon tala parsel tidigare, vilket hon gissade att det var på grund av alla väsande ljud.
Hon försökte så tyst som möjligt dra fram trollstaven och backa mot dörren som fortfarande stod en aning på glänt.

"Det är någon annan här..." Väser Viper roat. Antonia börjar genast söka med blicken. Letar efter något avvikande från rummets utseende. Hon ser då en rörelse, drar upp sin stav och skickar iväg en icke-verbal petrificus totalus, sedan försöker hon se om hon träffat.

Precis som en planka blir Brook långsmal och faller till golvet med en duns. Hon stirrar skrämt men lite surt upp mot Antonia. Vad skulle hon göra nu? Hon hade itne en chans att nå trollstaven som retfullt långsamt hade rullat iväg på golvet vid fallet.

Antonia plockar upp tjejens stav. Antonia känner igen henne som Brook. En gryffindor. Antonia låter Viper slingra sig runt tjejen och hålla fast henne.
"Vad i helsike gör du här?" Säger Antonia hotfullt och låter förtrollningen släppa, inte på ormspråk. Hon lyckades iallafall forma orden korrekt och de låter korrekt när ljudet uppfattas av hennes hjärna. Hon är som smått irriterad då hon inte vill ha folk som vet var hon finns att hitta.

Brook kämpar emot ormen medan hon sneglar på sin stav.
"Dörren stod öppen och jag har aldrig sett det här klassrummet tidigare!" Nästan skrek hon i panik.
"Ta bort den här helvetes saken från mig! Och ge mig tillbaka min stav!"
Små pärlor av svett bröt ut från hennes panna medan hon kämpade.

Antonia flinar bara.
"Släpp." Väser hon roat till Viper som genast slingrar sig bort från Brook. Hon kastar Brooks stav till henne. Antonia kastar blickar på de enorma staplarna av saker som är runt omkring. Detta ser inte direkt ut som ett klassrum i hennes ögon.