Vägen till döden [THG]

Sjukt bra!!

har varit borta ett tag
längtar till nästa kapitel

Återigen sorry för att jag inte har skrivit, skulle ha gjort det för ca 3 månader sedan... Oups... Men ni får helt enkelt vänta tills jullovet, då lovar jag att det kommer ett kapitel! ♥

Längtar så mycket♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

SNAART KOMMER EN DEEEL

Kapitel 15 (Grace)
Under de senaste tre timmarna hade jag blivit skrubbad, mina naglar hade blivit klippta och filade och allt hår på min kropp förutom små fjun hade vaxats bort av två personer. Den ena personen var en kvinna i 25-årsåldern som hette Mia som hade rött hår och fräknar och var smal som en sticka. Hon såg ganska normal ut jämfört med andra huvudstadsbor. Den andra var en man i 50-årsåldern som hette Ryan och hade kolsvart hår och tatueringar över hela hans halvtjocka kropp. Han hade också massor av piercings i öronen och en i näsan. Jag själv hade dock aldrig gillat tatueringar och piercings. Det såg bara tillgjort ut.
"Sista vaxremsan nu!" Sa Ryan glatt och drog snabbt bort remsan (och allt mitt hår!) från mitt ben och jag kved till. Jag hade för länge sen förstått att det inte var någon idé att gråta för de skulle ändå fortsätta. De smörjde in mig i en tjock kräm över alla områden där jag hade blivit vaxad, och det kändes genast mycket bättre. Till sist tog Mia fram en pincett och noppade bort det mesta av mina ögonbryn medan Ryan granskade mig.
"Nu är du färdig!" Sa Ryan glatt och klappade i händerna. "Nu har vi fått bort det mesta som var... Mindre fint. Nu är du mycket finare!" Utbrast han.
"Underbart vacker." Sa Mia med ett leende. Jag log tillbaks och de lämnade rummet.
Jag hann inte ens ta på mig morgonrocken innan en ganska gammal kvinna kom in. Det måste vara Charlotte, min stylist. Hon granskade mig från topp till tå och nickade och mumlade för sig själv medan hon antecknade i ett litet glittrigt anteckningsblock. Efter några stela minuter så började hon prata.
"Hej. Jag antar att det är du som är Grace. Jag heter Charlotte och är din stylist." Sa hon. Hon såg ut att vara ungefär 50-55 år gammal och det syntes tydligt att hon hade desperat försökt se yngre ut genom plastikoperationer m.m. Hon hade iallafall inte lyckats så bra, hon såg bara otroligt tillgjord ut.
Jag svarade inte utan lät henne prata tills hon var klar. "Du kan ta på dig morgonrocken nu, och sen kan du komma med här." Hon gick fram till en dörr på andra sidan rummet och öppnade den. Jag ryckte snabbt åt mig morgonrocken och satte på mig den. Sedan lät hon mig gå in först och följde sedan efter själv. Rummet var stort och högt i tak. Väggarna var helt rena och vita och det fanns stora fönster på två av de fyra väggarna. Man hade utsikt över hela den förskräckliga huvudstaden och av ljuset att döma var det ungefär mitt på dagen. Mitt i rummet fanns en vit soffa som stod mitt emot två vita fåtöljer, och mellan dem stod ett lågt glasbord. Charlotte bad mig att sätta mig ner så jag satte mig i en av fåtöljerna medan hon satte sig i soffan.
"Så, det är ju många som tycker att man borde koppla ens kläder till sitt hemdistrikt på invigningsceremonin. Men eftersom jag inte riktigt kan klä ut dig till en get så tänkte jag att vi bara skulle köra med något simpelt, men ändå uppklätt. Jag tänkte en röd klänning som går lite längre än till knäna. Den kommer att ha smala axelband och du får högklackade, röda, blanka skor till det. Håret ska lockas och du kommer bli lagom sminkad." Jag kände på mig att när hon sa så menade hon att de skulle bombardera mitt ansikte med smink. "Blir det bra?" Charlotte log och jag bara nickade. Jag kände att om jag hade svarat nej hade hon nog ändå inte brytt sig så jag bara lät det vara. "Utmärkt." Sa hon med en belåten röst och föste ut mig ur rummet.

~~~~~~~~~~

Än en gång, förlåt för att det tog så lång tid... Men här är kapitlet! Hoppas att ni gillade det ♥

Super bra Sigrid! ♥

Taack ♥ ♥

supeeeer

Suuuper!!!!!!!!!!!!