Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Leonidas lät Cleo hålla om honom en längre stund innan han drog sig tillbaka och torkade bort hennes tårar. Han var inte van vid att öppna sig för andra, eller att tala om sina ena känslor överhuvudtaget. Därför gjorde han ett tappert försök att lägga fokuset på Cleo igen.
"Kommer du vara lycklig här?", frågade han med en låg röst. Det var någonting som han undrat sedan August frågor honom samma sak.

Cleo slöt ögonen och lät honom hålla om henne, hon behövde honom verkligen. Hon tittade försiktigt upp när han drog sig undan och rynkade på pannan när hon hörde frågan. Skulle hon vara lycklig? Hon önskade verkligen det.
”Jag vet inte, min älskade Leonidas, att vara lycklig utan dig vid min sida kommer vara svårt men jag måste. Att leva olycklig kommer göra mig tokig.” Sade hon tyst och smekte hans kind. ”Och du? Kommer du vara lycklig?” Frågade hon tyst.

Leonidas behövde fundera ett tag innan han kunde svara på frågan. Kommer han vara lycklig? Visste han ens vad det innebar att vara riktigt lycklig? En del av honom ville berätta för Cleo om hur hans liv fungerade där hemma. Att han kanske inte var den godhjärtade människan som han framstod som. Men samtidigt fanns en rädsla för att hon skulle se på honom med andra ögon. Genom att ge honom moderns ring hade Cleo praktiskt taget givit sitt hjärta. Han slöt ögonen för en stund för att sakta öppna dem igen och möte flickans blick.
"Cleo.. Jag–". Längre hann han inte. Tre knackningar hördes på dörren in till rummet vilket fick Leonidas att stelna. Han slängde ett öga mot den låsta dörren. Tack och lov att den var låst. "Ja?", sa han kort med en högre röst. Det var tyst ett tag. Men plötsligt hördes en bekant röst på andra sidan.
"Det är jag..". Det var Philip.

Cleo kollade nyfiket på honom medan hon lekte lite med hans hår, han hade varit så vacker utomhus i solen. Det var en syn som aldrig ville glömma bort. Hon tittade mot dörren och rynkade på pannan när hon hörde sin makes röst. Hon spärrade upp ögonen och kollade på sin älskare igen.
"Vad ska vi göra?" viskade hon och kollade på honom med stora ögon. Hon bet sig hårt på läppen och knuffade mjukt bort Leonidas och satte sig upp. Hon kände hur paniken började komma mer och mer för varje sekund som gick.

Leonidas satte sig rakt och rätta till kläderna. Han tittade sig omkring i rummet och tillbaka mot Cleo med en spänd blick. Det knackade igen. Han reste sig och drog upp henne på fötter. "Göm dig här bakom, och ge dig iväg medan jag uppehåller honom", sade Leonindas och förde in henne bakom ett stort skynke som hängde från taket. Leonidas stannade kvar och gav henne en lång kyss innan han gick i riktning mot porten.

Cleo följde tyst efter honom och la armarna om hans nacke. Hon besvarade lyckligt hans kyss och slöt ögonen.
”Lås inte dörren inatt.” Sade hon tyst innan hon gömde sig bakom skynket. Hennes hjärta rusade nästan iväg av nervositet. Vad skulle de göra ifall Philip kommit på dem? Bara tanken fick nästan hennes hjärta att hoppa ut från hennes kropp.

Leonidas besvarade Cleos ord med ett leende och kysste hennes knogar innan han gick bort till dörren. Men innan han öppnade såg han till att halsbandet var ordentligt dolt.
"Kom igen. Jag kan höra dig andas på andra sidan dörren. Jag behöver tala med dig", sa Philip efter ännu en knackning, och efter ett djupt andetag vred Leonidas om nyckeln och drog upp dörren. "Philip, kom in min vän".
Philip steg in och började direkt att se sig omkring i rummet. "Så, var är flickan?", sa han kort.
"I mina drömmar. Jag försöker sova. Varför undrar du?", svarade Leonidas med ett leende på läpparna, men egentligen började han bli orolig. Hade hans vän kommit på dem?
Men Philip ryckte bara lätt på axlarna. "När du låser dörren brukar det innebära att du har någon på rummet", svarade han roat, och Leonidas tvingades harkla till då Cleo fortfarande befann sig i rummet. "Jag behövde bara lugn och ro", ljög han till slut och gick längre in i rummet, utan att stänga dörren. "Så vad var det du ville tala om?".
Philip satte sig till rätta i soffan där Leonidas och Cleo tidigare befunnit sig. "Det gäller Cleopatra..".

Cleo hade verkligen tänkt gå ut från rummet men kunde inte riktigt få sina ben att röra på sig när hon hörde sitt namn i konversationen. Att Leonidas tagit till sig många älskarinnor i sitt förflutna var inte riktigt viktigt, hon hade inte förväntat sig att hon skulle vara hans första. Hon tryckte sig mot väggen och bet sig på läppen för att inte göra ljud ifrån sig alls, nyfikenheten var allt för stor för att hon skulle kunna gå därifrån.

Leonidas hällde upp två bägare med vin och satte sig sedan i soffan mitt emot sin vän. Han antog att Cleopatra hade tagit sig ut vid det här laget och att de kunde tala öppet.
"Så den store konungen kommer till mig för att få råd om din hustru?", sa han roat och räckte fram ena bägaren till Philip som tacksamt tog emot den.
"Jag är mycket nöjd med min drottning. Hon är både vacker och intelligent. Men ibland verkar hon frånvarande. Som om hennes tankar finns någon annanstans", sa Philip och drack av sitt vin.
"Kan du klandra henne? Hon har lämnat mycket bakom sig", svarade Leonidas till slut efter att ha suttit tyst ett tag.

Cleo kvävde en suck då det inte alls var intressant samtalsämne, däremot var det värdefullt. Hon skulle behöva se till att aldrig drifta iväg när hon var med Philip. Hon fick nog skjuta upp sitt lilla möte med Leonidas under kvällen, då hon behövde få bort alla misstankar som Philip hade. Hon smög försiktigt ut från rummet och skyndade sig till sin egna kammare. Hon suckade lågt och stängde dörren efter sig. Hon svalde hårt och släppte ut sin fläta. Hon kammade igenom sitt hår och fixade sig för middagen, hon behövde vinna över sin make och få bort misstankarna helt och hållet.