In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon log tacksamt emot Rion och mimade ett tack och såg sedan på Ivan.
"Jan kan försöka gå. Om jag får hjälp." Hon såg på Rion och svalde.
"Jag vill inte bara hoppa runt för att se på rummen."
Hon log sedan och harklade sig.
"Kan jag prata med dig i enrum sen Rion?"

"Låt mig hjälpa.", sa Rion, men Leo hindrade honom nu. "Nej, låt mig bära.", sa Leo och visade med en hand åt Rion att han kunde vänta, han hade burit henne tillräckligt för ett tag tyckte han. Leo log mot Alice ett vänligt leende och nickade mot henne innan han försiktigt plockade upp henne i sina armar. "Det är inte så långt, om jag minns rätt, går det bra?". Han kikade på Alice med henne i sitt grepp och började att gå med henne nerför trapporna till våningen under de, där matsalen var.

Alice kunde inte sluta att kratta och hon log mot dem.
"Jag klarar mig. Tack Leo." Hon log och lutade sin kind mot hans bröstkorg och suckade.
"Jag mår bra." Viskade hon för sig själv och hörde stegen när de gick.

Leo log och gick med henne till matsalen de ätit middag i bara kvällen innan. Nu stod det dukat med frukostmat.
Rion skyndade sig fram för att skjuta ut en stol åt Alice för Leo att placera henne på. "Sådär.", pustade Leo när han satte henne ner och log mot henne. "Okej?", han hukade sig ner för att se in i hennes ögon. Han hade andan i halsen. Trots att han var muskulös, så hade han inte världens kondition..
Rion satte sig ner på en stol bredvid henne.
Ivan kom in i rummet. "Ah, perfekt, ni tog er hit. Varsågoda- ta för er!". Han satte sig på kortsidan igen, samma plats som kvällen innan.

"Tack så mycket." Hon såg sig om, det var mer än hos Rion.
Hon tog åt sig bröd och bredde på smör, Hon tog sedan en kanna och hällde upp något ljust brun och hon hajade till och såg förskräckt ut.
"Ivan vad är det här?" Hon pekade på sin kopp och vände si mot Rion ifall han hade något svar.
Hon hade hällt upp den varma chokladen och hon såg nästan livrädd ut.

"Ah, du gillar det?". Han höjde sin kopp för att smaka av det varma innehållet. "Det är choklad.", konstaterade han och Rion nickade. "Det är gott.", sa Rion försäkrande och log lite mot Alice. Ivan skrattade igen och smakade av drycken han hällt upp i sin egen kopp.
Leo betraktade de alla innan han själv hällde upp något som liknade te. Sedan sträckte han sig efter frukten serverat på ett fat åt de. Det var så vackert dukat allt.
"Så, Alice..", började Ivan sedan. "Sovit gott inatt? Trivs du?". Han torkade läpparna med en tygservett. "Kanske det skulle kännas bättre om du fick nya kläder- dina kläder.", sa Ivan med en lugn ton. "Isabella! var lade du Alices klänning? Visa den för henne.", han hade snabbt höjt rösten för att ropa efter Alices tjänare.

Alice tog koppen och drack försiktigt och såg pp. Det var sött och hon lade huvudet på sned.
"Oj det var gott." Hon log och satte ner koppen. Började at äta men hejdade sig. Mera gåvor? Det började göra ont i magen.

Isabella kom in med en underbar klänning i oxblod. Det var gudliga accessoarer och spets på vissa ställen. Men den var långärmad och såg varm ut. Hon höll upp den och log.
"Jag hoppas den faller er i smaken."

"Kul att höra att du gillar det.", sa Ivan och betraktade Isabella när hon kom in i rummet. Han granskade klänningen och sedan Alices min. Han tyckte sig tolka att hon gillade den. "Nå? Vill du testa den? Låt Isabella hjälpa dig.", sa Ivan och blickade åt Isabella igen för att visa att hon kunde hjälpa deras hedersgäst.
Rion skakade på huvudet. "Låt henne äta först. Ingen brådska.", sa Rion och Ivan teg. Han hade inget svar tillbaka.

"ja tror." Isabella hann inte säga något innan Rion klippte av hennes svar. Hon hade tänkt samma sak. Hon gav honom ett varmt leende och såg på Ivan.
"Men sen kan hon prova den. Hon kan byta till eftermiddagen herrn inge fara."

Alice såg på Ivan till Isabella och sen till Rion. Hennes puls hade böjat gå upp och hon skakade på huvudet.
"Jag vill inte, Inte nu." Hon såg oroat och ställde ner koppen.
"Ursäkta."

Ivan nickade då och vek tygservetten omsorgsfullt på bordet vid sidan om sin tallrik. "Ja, ursäkta, det var inte meningen att sätta en sådan press på dig, milady.", sa Ivan och menade Alice, men utan att slita blicken från servetten. Han verkade försjunken i tankar.
"Alice, vad är det?", frågade Rion och såg på henne. Han verkade sådär lugn igen. Han såg på hur hon verkade uttrycka någon slags frustration. "Vad är det du inte vill?", frågade Rion och med ens blev det tyst. Allas blickar var på Alice.