När livet slocknar (THG)

Toppen!

Jätte bra!

Tack så mycket!

Pearl

Ville jag det här? Vad har jag gett mig in på? Äsch, det kan jag inte tänka på nu. Gånggången ljuder och jag börjar springa mot ynighetshornet. 4 meter framför mig ligger en yxa. Den är min tänker jag. Yxa är mitt bästa vapen. Jag griper tag i yxan och börjar springa mot en kille. Ett spjut kommer farande mot mig men jag hoppar undan. Det här är ju kul.

När jag huggit pojken i magen fortsätter jag att springa. Något nytt kommer farande mot mig, men det här gången är det en kniv. Jag slår undan kniven med yxan och tänker kasta tillbaka den mot kastaren, men ingen syns till.
En kille som jag tror är från distrikt 7 kommer springandes med ett svärd mot mig. Han fick en 9 på träningen vad jag minns. Han kan bli farlig.

Ett klingande ljud hörs när yxans metall möter svärdets. Jag försöker hugga honom men jag parerar. Han försöker hugga mot mig men jag parerar. Tillslut lyckas jag hugga honom i armen. Han tappar svärdet och ser skräckslaget på mig.
-Snälla viskar han. Men jag hugger ändå, rakt i hjärtat. På träningen i distrikt 1 fick vi lära oss att döda fast dom bad om sitt liv.
-Hey Pearl, har du sätt din arm? Ropar min distriktskamrat Hunter till mig. Jag stirrar förvånat tillbaka på honom.
-Va? Skriker jag tillbaka.
-Du har ett sår på din underarm skriker Hunter igen. Jag tittar ner på min arm. Killen från 7:an måste ha träffat mig.
-Jag bryr mig inte skriker jag tillbaka. Jag vänder mig om och börjar springa mot tjejen från 3:an. Och jag springer för att döda.

Oj, det blev ett ganska långt kap!
Vad tycker ni Arivle LunaLovegood123
Ebba Lovegood och
Lova223?

Bra

Fler långa kapitel!

Jättebra!!!!!!! Awesooommmmeee

Super bra!!

Tack så mycket!!!!

Oliwer

Direkt när jag kommer upp på plattan gör jag mig berädd att springa till blodbadet. Jag tänker bli den första från distrikt 12 som tagit hem segern. Tänk, i 31 hungerspel har ingen från 12:an vunnit, men i det 32:a hungerspelen ska Oliwer mel koras till segrare! Jag ler fånigt för mig själv innan jag rycks tillbaka till verkligheten.

20 sekunder kvar. Jag och min gamla barndomskompis Bea har redan ingått en pakt, och jag tänker inte vara den som bryter den. Båda vi fick 8:or som träningspoäng vilket vi inte hade trott, vi barnhemsbarn.
Jag är så inne i mina tankar att jag nästan missar starten. Även om jag inte var berädd så lyckas jag ändå komma fram till ymnighetshornet nästan först. Jag tar tag i ett svärd och gör mig berädd på att slåss. En bit bort ser jag Bea springa mot en blå ryggsäck och en kille springer precis bakom henne med ett svärd höjt till attack. -Akta rygg Bea! Nästan vrålar jag. Hon vänder sig förvånat om och lyckas precis blockera attacken. Jag andas ut. Ett ljud bakom mig får mig att skräckslaget vända mig om. Killen från distrikt 4 kommer springande mot mig med ett likadant svärd som jag har, höjt till attack. Det blir en blodig strid innan jag tillslut hugger honom i magen. Han faller ihop och jag springer haltande därifrån med flera sår över hela kroppen.
-Oliwer!
Bea står en bit bort och vinkar hastigt mot mig. Jag lyckas halta fram till henne och sedan springer jag stödjandes på Bea därifrån. Bea har fått tag i ett märkligt vapen som jag inte känner igen, en slags båge med pilar till.
-Vad är det där för vapen?
Bea skrattar till.
-Det är en pilbåge!
-Va?
-Det är ett slags vapen som man kan skuta med förklarar Bea. När vi sprungit länge snubblar jag tillslut på en sten och både jag och Bea faller handlöst mot marken. Jag skulle kunna ligga där hur länge som helst.

Vad tycker ni?

Bra

Jättebra!