Livet som osynlig

Del 3

Några dagar senare så hade Amelia sin fest. Freya hade inte riktigt velat gå egentligen men hon hade lovat Amelia att komma och Leah var redan påväg hem till henne för att fixa sig. Freya suckade högt och drog frustrerat händerna över ansiktet. Hon såg mot hallen då dörren öppnades och Leah gick vant in.
"Mitt rum!" Ropade Leah och tog på sig ett par svarta byxor och ett grått linne. Hon satte upp håret i en hög hästsvans och satte i ett par hoop- örhängen. Hon granskade sin spegelbild och log mot Leah som tagit på sig en svart klänning som kramade åt alla hennes kurvor.
"Jag tycker du ska satsa på Thomas." Sade Leah och log stort. Freya rynkade på pannan och såg på Leah en stund. Thomas? Hon ville ju ha Adrian. Varför snackade hon om Thomas? Freya sa inget utan flinade bara innan hon började sminka sig.
Några timmar senare så hade tjejerna fixat sig, åkt till några andra och krökat lite innan de satt sig på bussen till festen.
"Thomas, William, Adrian och Eddie är där." Mumlade Leah och nickade mot killarna som satt på bussen. Freya nickade lite men vågade inte kolla, tyckte att det var för pinsamt.
"Vart ska vi av?" Suckade hon och kliade sig bakom örat. Leah ryckte på axlarna och såg hur de flesta började resa sig upp så tjejerna antog att det var nästa hållplats som de skulle av på. De gick av och efter några steg kände Freya en arm om hennes axlar. Hon tittade upp och log svagt mot Eddie.
"Heej, hur är det?" Log han, de kände inte varann riktigt utan visste vem den andra var mest. Freya la armen om hans midja och log.
"Jomen det är bra, själv?" Log hon och gick med honom medan Leah fick sällskap av hans kompisar. De småpratade lite på vägen till festen.

Super!!!!!!!!!

Tartyawazhang!

Bra! Det känns väldigt verkligt!

Del 4 (tw, harassment typ??)

Freya och Eddie pratade hela vägen, ibland nämnde han Adrian och hon kunde känna hur hennes lilla hjärta hoppade över ett slag. Hon förvånade sig själv, hon förstod inte alls hur någon hon knappt pratat med kunde ha den effekten på henne.
"Adrian och hans tjej var ju i Paris under jullovet." fortsatte Eddie att prata och de fyra orden krossade henne nästan helt.
Adrian och hans tjej. Adrian och hans tjej. Adrian. Hans tjej. Adrians tjej.
"Vad mysigt." hörde hon sig själv säga med ett litet skratt. Det var inget roligt i den meningen alls. Han hade tjej. Hon log svagt och såg sig omkring efter Leah.
"Jag- eh... Vart är Leah och alla?" frågade hon och rynkade på pannan, märkte då att de var ensamma ute på någon åker. Eddie log oskyldigt och ryckte på axlarna.
"Tänkte att vi kunde vara ensamma en stund." sade han enkelt och la armen om hennes midja samtidigt som han ställde sig närmre henne. Freya fattade inte riktigt vad som hänt förrän det var försent och Eddie hade pressat sina läppar mot hennes.
"Nej, släpp mig!" utbrast Freya och försökte ta sig loss men Eddie ville inte riktigt släppa. Han fortsatte envist att kyssa henne och tafsa, utan att bry sig om att hon sa emot. Hon fick panik och boxade hårt till honom i ansiktet innan hon började springa, hon såg en klunga med folk längre fram utanför ett hus och sprang dit. Hon hade inte märkt av det men hon hade börjat gråta. Hon snubblade nästan till men tog stöd av sina händer, hon tänkte resa sig upp igen men kände hur någon hjälpte henne upp. Adrian. Hon bara visste att det var han.
"Hej, hej, hej... Är du okej?" frågade han och la sina stora händer på hennes kinder. Freya såg på honom en stund och det enda hon tänkte på var att han hade tjej.
"Ehm, Leah... Jag måste hitta Leah." sade hon hest och torkade bort tårarna. Adrian rynkade lite på pannan men nickade lite.
"Hon är på balkongen, andra våningen. Hon sitter med Amelia, Thomas och William." sade han lågt och torkade bort hennes tårar. Oron syntes i hans ögon men hon vågade inte prata ut med honom, var livrädd för att falla för honom. Att falla för någon som inte var hennes att falla för. Aldrig. Hon log svagt och skyndade sig in, hon letade upp Leah och tog hennes hand och drog in henne. Hon sa inte ett enda ord till Amelia eller killarna utan ryckte bara in Leah. Leah kramade om henne direkt och Freya grät tyst ut, hon berättade inget om Eddie. Hon visste att han inte alls menat det och hon hade känt av lukten från alkohol och även någon annan substans. Troligen droger och hon ville inte klandra honom. Leah ställde inga frågor utan höll om henne bara.
"Sov lite så väcker jag dig innan vi drar. William skulle skjutsa hem mig så du åker hem till mig med." sade hon tyst och pussade Freyas kind. Freya nickade lite och kröp ner under täcket i rummet med balkongen. Leah gick ut till dom andra och satte sig ner.
"Vi får dämpa oss. Freya mår inte så bra. Hon drack ganska mycket innan och jag tror något hänt. Hon har nog däckat nu." hörde Freya Leah säga till dom innan hon somnade till den höga musiken.

jättebra!

Awesome!!!!!

Del 5
Adrian POV

Adrian såg hur Eddie kom staplande, samma väg som Freya hade kommit ifrån. Han tvekade inte ens utan gick direkt till Eddie och tog tag i hans tröja. Han tryckte hårt upp honom mot närmsta vägg.
"Vafan gjorde du mot Freya?" röt han och motstod impulsen att smälla till honom då han såg blodet rinna från hans näsa. Adrian kunde inte riktigt hålla leendet inne, trodde inte att Freya hade det i sig att slå folk. Det tog ett tag för Eddie att hämta sig och få fram ett svar
"I- jag minns fan inte." sade han ärligt och drog handen över ansiktet. Det hade gått ett tag sedan Freya sprungit ifrån honom och han hade legat helt däckad på marken. Han kände sig en aning mindre borta när han vaknade men han förstod inte varför Adrian var på honom. "Varför? Vad har hänt med Freya?" frågade han en aning oroligt. Adrian skakade på huvudet och släppte honom. Han gick in istället och gick upp till balkongen där grabbarna satt, han stannade upp då han såg Freya sova. Hon var så otroligt vacker och söt och härlig. Han log smått och fuktade sina läppar, han fick inte tänka så. Han tittade bort från henne och svalde hårt. Han satte sig utanför bredvid Thomas utan att säga något. Han fick inte se Freya på det sättet, hon var inte hans och han var inte hennes. Han var tillsammans med Sanna. Du älskar Sanna., upprepade han i sitt huvud. Han gillade Sanna, det gjorde han verkligen och han var glad henne men det var något med Freya som han inte riktigt kunde motstå.

Så sjukt bra!!!!!!!!

Du e asbra!!! *ny läsare*