Potter and Jackson
Forum > Fanfiction > Andra fandoms > Potter and Jackson
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Bellatrix05
Elev 
|
*Bevakar*
Verkar jättebra!  5 feb, 2018 09:19 |
|
Linos
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Jag läser! ❤️❤️❤️  
5 feb, 2018 14:48 |
|
Viloss
Elev 
|
Jag läser verkar SUPER!
5 feb, 2018 15:12 |
|
Tilly
Elev 
|
Åå verkar jättebra!
5 feb, 2018 16:43 |
|
Linos
Elev
|
5 feb, 2018 20:23 |
|
Annabeth the Chaser
Elev 
|
Låter bra! Kommer dessa karaktärer vara levande?
Spoiler: Tryck här för att visa!  
5 feb, 2018 21:05 |
|
Linos
Elev
|
Skrivet av Annabeth the Chaser: Låter bra! Kommer dessa karaktärer vara levande? Spoiler: Tryck här för att visa! Spoiler: Tryck här för att visa! I varje fall så kommer första kapitlet här. Boring, i know, men har riktigt stora planer för denna ff. Kapitel 1 *Percys synvinkel Jag suckade. Äntligen tillbaka till Halvblodslägret, mitt riktiga hem. Visst saknade jag mamma, men allt annat var inget att tänka på. Jag blundade. Här var allt så fridfullt, ljudet av lägrets medlemmar som slogs med svärd, Keenan som sprang runt och bäst av allt, havet. Jag kunde höra havet, eller också min pappa om man skulle säga så. Hanns röst talade till mig. ”Percy!” skrek en röst som nu skulle kunna vara min favorit av alla ljud jag hörde. Annabeth. Jag sprang ut ur stugan och mötte henne utanför. Jon kramade om mig och vi bara stod där i någon minut. Det ända jag såg var hennes blonda, lockiga hår som trycktes i mitt ansikte. Vi släppte taget om varandra och log. ”Hur var ditt skolår då?” frågade hon. ”Bra.” sa jag och nickade. ”Hur har du haft det?” ”Som vanligt har jag varit kvar här. Hela tiden.” hon suckade. ”Äh, du borde vara tacksam.” ”Jo, förresten så ville Keiron prata med dig.” Vi började gå för att leta upp honom. ”Perceus min unge man!” sa Keiron så fort han fick syn på oss. ”Keiron!” jag sprang till honom, men som vanligt så var det lika konstigt att krama en kentaur, hovarna stod liksom i vägen. ”Är allt bra?” frågade han. ”Mm, du då?” ”Ett vanligt år, men vi planerade ju att du skulle komma under julen, vad hände?” ”Extra plugg, men vad ville du prata om.” Keiron så sig om kring för att vara säker. ”Inte framför någon, vi tar det sen.” ”Meh, jag menar det, ingen hör oss!” viskade jag. ”Inte nu!” ”Är det ett till uppdrag?” ”Inte nu sa jag.” Jag log. Jag gissade rätt, men leendet försvann jag kom att tänka på hur det gått på alla andra uppdrag. Utan att jag märkt något så hade Annabeth stuckit, så jag sprang till Athenas stuga och knackade på. Annabeth öppnade. ”Hej, vad sa Keiron?” frågade hon tyst. ”Inget, men jag gissar på ett uppdrag.” Hon log. Senare på kvällen, när vi ätit och tränat klart för dagen, låg jag på sängen och tänkte. Plötsligt hördes ett vrak och det höga taket på stugan rasade över mig. Det var det sista jag minns. ”Percy. Percy!” viskade Annabeths röst. Hon kramade om mig. ”Vad hände?” ”Schhhh, Keiron pratar med någon, det kanske är viktigt.” Jag ryckte på axlarna. ”Hur i hela friden ska Kronos ha gjort detta?” hörde man Keirons röst säga. ”Han och Poseidon har bråkat, att attackera Poseidons son var ju självklart!” sa en främmande kvinnoröst som lät elektrisk. ”Men vad tog sönder stugan så grovt! Det här kan inte ha varit en olyckshändelse, det är sabotage!” sa Keirons röst. ”Kronos nye kompanjon. Någon med nya krafter som ni tidigare sett som myter.” ”Ni? Har du vetat om den där nye kompanjonen hela tiden?” sa Keiron. ”Det har stått om honom och hanns folk i profetior. Det har stått att han och hanns folk kan...” Just där avbröts kvinnorösten av att jag hostade. Annabeth slig till mig mjukt på armen och gav mig minen som sa ”Toppen, du sabbade det!”. Keiron kom in i rummet. ”Percy, hur är det?” frågade han. ”Äh, inget utom att det gör riktigt, riktigt ont.” svarade jag. ”Du, vi vet fortfarande inte vem eller vad som fick taket att bokstavligen falla på dig, men vi får snart reda på det.” sa Keiron. ”Jo, det var Kronos så kallade ”kompanjon”!” sa Annabeth surt. Keiron tittade undrande på henne och suckade. ”Keiron vad var det som du tänkte säga och vad är det du inte har berättat än?” frågade jag, jag kunde tyvärr inte prata lika argt som Annabeth för det gjorde ont i varenda muskel. Keiron suckade igen. ”Jag har ännu ett uppdrag till er, men ni kommer behöva sammarbeta med sådana av hanns folk.” svarade han simpelt. ”Vadå, så vi ska sammarbeta med fienden och vem är han?” ifrågasatte Annabeth. ”Det finns goda av de, precis som vi har de goda gudarna och Kronos och hanns titaner. Bara att de har Lord Voldemort och hanns dödsätare.” svarade Keiron och gäspade. ”Ungar, titta, kom hit imorgon klockan nio på morgonen, Annabeth ta med dig Grover. Jag är trött just nu och orkar inte prata, imorgon besvarar jag alla era frågor. Percy du får sova här i natt och tills att du läker.” sa Keiron och gick iväg. Annabeth stannade hos mig ända tills hanns hovslag i marken slutade höras. Klockan var rumt åtta. Hur kunde han vara trött? Men jag bestämde mig för att förbereda några riktigt bra frågor till Keiron. Hoppas ni gillar det 
5 feb, 2018 21:08 |
|
Lollo16
Elev 
|
Amazing!!!!!
 
5 feb, 2018 21:59 |
|
LunaLovegood123
Elev 
|
bra början
 ( Loki approves)Spoiler: Tryck här för att visa! 5 feb, 2018 22:06 |
|
Linos
Elev
|
6 feb, 2018 06:02 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen