Gröna Grodor [prs]

"Oh nej, det var ett skämt. Hörde du inte hur rolig jag är?" sa Aloy sarkastiskt till Hilde "Nej men självklart får du bo här. Pojkarna åker snart tillbaka till Hogwarts också, så det blir lite lugnare då"
"Hej!" sa Jax och Aloy log emot dem just som Opie tappade tallriken i golvet och hon himlade med ögonen.
"Hm, var försiktig kring Yaxley bara, ryktena runt honom är inte trevliga" sa Remus och Aloy nickade.
"Och inget att be om ursäkt för, jag hade också lämnat det stället om jag varit du" sa hon och såg sedan på sina söner. "Och de bryr sig inte, de vet det mesta. Vi har ett väldigt öppet förhållande till dem.
"Ja vi vet att du började dejta Sirius för att du och Lily skulle hämnas på dem för vad de gjorde mot professor Snape. Och mamma höll pappa upptagen genom att de patrullerade ihop" sa Opie samtidigt som han plockade upp den trasiga tallriken.
"Told you. Tillskillnad ifrån många av de andra föräldrarna tror jag inte på att dölja allt som hände innan Potter's dog, och inte prata om det. Det hjälper ingen" sa Aloy och Remus nickade. Hon hade behövt övertala för att få honom att acceptera det, men när beslutet väl var fattat var det inget någon av dem ångrade.

Hilde nickade mot Remus.
”Jo, jag vet. Tillhör en av Voldemorts närmaste vad jag har förstått. Men det är ju bra, vad jag förstår tror de att jag lämnat Fenixorden för min familjs värderingar.” svarar Hilde enbart, nej hon brydde sig inte om hon så skulle putsa Voldemorts skor så ville hon härifrån.
Hennes familj och släkt var inga trevliga individer och de skulle inte ha något emot att döda sin förädare till dotter. Men de trodde de kuvat henne och att hon skulle jobba nära Voldemort var bara bra.

Hon kollar på klockan.
”Har ett möte nu. De ska sätta in någon för mitt chefsjobb. Har vi tur kan jag komma imorgon.” sa Hilde och orkade faktiskt pressa fram ett leende innan hon drog tillbaka huvudet och återvände till sitt.

"Du kanske vet mer än vad vi vet. Det är väldigt mycket rykten och osäkerhet här borta" sa Aloy. Enda sedan Harry hade talat om för världen att Voldemort var tillbaka, något so de flesta inte trodde på, så hade rykten börjat florera. Aloy tvekade inte det minsta att han var tillbaka, då han aldrig riktigt hade försvunnit. Och hon hade lärt känna Harry efter att Remus mött honom. Hon hade gärna gjort det innan, men Dumbledore hade sagt att det var för hans egna säkerhet, och hon hade motvilligt accepterat det. Mestadels för att både hon och Remus behövde tid på sig att sörja efter allt som hänt, och så hade de tvillingarna. Hon hade frågat hur han hade det genom åren och Dumbledore sa att han hade det bra hos sina släktingar, de älskade honom och Aloy hade accepterat det. Hon hade accepterat att Harry inte var en del av hennes liv, och det fanns stunder då hon inte tänkte på honom, inte fören tvillingarna började Hogwarts och började berätta om honom. Hon ville skriva till honom, men vid det laget var hon en främling för honom och det hade varit konstigt. Hon hade fått tvillingarna att lova att inte berätta något ifall Harry inte frågade, något han inte började göra fören under tredje året, men då hade Remus varit där. Hon hade fortfarande inte träffat Harry, kanske för att hennes söner inte umgicks med honom, eller för att hon vid det här laget hade valt den fega vägen, vetandes att det var så mycket hon skulle behöva förklara om hon träffade honom. Hon drogs tillbaka till verkligheten när Hilde talade.
"Du är så välkommen så" sa hon leende innan hennes vän försvann och de reste på sig.
"Så vad sägs om att beställa hem pizza?" frågade Remus och pojkarna log nöjt.

"Jag kan berätta mer när jag kommer, känns lite osäkert att ta det här." sa hon innan hon försvann. Ja, hon visste en hel del tack vare, familj, släkt och dess vänner. Visst de bodde lite avlägset, men de fick reda på saker ändå. De ville komma närmare och då var det utmärkt att Hilde kom till ministeriet. Hon gjorde mer nytta där än här hemma. Hennes chefspost skulle över till en kusin till henne.
Ja, de som bestämde var tätt sammankopplade med varandra via släktband och renblodighet. Detta var absolut inget Hilde stödde, men hon gjorde det bästa av situationen.

Då hon avslutat samtalet med dem damp det ner en uggla på hennes skrivbord. Det var från fadern att de ordnat med en förminskningsresväska åt henne. Så hon mer eller mindre kunde packa ner alla sina ägodelar i en väska och sticka.
Hon kallade sedan in till möte, en ren formalitet då de skulle se om kusinen hade kvalitet till att ta över. Egentligen var det hela bestämt och Hilde ville bara hem för att packa och ge sig av.

Efter mötet beställde Hilde flygbiljetter med ministeriets privata flygplan. Helt otroligt att de kommit på att flygplan var ett bra transportmedel över landsgränser då inte flyttnycklar fungerade. Kom de bara på att blyertspennor och mobiler var bra så skulle det vara en framgång.
Hilde skickade sedan en expressuggla till Aloy med tider att hon skulle anlända till flygplatsen efter tre följande dag. Ugglan skulle säkerligen anlända till henne på morgonen, men en liten förvarning var ju bra.

På kvällen beger sig Hilde äntligen hem och avslutar sitt jobb på ministeriet, det kändes som en otrolig lättnad.

Aloy såg på sina söner och skakade på huvudet, båda låg utslagna på soffan efter för mycket pizza och hon stoppade om dem.
"Ibland är de bra dumma" sa hon och Remus gav henne en blick.
"Du hade kunnat göra lika dant. Om jag utmanat dig att äta en hel familjepizza, eller sagt att du inte kunde skulle du ha bevisat mig motsatsen"
"Kanske det, men jag hade inte mått illa av det, eller valt att inte göra det om risken fanns" sa hon överlägset och han log.
"Ibland är du kusligt lik Sirius"
"Hey! Take that back!" sa hon och gav honom en blick, men han kysste henne endast innan de gick till sängs.

Aloy höll muggen i handen när ugglan landade framför henne och hon öppnade.
"Hilde kommer in kl 3" ropade hon till Remus som var ute i hallen.
"Jag kommer vara ute då, klarar du av att hämta henne själv?"
"Klarar av?" sa hon och höjde ett ögonbryn vilket fick Remus att genast ångra sitt ordval, men hon sa inget mer av det. "Jag tar med mig pojkarna och det kommer gå bra. Är du hemma till middagen?"
"Självklart" svarade han och snart var han borta.

Följande dag var Hilde uppe tidigt. Hon hällde sitt kaffe i en termos och tog sig till flygplatsen. Det var skönt att ingen var där för att vinka av henne. Inte så de skulle sakna henne eller de henne. Men de skulle säkert få i henne sistaminutenorder eller så.
Väl på flygplatsen ger hon väskan till en av värdinnorna och sätter sig i ett säte.
Hon var klädd som den högt uppsatta chef hon varit. I skjorta, kavaj och en sådan förhatlig knäkort kjol som smet om benen samt högklackat. Håret var i en hård knut. Hon såg helt enkelt inte ut som den Hilde som en gång gått i skolan.
Snart startar planet och Hilde slumrar in i en halvdvala innan en värdinna meddelar henne att planet landat.
Hilde tar sin resväska och drar den efter sig ut bland mugglarna på flygplatsen, hon hoppades att Aloy skulle möta henne där.

"Come on boys" sa hon till tvillingarna som puttade på varandra och hon himlade med ögonen. "Försök att inte putta någon när vi går"
"Inte ens dina fans?" sa Opie och Aloy höjde ett ögonbryn, vissa av hennes fans var extrema och nästan hoppade på henne, men hon hade valt att inte ha livvakter ändå, mest för att det fanns få magiker och hon kunde inte leva sitt liv med mugglare runt sig.
"Inte ens dem. Det blir sånt liv då" sa hon roat innan hon startade bilen och körde emot flygplatsen. Hon älskade att ha bil, det gjorde det enkelt att ta sig runt överallt, till skillnad ifrån kvast och annat där man var tvungen att vara vaksam, och hon kunde lyssna på musik samtidigt, medan de körde så höjde hon volymen och det tog inte långtid fören de alla började sjunga.

Väl framme vid flygplatsen satte hon på sig ett par solglasögon innan de gick in och hon höll sig tätt intill sina söner, inte bara för att lika en normal mamma och hoppas att ingen störde henne, utan också för att hon ville se så att de inte hamnade i trubbel eller var i någon fara. I det här fallet var hon mer orolig för någon av de idiotiska terroristerna som fanns världen över än magiker, seendes att Voldemort sällan anföll platser med många mugglare. Något som var ytterst korkat ifrån hans sida, men hon tänkte inte ge honom några tips. Aloy finner snart sin väg till ankomsthallen och ställer sig för att vänta på sin vän.

Hilde ser sig om och tar sig runt en massa mugglare för at finna Aloy. Egentligen var hon inte ens säker på att någon skulle komma och hämta henne. Nervöst såg hon sig om, tänk om de inte kom? Hon som inte ägde en mobil. Inte på grund av att hon inte ville utan för att hon inte fick.
Men snart såg hon dem, hon kände faktiskt igen pojkarna först och såg sedan Aloy som hade solglasögon på sig.
Hon kom på varför sen. Aloy var känd och det hade hon förvisso inte missat, men hon hade aldrig tänkt på henne som en kändis.
De hade trots allt inte sett varandra på riktigt på 15 år.
Hilde går fram till dem och känner att tårarna åter är på väg.
"Hej." är det enda hon får fram innan hon kastar sig i famnen på Aloy. Som hon saknat henne, som hon saknat någon att krama, som hon saknat allt.
"Jag har saknat dig." nästan kvider hon fram mot vännens axel och försöker behärska sig.
Hon lugnar sig efter ett tag och släpper henne och hälsar på sönerna. De två som hon endast sett via brasan under hela deras uppväxt.

Aloy hade knappt tid att reagera innan Hilde befann sig i hennes armar, men hon bara log och kramade om henne.
"Jag har saknat dig också" sa hon leende. Att prata via brev och brasan var inte samma sak som att ses i verkligheten, och femton år var en lång tid. Aloy märkte att några kollade på dem, men de verkade inte förstå vem hon var, utan det var snarare för att de betedde sig som de gjorde.
"Hej" sa tvillingarna i kör och Aloy log.
"Ge det några minuter och de kommer bombadera dig med frågor, så njut av den här stunden" sa hon roat innan hon började leda Hilde till deras bil. Aloy hoppade in i hummern och för en sekund glömde hon att hon hade höjt volymen och sänkte innan hon skrattade.
"Sorry, vi sjöng på vägen hit" förklarade hon innan hon började köra tillbaka emot den stora villan med staket. De hade valt att bo i London, de finare kvarteren, mer privat men ändå bland mugglare. De höga murarna dolde vad de gjorde och gav dem säkerhet ifrån fansen, men de slapp bo isolerat som många renblodiga gjorde. Aloy öppnade grindarna och körde in. Sönerna var ute ur bilen nästan innan hon hunnit stanna och hon skrattade, men sa inget om det.
"Ja här bor vi" sa hon till Hilde medan de klev in genom dubble dörrarna.

Hilde var en aningen ovan vid att åka bil. Hon gjorde det hemskt sällan så det var inte själva volymen som var det stora problemet även om det var skönt att hon sänkte.
Hilde kände sig en aningen seg, allt skedde så snabbt och alla var så pratiga och glada. Hilde var inte alls van vid det och hon kände att hela hon snurrade av alla intryck och tvillingarnas frågor som hon försökte besvara så bra hon kunde.
Men från den strikta etikett som rådde hemma var det ingen lätt övergång. Någonstans skulle hon väl hitta tillbaka till sig själv, för här fick hon vara sig själv.
Hilde kliver ur bilen och ser imponerat på huset.
"Mycket mer smakfullt än alla gamla herrgårdar." sa hon imponerat och log svagt mot Aloy då de klev in genom dubbeldörrarna. Hon var van vid lyx och storslagenhet. Men de flesta hon kände bodde i gamla herrgårdar och inte såhär fina nya hus.