Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon ramlade ner på stolen intill honom och spillde lite av ölen på sig och Ethan och hon såg på honom.
"Sir du är för full. Släpp mig." Hon lät inte rädd utan ställde ner brickan och försökte ta sig loss men misslyckades.
"Kan ni säga till honom? Jag bjuder en öl till den som lyckas." Hon suckade men ryckte till efter vad han sa. Ska hon med? Vart? När Ethan dragit med henne till ägaren skrattade han bara.
"Kiliah är inte till salu. Släpp min flicka nu." Han ryckte till sig Kiliah och såg på henne.
"Gå till ditt rum. Han verkar för dumdristig." Han suckade.
"Seså iväg."

Ethan gjorde som han blev tillsagd och såg efter Kiliah. "Jaja.", sa han och borstade bort något från skjortan samtidigt som han såg mot mannen. "Som du vill.". Han vände på klacken och gick tillbaka till bordet. "Fick du inte med dig henne?". Ethan drämde till sin vän i sidan och sträckte sig snabbt efter romen på bordet. Han smakade av det och såg ut att tänka ut en plan. "Ska hon inte dansa igen?", sa han och de andra suckade. "Ethan, har du hakat upp dig på en kvinna?". han skakade på huvudet, såklart, han skulle inte visa sig så inför de. Nä, nu bestämde han sig för att ge sig på att sälja deras plundringar och gick till lådan som han placerat på ett annat bord för att plocka smycken därifrån som han visste att någon skulle kunna tänka sig köpa en billig peng. Han vände på sig när han tagit en näve smycken av olika slag. Ethan spanade efter någon att gå fram till och ögnade en man som vad äldre är honom själv som satt ensam vid ett bord nära scenen. "Ah.", sa han belåtet och gick fram till mannen. "Hej, vad gör en sådan stilig man ensam en sådan här kväll?". Utan att fråga om lov hade Ethan sjunkit ner på en stol framför mannen och höll upp ett halsband framför honom.

Kiliah hade stannat kvar en stund innan hon gått ut för att gå till huset där hon och några andra kvinnor bodde och hon såg över axeln. Vem hade mannen varit? Hon drog handen genom håret och klev in genom dörren och möttes av ägarens fru och förklarade snabbt att hon fått lov att lämna så en annan flicka fick gå. Hon sjönk ner på sängen och snart hade hon somnat.
Den andra flickan kom in i baren och började att jobba och såg mot Ethans bor och suckade.
"Sir stör inte våra gäster. De är här för att ha en rolig kväll."

"Åh, säger du det?". Ett leende spred sig på hans läppar och han sträckte sig efter kvinnan som verkade jobba där som servitris. "Kom, så har vi lite roligt." Ethan borrade ansiktet i kvinnans hår och drog in hennes doft i näsan. Sedan försökte han söka med läpparna mot hennes hals för att smaka av henne, men då steg mannen som han suttit sig framför, fram. "Låt henne vara.". Han behövde bara röra vid Ethan så att han släppte henne. "Seså, vi skulle ju bara ha lite kul.". Mannen såg inte road ut och sjönk ner på stolen igen. "Berätta om smycket istället."

Hon gav honom en örfil och drog fram sin dolk.
"Sluta uppföra dig som en förrymd gris." Morrade hon och såg på ägaren som kom marscherande och greppade tag om Ethan.
"Nu får det vara nog! Ut! " Han började dra honom ut och stängde dörren efter honom.

Ethan blev utkastad från baren. Med dörren stängd framför sig. Han slog till med knytnävarna mot dörren, men det var ingen idé. Alkoholen hade gjort honom trög, men han visste tillräckligt att han inte ville göra en större scen. Han började traska därifrån och fann sig framför ett hus, bara en liten bit därifrån. Den hade en övervåning också, vilket Ethan tolkade som att det bodde flera där. Han gick fram till trapporna som ledde till dörren och uppför de. Sedan utan att tänka efter knackade han bestämt på dörren. "Kiliah!", ropade han sedan, eftersom det var det enda namn han kände till i staden just nu. Hade han tur, kanske var det någon som kände henne och kunde peka ut var hon befann sig. Han ville se henne, prata med henne.

Dörren öppnades av en kvinna i medelåldern och såg på Ethan.
"Vem är du och vad vill du Kiliah? " Hon såg nästan sur ut och lade huvudet på sned och skakade på huvudet.
"Är det du hon var tvungen att fly ifrån? Om det är du så kan du gå." Hon såg på honom.
Kiliah hade vaknat till och gått ner och gned sig i ögat.
"Jag ska bara..." Hon stannade upp och såg på Ethan och suckade. Sedan vände hon sig och började gå mot trappan igen. Vem var den där mannen? Han var rätt vacker och hon slängde en blick över axeln och svalde.

"Åh.". Han fick syn på en kvinna i dörröppningen och rynkade pannan. Det var tydligt inte Kiliah. "Nej, jag, jag måste prata.. jag måste få prata med henne.". Alkoholen hade gjort i sitt i kroppen vilket gjorde det svårt för honom att finna orden och göra fullständiga meningar. "Jag har inte gjort henne något, vi känner varandra.", sa han och fick då plötsligt syn på Kiliah.
Istället för att vänta på kvinnans godkännande gick han förbi henne och följde efter Kiliah. han sträckte sig efter henne och greppade tag i hennes handled. "Kiliah, kom, jag vill, jag menar, jag behöver prata med dig.", sa han och tog steg närmare henne för att sedan svälja. "Var gick du någonstans?"

"Känner du henne? Du verkar vara en av de där köpmännen som kommer hit till ön. Du talar inte vårat språk." Hon klappade sig om hjärtat Hon kunde inte hindra honom när han smet förbi och såg på honom.
Kiliah såg skrämd ut och försökte ta sig loss. Såg sedan på kvinnan.
"Mama varför öppnade du?" Kiliah såg på Ethan och vred sig loss.
"Jag gick hem ser du väl? Om du ursäktar så måste jag sova." Hon knuffade honom ifrån sig och började gå upp för trappan igen.

Ethan tog ett nytt tag om Kiliah. "Vänta.". När deras blick möttes bestämde han sig på en sekund. Han drog henne till sig och lyfte henne för att sedan skynda sig förbi kvinnan som stått i dörren och bar med sig Kiliah ut i sitt grepp. Han sprang så gott han kunde mot hamnen som bara var gångavstånd bort och skyndade upp mot skeppet med henne över axeln. "Här, stanna här. Seså, det går fint.", sa han som för att övertyga sig själv. Ethan hade tagit med Kiliah till kaptenens kammare. Där fanns ett bord, stolar, ett fönster med utsikt nu över vattnet bakom de. Ljus stod tända och i taket hängde det en ljuskrona. det var tydligt att det var kaptenens kammare, de andra trängdes en trappa ner i ett rum för att sova i något som liknade hängmattor. Kaptenen hade det mycket mer bekvämt. "Kiliah.", sa han sedan och böjde sig fram för att kyssa henne.
I dörröppningen då, visade sig kaptenen. "Vad händer här då?". Ethan hade inte märkt att besättningen kommit tillbaka till skeppet. Tydligen var affärerna på ön avslutade.