En oförutsägbar berättelse

När jag får tid, ska jag knåpa ihop min del.

Ni skriver otroligt bra allihopa och väldigt synkat i stilen. Är mycket förtjust i karaktären Sam. Han är en sådan där lite vresig figur, något av en besserwisser, så bra skildrad. Kompassen är ett intressant föremål och allt pekar på att den kommer att ha stor betydelse.

Freya är en bra huvudkaraktär. Det var några rader jag speciellt gillade, när hon tänkte, ska se om jag kan hitta dem … jo, det var dessa:

Egentligen hade hon inte så mycket till övers för andra människor, hon visste aldrig vad hon skulle säga, när hon skulle skratta. Och när de skrattade, var det åt henne eller med henne? Men de fick gärna skratta åt henne nu, skrattade åt orden hon hallucinerat fram från ekorrens små läppar. Skratta åt allt det absurda som hänt sen hon såg den gamla damen.

Älskar det där att hon känner sig lite annorlunda/utanför ibland och att inträdet i den här världen kan bli något speciellt för henne. Kanske kommer hon att finna nya vänner.

Ursäkta dröjsmålet. Varit sjuk i Covid och haft koncentrationssvårigheter på grund av hjärndimma så har inte kunnat få till något Gjorde mitt bästa då den fortfarande inte är helt samarbetsvillig Men här kommer nästa del
---_----_---

Elmina stirrade på kompassen i Freyas hand. Minutrarna gick och Freya såg undrande på Sam. Sam mötte hennes blick och han verkade lika förvirrad som Freya på vad det vad som skedde.
”Får jag… får jag undersöka den?” frågade Elmina till sist och sträckte fram sina händer. Freya nickade och la den försiktigt i de utsträcka händerna. Något sa henne att den här kompassen var mycket mer än en vanlig kompass.
”Jag behöver undersöka den här i mitt arbetsrum. Sam, kan du ge vår nyfunna vän här en kopp te? Smultron-te tror jag är allra bäst, det tror jag. Följ med mig” sa hon och skyndade in i stugan. ”Det här är makalöst, helt makalöst. Jag undrar… jag undrar ja.. nej men det kan det inte vara”. Elmina mumlande för sig själv och försvann in bakom en stor tavla inne i stugan. Freya såg förundrat efter henne. Alltsammans var väldigt underligt.
”Jaha, te sa hon. Slå dig ner antar jag. Bäst för dig att du inte rör något” sa Sam och pekade på en stol. Freya nickade och slog sig ner på stolen. Det var först nu som hon började betrakta stugans insida. Den var mycket större än vad utsidan hade talat om. Mycket större än sin egen stuga hemma i, ja… var det den där andra världen eller hade Sam sagt första? Det var mycket som rörde sig runt i Freyas huvud. Blicken vandrade runt i rummet. Det fanns ett litet kök, en köksvrå skulle man nog kunna kalla det. Sam rotade i ett utav skåpen. I rummet fanns det också en öppenspis, mängder av bokhyllor och en spegel på väggen. Freya ställde sig upp och gick fram till spegeln. Hon såg på sig själv, helt rufsig i håret och flera löv. Hon såg samtidigt väldigt trött ut, vilket var underligt eftersom hon visste att hon sovit, i alla fall trodde hon att hon hade gjort det i sin egen värld. Freya drog ut ett löv ur håret. Spegeln blinkade till.
”Du Sam” sa hon och vände sig om. Ekorrens huvud dök upp bakom skåpsluckan.
”Vad?” frågade han och ställde ner en kopp under sig.
”Spegeln blinkade”. Sam såg undrande på henne. ”Gör dem inte det i din värld menar du?” Freya skakade på huvudet. Sam ryckte på axlarna. ”De gör så, de har alltid gjort så”. Han försvann bakom luckan igen och Freya vände sig mot spegeln igen. Hon lyfte försiktigt sin hand mot den och rörde vid den. I samma ögonblick fladdrade det till framför hennes ögon och hon kunde urskilja två ilsket röda ögon.
”Nu vet jag vad det här är” sa Elmina plötsligt. Ögonen framför Freya försvann lika fort som hon hade sett dem och hon såg på Elmina.
”Det här är en tidvändare”

Läste hela din fanfiction inatt och jag gillar den verkligen!! Hoppas du kryar på dig så snabbt som möjligt och att du mår bra snart igen! Längtar tills nästa avsnitt, men ta ingen stress! Ta hand om dig!

Kul att du gillar vår berättelse! Tycker själv det är lika spännande innan för varje gång någon annan skrivit sin del

Tack, är i stort sätt helt som vanligt nu, hade feber i fem veckor så har tagit lite mer än en månad för att få tillbaka huvudet Inte helt hundra tillbaka än, men det närmar sig

Men åh! Så spännande! Och vad skönt att höra att du mår bättre! Tycker verkligen att storyn är bra och det är så skönt att skriva och läsa i ett flöde där nästa steg inte är bestämt.

Det är verkligen en bra berättelse med roliga karaktärer, så bra beskrivet och gestaltat! Ser riktigt framför mig hur Sam rotar runt i skåpen och Freya plockar löv ur håret.

Ekorrens huvud dök upp bakom skåpsluckan är ett sådant exempel på en beskrivande mening jag gillar.

Tips:

Freya såg förundrande efter henne.

Tror det ska vara ett av följande alternativ:

Freya såg förundrad/förundrat/undrande efter henne.

En tidvändare! Det kan betyda mycket ... Spännande!

Ruby Black Så skönt att höra att du mår bättre! Nu får du krya på dig massor!