Cirque du Tempête (PRS Emma07 och Vidomina)

Javier ryckte lite lätt på axlarna åt hennes ord.
"Delvis. Mycket är cirkusens egna grejer, det har varit ganska mycket ruljans på detta jobbet så det har helt enkelt blivit att vi inrett det istället." Hennes föregångare hade bara jobbat hos dem i några månader innan hon lämnat för det kommande barnet, och på något vis hade det blivit att cirkusen hjälpts åt att inreda denne trailern. Han hade svårt att tolka huruvida hon faktiskt gillade inredningen eller ifall frågan var mer kritiskt ställd - eller så var den kanske rentav bara en nyfiken fråga utan någon vikt lagd bakom den. Men trots tolkningssvårigheterna så trivdes han riktigt gott i hennes sällskap och gillade att tala med henne. Hade ett ärligt intresse av att lära känna henne bättre, få se vem mer hon var innanför den vackra utsidan.
"Moi? Jag vet inte om det är så jättemycket att berätta. Jag växte upp på olika cirkusar innan vi höll oss hemma i Frankrike i några år. Nu är jag tillbaka och drog hit syrran också." Sade han med ett litet leende och lättsam axelryckning. Det kändes som en enkel och ganska bra beskrivning av hans liv - han var inte så komplicerad av sig överlag. Han var väl en simpel man, rentav en lycklig man.

Angelina sänkte handen och såg sig om på dynorna i stolarna, utrymmet i sängen. Tja, det såg mycket mer inrett ut än hemma hos henne. Ett faktiskt försök att göra det mysigt och hemtrevligt. Det var mycket mer än hennes egna boende. Men hon lyckades inte ljuga och säga att hon tyckte det var fint. Så istället så log hon bara när hon mötte hans blick.
Leendet bleknade en aning när han berättade om sig själv. Hon lyssnade på vad han sa. ”Du är långt ifrån Frankrike, Javier. Och du har många med dig. Är ni alla en enda stor familj?” Hon kom på sig själv att ställa för många frågor. Det var arbetsskadan igen som spökade. Men samtidigt så ville hon veta mer. Förstå mer. Javier var trots allt misstänkt som någon i en droghärva. Men allt hon såg var en man som levde sin dröm. Och trivdes så. Nä, hon skulle behöva fokusera mer för att inte luras av ett vackert leende. Dessutom var sent. Hon hade jobbat hela dagen, och flera dagar för förberedelsen.
”Kan du visa mig området mer? Det är så likt, men ändå så olikt, den miljön än den jag har jobbat i tillsammans med mina föräldrar.” Hon förde en hårslinga bakom ena örat och tog slog på ett glatt leende igen. Kanske det skulle övertyga honom?

Det var en märklig fråga hon ställde, men i cirkus sammanhang så var den kanske inte så märklig. Tvärtom var det snarare den vanligaste frågan man fick ifrån utomstående - hurdan gruppen var, hur relationerna sinsemellan blev efter att man reste så mycket ihop. Om man umgicks mycket eller om man höll sig på sin kant. Han trodde det var olika på olika cirkusar, men på denna hade många av de turnerat så länge att de blivit väldigt sammanhållna. Det var väl de nyare som höll sig mer för sig själva, men han ville tro att de gjorde sitt bästa för att få med också dem i gruppen.
”Jag och de flesta andra här har jobbat på den här cirkusen sedan vi var barn, så jo, på ett vis är vi väl en stor familj.” Sade han med en axelryckning. Han skulle inte påstå att han såg det som en vanlig arbetsplats, men kanske inte heller en familj - men nära på, och kanske hade det varit annorlunda om de inte varit så att han haft en familj hemma i Frankrike.
På hennes andra fråga nickade han simpelt, log vänligt tillbaka mot henne innan han fortsatte ut ur vagnen igen och bort emot området.
”Så vad var det för miljö där?” Frågade han nyfiket samtidigt som han gick bort emot djurområdet.

Angelina nickade åt hans svar. Han tänkte tillbaka på bakgrunderna de gått igenom. Han bekräftade deras information. Många av de hade hållit ihop långt tillbaka i tiden. Men lika kvickt sköt hon bort tanken. Han skulle inte få komma på henne att fundera eller analysera för länge. Angelina hade inte råd att bli påkommen. Istället fokuserade han på hennes fråga.
”Tja, densamma, egentligen. Men en annan design och material. Ni känns som en mer tillsammans, medan mina föräldrar hade en annan gruppsammanhållning.”, sa hon lite kryptiskt som svar. Var inte ens säker på att hon övertygade sig själv. Det var väl inte exakt en cirkus hennes föräldrar höll på med. Det enda gemensamma var väl att Javier och hennes föräldrar var båda i underhållningsbranschen.
”Hur ofta har ni föreställningar? Vad gör ni när ni inte har föreställningar?”
Angelina följde efter. Honom ut. Det var skönt med den friska luften som slog mot ansiktet. Hon märkte att hon ännu frågade ut honom. Hon skulle behöva göra eller säga något för att täcka över hennes entusiastiska beteende.
”Jag menar bara att ni måste ju vila ibland med. Det tar mycket energi att fara omkring på turné.”
Hon såg åt Javiers håll och dröjde någon sekund för länge med blicken på honom innan hon såg sig om. Det såg så trevligt ut med alla små boenden omkring. Små detaljer som skvallrade om liv. Det var fint att åskåda.
”Har du ibland tänkt att du vill hålla på med något annat?”

Javier fick erkänna att han fortfarande kanske inte var helt med på vad för sorts showbusiness det varit hennes föräldrar pysslat med, men med tanke på det svar han fått skulle han nog inte räkna med att få fler svar efter en till liknande fråga. Istället beslöt han sig för att lämna ämnet där, ville hon inte tala mer om det så ville hon inte. Då var väl det hennes sak, även om fransosen inom honom förstås var nyfiken.
"Det beror lite på. Ofta när vi kommer till ett nytt ställe har vi första kvällen i lugn och ro, sen en till två föreställningar per kväll beroende på hur stort drag det är. Och emellan, ja, allt egentligen." log han snett emot henne medan han gick vidare bort över fältet de stod uppställda på. Ryckte lätt på axlarna åt hennes nästa fråga.
"Jo, det kanske. Men så har vi ju hela lågsäsongen också." Under vintern var det ingen större idé att turnera runt, då levde cirkusen på sommarens shower - fixade upp allt inför nästa säsong, övade in nya nummer, allt som inte hanns med under turneringen.
"Varför skulle man nånsin vilja pyssla med nåt annat?" han flinade lite skämtsamt samtidigt som han slog ut med händerna, visst hade han kanske funderat någon gång. Men aldrig på allvar, han trivdes alldeles för bra här.