Drakarnas återkomst

Även om han hade räknat med att prinsessan knappast skulle säga nej till danser - det skulle väl inte se särskilt bra ut utåt - så var han ändå glad för det. Kanske för att den kändes mer uppriktig än normala dansförfrågningar. Rörde sig runt ute på dansgolvet och lät sig för en kort stund bara dras med i musiken och drömma sig bort. Men han lät det bara vara i några få sekunder innan han lade fokuset fullt ut på henne igen. Bara för att snart få en fot på tårna och skrattade lite lätt.
"Vad är man väl beredd att göra för en söt dam?" frågade han med ett nästintill busigt leende emot henne, lite sådär lagom full i faan.
"En liten by i bergen ovanför Ulwood." förklarade han simpelt, det var ju sanningen men han lämnade bara ute en del bitar utav den. Bitar som ingen här fick veta ännu, bitar som ingen fick veta. Det var bara de som sökt sig till honom som visste om vem han egentligen var, och så hade dem ju ryktena förstås. Det ryktades om att en drakryttare hade återvänt men såvitt Ethelred visste så hade Tazzinth fortfarande inte synts till. Nej, det där lät kanske fel - själv umgicks han ju med draken varje dag, och även i hans lilla by sågs han till. Men annars hölls han noga gömd för att inte avslöja sig ännu. Från början hade där bara varit hans farbrors hus men det hade sakta växt till en mindre by där alla hade samlats i hopp om beskydd och stöd.

Att han verkar skratta bort hennes lilla misstag att trampa honom på foten fick det hela bara bli mer avslappnad för henne. För vissa män skulle bara snäst till att hon skulle se sig för. Men Chi ade aldrig gillat danslektionern oc därefter inte ens lagt direkt fokus på dem.
Den unga flickan såg upp på manenn snabbt när han berättade vart ifrån. Bergen, hon visste ju v ad som sas om dem men hon tänkte inte påpeka det alls. " åh, e där fint? "Frågade hon nyfiket direkt, hon rört sig mest där ennes far tillät henne om hon inte rymde men bergen, dem vart förbjudna. dessutom hon gillade att höra om nya platser för hon kunde bara föreställa sig det. Hon la inte mer tankar på att han vart från bergen och vad det kunde innebära alls, för han verkari nte vara inblandad i magin alls.

Ethelred var verkligen ingen stadsmänniska, och han skämdes inte för att erkänna att han inte direkt var en felfri dansare han heller. Han var helt säker på att han gjorde en mängd småfel han själv inte ens visste om att han gjorde, men han brydde sig heller inte något större. Han var en "lantis" och skämdes inte över det, dessutom var det skoj att roa sig med något sånt här. Ett trevligt ombyte ifrån den omväxlande dystra och omväxlande hoppfulla stämning som låg över hans lilla by, det var märkligt hur stämningen kunde vara motsatser till varandra. De var alla dystra över att de blivit tvingade dit, nertystade och jagade dit men ändå fanns det sprudlande hoppet gömt därunder. Hoppet om att återta riket och bli fria återigen.
"Dem är fantastiskt vackra. Naturen är inte som här, den är mer.. Vild på något vis. Du borde åka dit om du aldrig varit där." Log han vänligt tillbaka, det var svårt att beskriva men på något vis var naturen mer vildvuxen, kanske till och mer ogästvänlig uppe vid bergen. Men samtidigt också omåttligt vacker.

Chi visste hon direkt kommer stoppas å hans ord. Hon visste att besöka utanför byn vart förbjudet. Aldrig har fadern berättat varför men hon förstod bara inte. Menar vad kan vara så farligt där ute? Hon såg snabbt på manenn och nyfket åter igen. "får inte lämna byn, så du får ge mig berättelser istället." Erkände Chi nu och dansade lugnt med honom. Hon vart glad över han inte alls dömde hennes förmåga att misslycjas med visa danssteg. " Sen Vad är ditt namn? Vill gärna veta om min mor frågar." Sa Chi och log snabbt mot honom för att bara vara snäll.

Chi hörde att musiken hade börjat ändra sig men hon lät mannen bestämma om han ville ha fortsatt dans eller inte. Dessutom hon vart nyfiken på manne, on kände sig dragen på något konstigt vis.

Ethelred hakade upp sig lite på att hon inte kunde lämna byn - var hennes far med andra ord så pass sträng att hon inte fick lämna byn? Var det på grund av profetian eller något annat? Han ville hemskt gärna ta reda på mer om vad som låg bakom just detta men kunde heller inte fråga rent ut. Profetian var ingen hemlighet och det krävdes heller ingen stjärnforskare för att inse att den var en rimlig anledning till varför de magiskt befattade behandlades på det vis de hade gjort. Ändå var det inte försvarbart, att behandla ett helt folk på det viset. Oavsett var denna kvinna han nu hade som sin danspartner en viktig del i lösningen. Han visste ännu inte hur hon skulle vara relevant för dem men det var något han tänkte ta reda på.
"Och du lyder hans minsta ord?" Frågade han med ett höjt ögonbryn emot henne, på ett retsamt vis samtidigt som han lugnade dansstegen och styrde emot kanten igen. Utan att dock dra sig undan ifrån henne, inte riktigt ännu då han gärna ville ta chansen att tala mer med henne.
"Ethelred. Frågan är bara om du verkligen frågar för din mor eller har henne som en ursäkt för att själv få veta?" log han, med samma slags jävelskap i ögonen som i hans tidigare fråga.
Under tiden som de dragit sig undan ifrån dansen hade han lagt fokus på mer än bara henne, förberett sig mentalt på det han strax skapade. I samma stund som de kommit av självaste dansgolvet lät han draken med ett svagt sprakande formas ifrån tomma luften över folkmängden, ett hologram - halvt genomskinligt, men ändå fascinerande verkligt. Sådär verkligt att man tycktes kunna ta på de gnistrande mörkröda fjällen. En kopia av Tazzinth, som han lät flyga över folkmassan för att sedan försvinna i ett fyrverkeri av samma mörkröda färg.

Chizille löd alltid sn fars ord då hon inte vill ha honom arg, han vart aldrig ttrevlig arg och om hon bröt något vart det rummet och låst dörr 2 dagar som löd. Hon hade varit det förr och hon fruktade låsta dörrar. Hon såg på honom tyst snart. " För jag måste, om jag vill slippa en låst dörr." Sa hon lugnt, höll det kort för hon ville inte ge för mycket detaljer till honom när hon knappt visste vart han vart ifrån och vem han vart lojal till. Hon hade snabbt koopierat in hans namn i minnet och log till. " Nja mor brukar fråga." Sa hon lugnt bara som svar på hans ord, hon ville veta det själv med dock..

Chizille hade draigt sig i från den unge mannen när de lämnade dansgolvet och granskade snabbt sin far och i samma veva hade hon med märkt av vad som pågick och örde hur fadern reagerade skarpt på magin och utropade något. Hon hade helt fastnat med blicken p ådraken man såg hur nyfiken hon egentligne vart. Hennes fars reaktion vart mer tvärtom sin dotters HAT. Snart kom några vakter. "TA min dotter is äkerhet och fin den där jävla trolkarlen eller häxan!" Röt mannen innan två soldater bara ko vid Chis om suckar och fick en knuff på armen för gå. Hon hade tyst fått följa med dem och dritket såg an besvikelsen på henne men hennes mor lämnade sin makes sida och gick med dottern. Däremot kungen vart vanssing. Hans ögon brann av hat och hur han ropade ut varje vakt visistera ALLA dletagare..

Ethelred behövde inte vänta på reaktionerna efter att Tazzinths avbild hade skingrats. Egentligen hade han inte haft ett tydligare mål med detta än att han ville få fram budskapet. Väcka folk lite, visa att dem fanns där och var ett hot som inte tänkte vänta mycket längre. En förhoppning om att kunna få med folket på sin sida igen - sanningen var att de hade kunnat ta över redan nu om de hade velat, men där var det Ethelred som stoppade dem. Han ville inte att det nya styret skulle bli likadant som den nuvarande kungens - skulle dem ta tronen med våld och riskera att folket gick emot dem? Då var dem lika illa som den man de precis stoppat. Istället ville han försäkra sig om att få folkets medkänsla på sin sida innan de tog över makten. Men om självaste övertaget gick med våld - det var en helt annan sak och något han definitivt var öppen för. Denna mannen hade orsakat dem alla så mycket smärta och lidande, även på personliga plan, och det var inte mer än rätt ifall han fick känna på bara en bråkdel av all smärta han orsakat.
Att ta sig ut därifrån obemärkt var inga problem, snarare bara skrattretande - han behövde inte ens gömma sig och kom ändå ut därifrån utan ens några höjda ögonbryn. Förväntade sig kungen att kunna identifiera magin utan att ens kunna använda sig av den? Nej, det var dömt att misslyckas. Inte heller visiteringen skulle ge dem särskilt mycket i det här fallet. Visserligen fanns det dem som behövde kanalisera sin magi genom något för att kunna använda den men Ethelred var inte en av dem. Som den första drakryttaren på länge och dessutom av rent blod var hans magi starkare än så.

Allt som hade sektt på balen hade bara speglats för Chi i veckor. Hon hade nästan inte ens fått gå ut första dagarna efter allt inann modern hade rytit ifrån menar att dottern måste komma ut. Det hade inte gått långt tid inan modern hade vunnit striden. Chi hade blivit utsläppt efter 2 dagar och det hade hon tagit nytta på..

Veckorna hade ju passerat och kungen vart än frusterad över magin tidigare men det han inte visste Chi hade funnit liten vän i den där mannen hon hade dansat med på balen. Ethelred hade fått henne fångad, hon hade bara känt sig dragen till mannen konstigt nog och hon kan inte förklara varför. HOn hade träffat honom under veckornas gång, hon vart mer och mer nyfiken på mannen genom tiden och det hade hon verkigen inte dolt. Dessutom hon hade fastnat för den unge manenn lite väl för vänskap..

Chi vet det hon höll på smyga bakom sin fars rygg vart fel men hon kan bara inte hjälpa det. Hon hade fastnat rejält för mannen på sina vis. Hennes far hade säkert börja misstänka henne med Chi orkar bar inte bry sig om det direkt. Menar skada kan det inte göra dessutom modern verkar uppehålla fadern ritkigt väl enligt Chi så det hade inte varit svårt smuggla runt på Ethelred.

Tiden ihop med Chi hade varit ett riktigt glädjeämne under Ethelreds vistelse i huvudstaden, visserligen var han där i arbete men det hade uppblandats med betydligt mer nöje än vad han hade planerat för. Han var här för att känna av läget, försöka sprida lite små väl valda rykten och bedöma hur pass medgörliga folket var. Hur positivt inställda de var till det stundande kriget, nej upproret var ett bättre ord för det som komma skulle.
Men Chi hade tagit upp betydligt mer av hans tid och sinne, den kvinnan som helt oplanerat hade stulit hans hjärta rakt under näsan på honom. Hon hade väckt hans intresse redan från början, men då hade han sagt åt sig själv att han bara skulle fortsätta hålla sig runt henne på grund av att hon kunde vara en tillgång till information. Dessutom fanns det något där. Inte ren magi, men ändå något sånt. Kanske hade hon lite såna gener? Han kunde inte sätta fingret på exakt vad det var, bara vad det inte var - inte vanlig men inte heller lika tydlig magisk.
Denna dagen hade han smugglat in sig själv. Det hade visat sig vara en relativt lätt uppgift, men så hade han sina sätt att fuska på också för att ta sig in - lite magi här och där gjorde susen. Men så ville han inte riskera alldeles för mycket heller med att överanvända det på ett sådant riskfyllt ställe som detta. Idag hade han klarat sig utan där han gick fram till hennes kammardörr, knackade lätt på innan han klev in.

Chi hade inte orkat sig ut idag, hon hade valt att bara få vara hemma och njuta av lite lugn tid. Hennes far satt i rådet minst någon timme och modern satt säkert och tråkade i sin kammare med en tebjudning med någon vännina. Hon själv satt och bläddrade i en bok under sin filt i sängen. Låg mest som en boll på sidan med ryggen mot dörren för hon orkade inte ligga se hur stegen utnaför rörde på sig. Hon hade hört en lätt knackning och sedan dörren öppnas.

Den unga kvinann hade bara tyst tagit ett djupt andetag och la sig på rygg och såg på Ethelred och höjde ett ögonbryn.. Väldigt förvånad över det vart han och ett leende kom sakta krypandes på hennes läppar. Hon satt sig försiktigt upp. " Hur kom du ens in?"Frågade hon direkt och granskade honom snabbt. Hon var väldigt förvånad han kom förbi vakterna som rörde sig i korridoren men han måste timat dem lite för väl. Helt ärlgit hon vart glad över han vart här dessutom hon gillade hans sällskap hon vet bara inte varför hon drogs så kraftigt till honom. Dessutom förstod hon att han hade säkert smugit. " Du kunde faktiskt blivit gripen för intrång i slottet." Påpekade hon retsamt och såg på honom utmanade på skoj.