En ny tid - Rai Hino & Medi

Hon såg på honom och kunde inte låta bli att skratta.
"Åh du får nog byta matvanor." Hon skakade på huvudet och satte sig i förarsätet.
"Det här är väl din bil? Jag har mer eller mindre tagit över kyrkan." Hon såg på honom och lutade sig tillbaka.
"Jag är 18.. Eller jag ska vara 18." Hon såg på honom.
"Du kommer förstå när du fått i dig något. Vill du ha färskt eller donerat?"

”Jag vet inte vad du pratar om men snälla bara fixa något jag är så hungrig jag kan äta vad du en ger mig” han kände att han behövde mat nu han kunde inte tänka på annat. Han kom ihåg att han hade en bit choklad i fikan han tog fram den.
”Vad menar du antingen är du 18 eller inte”
”Jag förstår inget” han tog ett bett av chokladen.

Hon såg på honom och startade bilen innan hon började köra.
"Jo det är lite mer kompliserat än så." Hon sneglade på honom och tog fram sin mobil.
"Jag fixar något." Med en suck slog hon ett nummer och drog sedan bort chokladen.
"#Du kommer inte bli mätt på den. Du har ingen smak för sådant längre." Sa hon bittert.

”Om jag ska erkänna så smakade den inte gott” han var så förvirrad.
”Snälla förklara jag förstår inget” han hattade att vissa sig svag han var man han skulle flörta med kvinnor som henne inte betet sig så här.
”Jag litar på dig ge mig det du tror jag behöver för jag hatar denna hunger känslan” han kände sig så svag men det kändes på samma gång som att han skulle kunna slita något eller någon i stycken. När de åkte förbi ett sjukhus så kände han en underbar doft och försökte öppna bildörren utan en tanke på att bilen körde.

De hade kört länge och äntligen kommit fram till staden.
"Jag ska berätta." Hon svängde in vid sjukhuset och snabbt låste dörrarna.
"Vänta lite." Hon såg en man stå med en kylbox och hon såg på David.
"Jag ska inte behöva hålla i dig va?" Hon pekade mot mannen.
"Egentligen så ska du hämta blodet men du är så hungrig." Hon stannade och drog efter andan. Sedan klev hon ur bilen och låste den efter sig.

”Snälla ge mig något att äta nu” David började känna sig helt tokig. Han borrade in naglarna i sättet.
”Vänta på vad vad ska du göra och vad menar du med att hålla i mig” Han såg att hon gick ut till den där manen som stod där. Han stirrade på manen och slokade sig om munnen. Han tänkte på hur det skulle kännas att slita honom i bitar. Han blev rädd av sina egna tankar vad var det för fel på honom.

Hon pratade kort med mannen och gav honom en sedelbunt innan hon tog kylboxen med sig. Snabbt öppnade hon förardörren och räkte honom boxen.
"Här drick tills du är mätt. Du måste ha många frågor." Hon började köra igen och hon funderade på hur hon skulle börja.
"Vampyrer finns. Du är en." Hon såg på honom. Skulle han tro henne nu?

David öppnade boxen och blev förvånad över att det var blod där. Han skulle precis säga emot angående att dricka blodet men han hann inte innan han kastade sig över blodet och började dricka. Han kände smaken av järn och han älskade det. Han njöt av varenda droppe när han tömde flera påsar. Han började långsamt känna sig piggare och starkare.
”Varför gjorde jag så jag ville inte dricka det men det smakade så gott”
”Jag tror dig efter det som hände”

Hon såg på honom och var tacksam över att hon inte gett honom en människa. Hon log trött och ryckte på axlarna.
"Vi är vampyrer. Så vi dricker blod?" Sa hon och körde vidare.
"Jag har mer hus men ibland vill man vara själv. Men så kom du och jag kunde inte hejda mig." Taliah svängde av till en väg som var privat.
"Så fråga på..."

” så om jag skulle bita någon så skulle den personen bli vampyr” han tittade på klockan på mobilen.
”Jag ska nog hem jag måste plugga imorgon. Förresten hur är det med sol” han hoppades att han skulle kunna få åka till universitetet så han kunde plugga till läkare.