Felis catus - Vidomina & Medi

Hon skakade på huvudet så det kopparfärgade håret dansade om hennes huvud.
"Men ändå. Jag vill inte kalla dig så. Det är för... elakt.." Hon såg efter honom och tog försiktigt emot maten han givit henne. Sakta började hon äta och iakttog honom.
"Om du skulle givit mig ett namn. Vad skulle det vara då?" Försiktigt tog hon glaset och drack. Det var beskt mot munnen men hon svalde girigt.
När hon hade ätit upp nickade hon mot Francis.
"Är han en tyrann?" viskade hon och drog lite i håret, rädd att göra någon arg.

"Du kan kalla mig Louie.", sa han log lite snett åt hennes håll. Han iakttog henne medan hon åt. Han ignorerade hennes fråga om hennes namn, Louie hade verkligen inget med det att göra. Men när hon pratade om Francis sneglade han åt sin kaptens håll som fortfarande satt vid bordet och såg sedan tillbaka på kvinnan. "Bäst att du gör som han säger, du vill inte bråka med honom, okej?" Han pausade kort. "Jag vet inte vad han vill med dig, men lyssna på honom." Louie tvekade. Han hörde hur de andra skrattade. Han var själv hungrig. Han kunde inte dröja kvar länge nu. "Ät upp. Samla kraft, okej?" Han nickade åt henne och vände sig om för att börja gå därifrån.

Hon åt upp under tystnad och såg efter honom. För bara några månader sedan hade hon varit den lyckligaste personen i byn. Hon skulle gifta sig med mannen hon älskade innan allt gick till bitar. Män hade invaderat byn och tagit de mesta till skeppet för att sälja dem. Många hade dödats och byn hade även bränts ner.
Med en sorgsen blick nickade hon och skruvade lite på sig. Funderade varför hon hade sagt att hon inte hade något namn. Var hon rädd att göra någon arg? Blicken gick mot Francis innan hon slog snabbt bort den.

"Lazy-eye! Vad gör du? Dags att tösen får reda på varför hon egentligen är med. Ta med henne."
De andra i bordet hade fått syn på Louie när han lämnat kvar kvinnan. Det var en av de andra piraterna som talade, nej, snarare ropade, till Louie.
Francis pirater var hemska de med. Francis.. Ja, kanske han var en tyrann? Men de andra verkade vara lika galna. Louie visste inte vad de ville med kvinnan, men tydligen så fanns det nu en plan.
Han gjorde som han blev tillsagd och gick tillbaka till kvinnan för att ta tag om hennes handled. "Kom med, vi kan inte låta de vänta på oss. Du ska få träffa de andra."
Han drog med henne till bordet och slog henne ner bredvid sig på en stol. De andra skrattade. Alla utom Francis. Han iakttog kvinnan i tystnad. Valde sina ord innan han skulle tala.

Snabbt såg hon upp och hennes hjärta ville hoppa ur bröstkorgen. Snabbt satte hon ner benen och kände Louies varma hand om sin handled. Om hon hade vågat säga hade hon bett honom ta handen istället. Men hon skulle nog aldrig våga.
Snabbt kom hon på fötter och kände blickarna bränna på sig. Rädslan stack under huden och ett skrik satt fast i strupen.
Återigen satt hon ner och hon hade blicken ner på bordet. Visste inte om hon skulle möta blicken eller ej. Håret hängde i oredor och skulle behövas borstas ut.
Hennes händer knöts under bordet. Varför hade den här mannen köpt henne?

Francis suckade djupt innan han öppnade munnen för att tala. Han var less, verkade inte alls road av situationen. Det var mer som ett jobb. Något som måste göras. "Vem är du? Varför blev du tillfångatagen som slav? Och lura mig inte, jag känner igen en slav när jag ser en. Och du har inte var det hela ditt liv, tös."
Louie började plocka efter maten, men lyssnade intensivt och nervöst. Väntade på vad som skulle hända. De andra piraterna skrattade lågt, bytte blickar med varandra och iakttog sedan kvinnan och Francis.

Hon såg upp och drog efter andan. Blicken blev lite beslöjad men hon drog nytt andetag innan hon blickade mot mannen framför sig.
"Mitt namn är Flora och min by blev attackerat av andra män. Många blev mördare men många blev tillfångatagna. Byn brändes ner." Hon såg sedan mot bordet där en flaska med vin stod. Törsten hade inte släckts och hon blickade upp igen.
"De sa något om vackra kvinnor säljs bra."

"Plundring alltså? Hm, måste vara Skully och hans pirater..", funderade Francis och lutade sig tillbaka i stolen samtidigt som han iakttog kvinnan. De andra piraterna nickade instämmande. De visste mycket väl vilka Skully och de andra piraterna var. Flera gånger hade de kommit i fight med de.
"Flora.", sa han sedan för att smaka på hennes namn. "Vet du vem jag är.. Flora?", sa han med en skämtsam ton när han talade hennes namn igen.
De andra piraterna skrattade igen. De visste ju att det förmodligen inte skulle bli bättre för henne. Flora var fast, i klorna på Francis och hans pirater nu.

Hon skakade på huvudet och såg sig om.
"En pirat antar jag? En kapten." Hon sa detta snabbt för att inte göra honom arg.
Det börjades spela musik och hon såg åt sidan så hennes ögon glittrade igen av det dunkla ljuset.
"Är jag ohyffsad om att be om mer vin?" Hon vände tillbaka blicken mot honom och pekade på flaskan.
"Jag är så törstig så du anar inte." Hon var nu mer öppen och rätade på sig. Blicken blev mer järv och hon drog in luft i lungorna.

Francis nickade åt en av piraterna att hälla upp vin åt Flora.
"Ja, jag är kapten Francis. Det förvånar mig att du inte har hört talas om Francis och hans pirater.", han smakade själv på vinet och torkade sig om munnen efter att han druckit.
"Vet du varför jag har tagit dig tillfånga?"