O'Malley's - Medi & Vidomina

Inne i båset tillsammans med sina vänner satt Armand. Han var klädd i vit kostym med fluga. I ena handen vilade en cigarr mellan pek- och långfingret. Han puffade på cigarren medan han lyssnade på en berättelse av av vännerna. Han drog på mungipan när berättelsen var över- precis då Fleur visade sig.
Armand granskande Fleur uppifrån och ner och tog ett djupt bloss av cigarren för att sedan blåsa ut röken. ”..Och så kommer du hit? Har du någon erfarenhet? Du ser inte ut som att du varit i storstaden länge. Var kommer du ifrån, fröken Fleur?” Han vilade ena armen på ryggstödet på soffan. Vännerna kring bordet verkade inte särskilt intresserad av Fleur. Kanske mest för att de inte ville delta i mötet. Det där mötet var mellan Fleur och Armand.

"Ehm ja..." Hon såg på honom och pillade nervöst med en av flätorna men slutade efter ett tag.
"Min erfarenhet?Jag har hjälpt familjen med gården och allt som hör till. Kan det husliga och vad min familj säger kan jag sjunga." Hon såg på honom med en nervös blick.
Försiktigt sneglade hon på Armand och såg sedan upp i hans ansikte. Om han skulle säga nej skulle hon försöka någon annanstans.
"Jag kommer från en gård i norr herrn. Inte nog med att vi har djur och vete att ta hand om så har vi även en vinodling. Ni kanske har hört om Papin vinet?" Frågade hon med en blygsamhet.

Armand tog bort armen från ryggstödet och lutade sig framåt för att titta närmare på Fleur. Han sa inget på flera sekunder, bara iakttog henne. Sedan log han. "Kan du sjunga? Och du kommer från en gård säger du. Och Papin-vinet kommer från din familj?" Han skrattade högt så att vännerna såg mot Armand och sedan Fleur igen. "Det här är för bra för att vara sant! Vad tror ni, passar Fleur in på O'Malley's?" Han talade till sina vänner. De tre vännerna kring bordet riktade sina blickar mot henne. De såg glada ut att se henne. "Det låter som att hon har potential.", sa en av männen. Kvinnan i sällskapet blåste ett bloss efter cigaretten i hennes handsklädda hand. "Sätt henne som servitris, Armand. Men.." Hon såg på Armand. "..Jag hade gärna velat höra henne sjunga!"
Armand skrattade och nickade för att se på Fleur igen. "Les Feuilles mortes, kan du den? Om du sjunger den för oss, och vi gillar det, så är jobbet ditt. Jag ser till att bandet får informationen."

Hon höll andan och kände hjärtat slå allt fortare. Menn till slut så andades hon ut. De verkade gilla henne.
"Menar ni verkligen det?" Hon ville skaka hand med honom men hejdade sig.
"Ja märket Papin vinet kommer från vår gård." Hon gav dem ett hastigt leende.
"Min far har ju olika viner så ett av dem är uppkallat efter mig. " Hon såg på dem och tappade nästan fotfästen.
"Ehm jag tror jag vet vilken låt det är." Hon såg sedan ner på kjolen och nickade sedan.Hon skulle kanske be Patrice om lite råd. Kanske lägga läppstift kanske?
"Låter perfekt. Jag ska bara göra mig lite... mindre bondaktig." Hon log nu och vände sig om. Hon ville springa till baren men hon gick lugnt dit. Leendet var så stort att det började göra ont.
"Patrice jag behöver din hjälp.."

"Fleur! Ett leende- så fint!" Patrice log stort när hon upptäckte Fleur tillbaka vid baren igen.
Patrice lämnade över tomma glas till Vinnie bakom disken.
"Jag visste att Armand skulle gilla dig! Jag har ett öga för sådant här, vet du." Hon blinkade med ena ögat mot henne för att sedan återvända till glasen. "Nå, vad kan jag hjälpa dig med, sötnos?" Hon log vänligt åt Fleurs håll.

Hon såg på henne med en förvånad blick. Hur visste hon den goda nyheten? Stod det skrivet över hennes ansikte?
Nåja. Fleur log bara stort när hon slog sig ner.
"Jag får jobbet om jag sjunger Les Feuilles mortes men jag ser inte ut som att sjunga den." Hon gjorde en gest med handen.
"Jag menar inget illa mot mig själv men jag måste väl passa in." Gon såg upp på henne innan hon nickade sakta.
"Så det jag undrar är om har du något jag kan låna? Kan du kanske sminka mig lite mer vågat? Ska jag släppa ut mitt hår?" Frågade hon och nervositeten började synas.
"Och om jag får jobbet så måste jag hitta någonstans att bo..."

"Åh, ja, det är underbart, Fleur!" Patrice släppte glaset hon hållit i och gick fram för att krama om Fleur. "Jag ska hjälpa dig." Hon log brett. "Jag är så glad för din skull."
Patrice släppte Fleur och tog hennes hand istället. "Kom med mig, vi kan inte låta alla få se när du sminkar dig, vi måste ha våra hemligheter, javisst?" Patrice fnittrade och ledde henne ut från rummet till köket bara för att gå igenom det till omklädningsrummen på andra sidan om det. Därinne osade det både mat och rök.
Patrice ledde Fleur till en spegelbyrå och visade att hon skulle slå sig ner. "Ja, släpp ut ditt vackra hår. Jag ska hitta något fint för dig att ha på dig. Ta vad du vill av sminket- det är mitt allt det där du har framför dig." Hon syftade på ögonskuggorna, ögonpennor, läppstiften, nagellacken, borsten, mascaror, parfymer som stod lite hursom placerat på bordet. Så som Patrice lämnade det efter hon snyggat till sig för jobbet. "Du kan bo hos mig!", föreslog hon när hon sökte i garderoben efter någon fin klänning åt Fleur. "Det är inte jättestort, men jag sparar tills att jag har råd med något större- en dag ska jag bo i en herrgård, det är jag säker på.", fnittrade hon.

Hon log glatt och gick efter och nickade en hälsning till köket. I omklädningsrummet slog hon sig ner och såg på sminket. Allt såg så främmande ut. Inte hade hon använt smink förut och hon såg så rädd ut.
"Vill du sminka mig sedan? Jag har aldrig använt smink förut..." Hon började fläta upp flätorna och håret vilade nu en tjock man som omringade ansiktet. Hon såg nu om ännu vackrare.
"Bo hos dig? Är du säker?" Frågade hon och nickade sedan.
"Om vi bor ihop så kan vi dela på hyran. Det blir billigare för oss båda." Hon skrattade till.
"En herrgård? Men vart?" Hon pekade mot en vackert röd klänning.
"Den ser vacker ut." sa hon mållöst och svalde.
"Om jag får jobbet ska jag skriva till min far och han kommer bli till sig."

"Inte sminkat dig förut?", ekade Patrice oförstående, men sprack upp i ett leende igen. "Tja, på gården behövde du kanske inte imponera på någon.", sa hon halvt om halvt som att hon tänkte högt eller att det riktade sig som en fråga till Fleur.
"Självklart hjälper jag dig!.. Åh, du har bra ögon!" Patrice gick fram till den röda klänningen som Fleur hade pekat ut. Hon hängde av den från klädställningen och mätte den över sin egen kropp först. "Säg inte det till chefen sedan- men jag har också testat den här- den är helt magisk!" Hon fnissade och gick fram till Fleur igen för att hänga den bredvid spegeln på en krok. "Okej, det krävs inte mycket för att frambringa din skönhet, du är söt som socker!", sa Patrice och tittade på Fleur i spegeln för att sedan plocka upp borsten och borsta igenom hennes blonda svall så att håret charmigt ramade in hennes ansikte. "Och så lite makeup.." Hon bet sig i de rödmålade läpparna när hon letade efter något passande för att sedan plocka upp en ögonskugga. "Lite ögonskugga har ingen dött av." Hon fnittrade och tog upp en ljust lila för att applicera på Fleurs ögonlock. Hon markerade ögonen med ögonpennan och lade på ett tjockt lager mascara. "Så, det var ögonen..", sa hon fundersamt och valde ut ett passande rouge till kinderna. Patrice avslutade med att måla Fleurs läppar med ett intensivt rött läppstift. "Åh.. En skönhet!", sa Patrice när hon skådade sitt verk. "Här, ta de här örhängena också, om du inte har hål i öronen, de är bara clips. Och på med klänningen nu.", sa hon lite ivrigt för att vilja se helheten.
Patrice log. "Det är klart att vi kan bo ihop. Men jag har Berlioz också, min katt. Han kommer och går lite som han vill. Och ibland har jag över besök- men det är bara vänner härifrån, de är dina vänner snart med!" Patrice fnissade.
"Herrgården ska vara någonstans på vischan, det ska vara utanför stan, nära vattnet. Hm, får se, jag har inte hittat det än." Hon skrattade. "Din far kommer att bli så glad för din skull. Jag visste att O'Malley's skulle göra dig gott!"

"Nej varför skulle jag sminka mig och för vem skulle jag?" Hon såg sitt vitblonda hår borstas ut och hon slöt ögonen.
"Håret är en historia som inte borde dugas. Det är tjockt och står ut om jag inte borstar det." Hon fnittrade till när sminket kom på och när hon såg sig så kunde hon inte tro sig.
"Är det där jag?" Hon nickade mot sin egen spegelbild och lade handen mot kinden.
"Jag blev ju så mycket vackrare..." Snabbt reste hon sig upp och fick av sig sin lantlänning och drog på sig den röda. Den var lite tajtare men den satt som handen i handsken och hon skrattade.
"Åh katter har jag inga problem med. Jag älskar de små liven och jag kan bli kompis med alla tror jag." Hon tog emot örhängena och satte dem snibbarna.
"Jag är som sagt från landet och är mer lantlig än någon här."