Privat mellan Nepflite och Shrewd

(Ok)

Zantanna gick genom byn tillsammans med sin älskade häst Sherdil.
Hon önskade att hon fortfarande var vid liv..eftersom hon saknade att kunna ställa upp för folket i byn som hon gjorde tidigare.
Hon hade ibland hört människor prata om henne och om allt gott hon gjort.
Hon suckade och styrde stegen mot skogen

Simon hade precis flyttat ut till ett stort hus på landet med sin mamma, pappa och sin lillasyster. Som vanligt hade hans föräldrar mest tid för hans syster. Det var som att Simon var uträknad samma dag som hon föddes. Han var som osynlig för de. Som en ande. Han hade precis packat upp den sista kartongen i sitt rum. Han tog sitt ritblock och en bunt pennor och tog sedan på sig sina skor och sin jacka och begav sig ut för att se sig omkring. Han gick ner mot en sjö i närheten.

Zantanna gick in i skogen då hon kom fram till den och suckade.
Högt uppe i detta berg var det ställe där hon hade förolyckats och hon visste inte varför hon hade stannat kvar.
Kanske var det för att hon ville det själv eller för någon helt annan anledning

Simon kom fram till sjön. Han såg ut över de mörkblå,vågorna som långsamt strök sig mot stranden. Sedan satte han sig ner under ett stort träd. Han fällde upp sitt ritblock och såg sig omkring efter något specifikt att teckna. Han bestämde sig för att teckna av stranden

Zantanna klev upp på Sherdil som hon red barbacka.
Hon hade ju ridit barbacka då det hände så det var bara naturligt att det var så nu också.
Hon red en bit och bestämde sig för att sluta tänka på det som hänt just nu och ha kul.

Simon lät sin penna teckna av allt han kunde se framför sig. Himmel,stenar,strand och vattnet.

Zantanna red ut från skogen och ut på vägen som ledde till en äng.
Hon tänkte låta Sherdil löpa över gräset...och väl vid ängen så log hon och klappade honom på halsen och gav honom skänkeln och de satte av.
Hon hoppades dock att de skulle få se några människor varandra omkring idag.

Simon lutade sig bakåt och drog in den salta luften. Han andades tungt och tänkte lite på sina föräldrar. De skulle säkert inte ens minnas om han försvann. De var fullt upptagna med Emma,Hans lillasyster

Hon gallperade runt en stund innan hon red tillbaka in mot byns centrum där hon visste fanns cafer, någon bar och en affär och någon klädaffär och kyrka.
Hon visste förstås att hon aldrig skulle kunna köpa något igen men hon gillade ändå att gå i centrum trots att djur oftast blev nervösa i hennes närhet.

Simon reste sig upp och började gå hemåt