vampyrklanen

Jane satt just vid datorn och såg att en svarat på annonsen och hon suckade.
Vissa människor kunde visst vara snabba.
Hon skrev ett mejl där hon skrev att han kunde komma på intervju och att de skulle mötas vid klocktornet så fort han kunde vara i Volterra och att han skulle höra av sig på numret som stod i annonsen så fort han var framme.
Aro hade sagt att det var bra om de var uppdaterade så de hade skaffat mobilnummer och falska personnummer.
Hon suckade och tänkte att det ändå skulle vara intressant att ha en människa där.
Men hur lång tid skulle det ta innan han upptäckte vad de var och kunde han hålla hemligheter.

Jane gick och tog på sig kappan med huvan som inte direkt dolde ansiktet men såg till att solen inte lyste på det.
För människorna som bodde i denna stad hade ingen aning om att vampyrer existerade och filmvampyer tålde inte solen det visste hon.
Men de var inga filmvampyrer uta de var värre. Människorna visste inte heller att klocktornet var en ingång till ett vampyrnäste.
Men hon gick och ställde sig utanför och hoppades att den där personen som svarat på annonsen bodde i närheten.

Kvinnan såg en kille komna emot honom och antog att det var han så hon väntade tills han kom närmare och sa.
- Är det du som svarade på annonsen i tidningen?

Hon sträckte inte fram handen för att hälsa eftersom hon inte hade handskarna på sig.
Men hon hoppades att det var han och att det var en av de bättre människorna.
Att han var en kille som var kompetent och som var villig att jobba.

Jane såg på honom och undrade hur hon skulle presentera sig bäst men det räckte nog på samma sätt som han så hon sa.
- Trevligt att träffas, jag heter Jane.
Kom med in så kan vi gå till ett rum där jag får ställa några frågor till dig så får vi se om du duger för jobbet.

Hon vände sig om och bestämde sig för att ta besöksingågen denna gång eftersom hon hade honom med sig.
Hon gick fram till den stora porten och öppnade den lika lätt som om den vore gjord plast.

Hon märkte att hon höll sig på avstånd och tyckte det var bra.
Men hon fortsatte gå mot några hissar som skulle ta dem 3 våningar ner.
När hissen kom så gick hon in i den och höll uppe dörren till hans kom in.

( ee det va en hiss)

När de kom ner till rätt våning så gick Jane ut från hissen och hittade snabbt ett ledigt rum och öppnade dörren dit och hon sa.
- Vill du ha kaffe eller te eller ingetdera?

Hon kunde ju inte vara oartig så hon tyckte det var bäst att fråga.

Jane nickade och tog snabbt fram telefonen och ringde upp en annan vampyr bland deras klan och efter 5 minuter så kom en man in i rummet.
Mannen var hennes bror och han ställde ner kaffet framför killen och såg på Jane och sa.
- Vill du ha något syster?

Jane såg på honom och visste att han frågade för att inte väcka för många misstankar och hon sa.
- Nej tack.
Du kan gå.

Mannen log och gick snabbt iväg.
Och när mannen var borta så tog Jane ner huvan och sa.
- Så hur länge har du bott här i Volterra?

Hon la huvudet på sned.
Så något hade hänt med honom innan han ko till Italien.
Inget som hon ansåg att hon hade någon rätt att veta....
- Ja tänker inte fråga dig om vad det än hände dig
Utan anledningen till att jag just frågade det var för att om du får jobbet så är att gå ärenden en del av det och då är det bra om man kan stan.
Så hur som helst....hur är det med hemligheter?
Alltså är du bra på att hålla dem?

Jane nickade och sa.
- Vi håller naturligtvis inte på med någon olagligt här.

Det var dock inte riktigt sant, de dödade ju människor, men bara för deras behov.
Men det kunde ju inte han få veta.
Men hon fortsatte.
- Men det som sägs inom denna byggnad och medan du skulle vara tjänst får inte nämnas när du inte är i tjänst.
Hur som helst....
Och när det gäller lön.....om du får jobbet....så fungerar inte lönen lika här som på andra jobb.
Här får du lön efter hur bra du arbetar...inte hur många timmar du arbetar.
Hur som helst, hur bra är du att jobba med andra?

Hon såg på honom och var nästan klar men sa.
- Så....har du haft några andra jobb tidigare?

Hon suckade och sa.
- Du behöver inte säga det om det har med det som hände....att göra.