Avierna - Emma07 & Kattens

Sophia vinkade lätt till några innan hon riktade uppmärksamheten mot honom. Hur de på gatan nog hellre ville ha det giftermålet, åtminstone hellre än hon ville ha det. Men att hon nu hade lämnat sitt hem, sin trygghet och alltid hon kände till och höll kärt till detta. Det hon hade lärt sig från böckerna om Avierna hade inte sett ut som verkligheten, nog hade dem böckerna varit gamla. Kanske såg det ut så en gång i tiden när dem antingen agerade som fiender eller om de var vänner
''Hur det känns?'' Hon såg mot honom, hade varit bättre än hon trodde på att dölja sina inre känslor. Eller så ställde han frågan av artighet. Såg sig lätt om för att inse att det nog var första stunden ingen övervakade dem på så nära håll. Vist fanns det kusken men han var utanför och nog hördes inget ut från där de satt. Vilket var rimligt, det var gifta och allt som de gjorde nu var lagligt i den meningen. La händerna i knät och snurrade lite på ringen, inte för det gick så bra men helt fast var den inte.
''Konstigt. Jag menar...detta var väl den femte gången vi sågs eller något?'' Skrattade kort, var så otroligt skum situation.
''Vad känner du, Nathan?''

Nathan kastade en snabb blick ut genom fönstret och ut på folkmassan innan han vände den tillbaka mot henne igen. Stämde lättsamt in i hennes skratt.
"Om ens det." Log han, det var minst sagt märkligt att precis ha gift sig med någon man hade träffat så få gånger. Som man visste så lite om. Dessutom hade de väl egentligen aldrig kunnat prata ifred heller förrän nu, utan alltid haft deras föräldrars sällskap vilket förstås hindrat dem från att kunna tala om hur de faktiskt kände kring bröllopet. Nu förstod väl även föräldrarna att de kanske inte var överförtjusta över det här, men det var kanske inget de talade om i första taget med varandra framför dem.
"Jag kan inte annat än att instämma, det känns märkligt." Log han till svar, det kändes som den bästa beskrivningen av det hela. För även om han inte var direkt glad över det, kunde han inte heller riktigt uttrycka sitt missnöje - han hade alltid vetat att det här väntat honom, att han inte skulle få gifta sig av kärlek. Så att vara missnöjd kändes inte heller helt rätt, även om han väl inte var nöjd heller.

Att de ändå kunde skratta till av situationen kändes skönt men anade att det kunde bli stelt relativt snabbt. Vad skulle de börja prata om när de hade slutat med samtalet om självaste bröllopet, som var långt ifrån över. Visste att det låg ett krav i bakgrunden att de skulle få barn, hur hennes mamma hade varit i hennes ålder om inte yngre när äldsta systern föddes. Men hon hade uppfattningen av att dem två var kära men kanske hade deras bröllop varit lika stelt. Men det trodde hon inte, inte när de hade pushat för de andra att försöka finna kärlek och pengar. Inte bara pengar. Rätade lite på sig där hon satt och flyttade åter fokus mot kronprinsen, fastnade åter på medaljerna som prydde hans bröst innan hon såg upp till hans ansikte.
''Jag trodde inte det skulle vara så mycket folk där i kapellet, det stod ju folk upp längst bak. Brukar ni ha det så här?'' Också sånt hon behövde vänja sig med, traditioner och annat som skiljde sig åt rejält jämfört med hemma. Men hur skulle det gå?

Än så länge kändes det åtminstone inte helt hopplöst, han hade inte haft nån aning om vad han skulle förvänta sig. Hur pass stelt det skulle kännas när det väl bara var dem två och ingen av deras förälder eller någon annan runtom. Det kändes ändå lite bättre än vad han hade vågat hoppas på - men det hade kanske varit taskigt att tro något annat, hon hade ju verkat som en ypperligt trevlig dam hela vägen. Han ryckte först lite lätt på axlarna åt hennes fråga.
"Nja, det är ju en ganska aktiv stad överlag och det är ju lite fler så fort det händer något. Men ett sånt här bröllop lockar ju betydligt fler än vanligt." Det var ju inte varje dag det var riktigt så här välfyllda gator precis, ett kungligt bröllop lockade betydligt fler besökare än vanligt.
"Hur har ni det hos er? Kan det vara lika mycket folk där?" Frågade han, han hade ju besökt landet ett par gånger men aldrig riktigt varit i huvudstaden.

''Inte riktigt, ganska lugn atmosfär. Eller jag tycker åtminstone det är det. Men visst finns det folk, bara annan känsla och hur mycket man låter och så.'' Svarade hon långsamt medan hon tänkte tillbaka, kunde vara livat men inte så öppet. Nog var det en extrem situation som de rörde sig i nu.
''Förresten, tack för att du tog det så lugnt på självaste ceremonin.'' Syftade både på hur han höll sig samlad men också att han verkade bry sig om att hon skulle vara så bekväm hon kunde där framför alla. Fanns risken att det skulle bli svårare med sånt nu när det fanns krav. Dansen kändes ändå lugn, anade han hade fått lika mycket träning som hon. Sophia såg lätt ut för vinka lätt innan hon såg tillbaka till sin så kallade make.

Nathan såg på henne medan han lyssnade, det var väl lite den uppfattningen han hade fått om dem. Det kändes som om man i Avierna överlag var ett lite livligare folk, men han hade egentligen varit alldeles för lite i grannlandet för att kunna uttala sig om det. Han hade bara varit på några fåtal besök och aldrig riktigt vistats ordentligt i en stad eller annat så att man såg och lärde känna folket mer. Folket i Avierna var dock sällan särskilt rädda för att uttrycka sig - beroende på situation förstås. Det var inte många som sade precis vad dem tyckte inför hans far exempelvis, och många höll nog tungan i schack så fort det var en familjemedlem av kungafamiljen.
"Hurdant är det överlag i Feshait?" frågade han nyfiket, det var åtminstone en sak han faktiskt såg fram emot med giftermålet - att få chansen att lära sig mer om dem.
"Ingen fara, tänk då inte på det." Log han genast tillbaka.

Det var en otrolig skillnad mellan vad som nu var hennes hem och det som hon aldrig nog skulle få kalla hem igen. Hur tungt det skulle bli av att bli lämnad kvar där. Trots att han säkert skulle göra det bästa av situationen så skulle det knappast kännas som hennes hem eller rike. Eller bara lagsystemet. Inte för hon hade något att säga till om det varken där eller när hon var uppväxt.
'Det beror på vad man är ute efter att veta om landet. Vi exempelvis ganska långa vintrar, men varma sommarnätter. När det kommer till folket.. finns det likheter och skillnader.'' Hon hade hört om hur magin välkomnades in till Avierna så han visste nog vad som gällde där.
''Något speciellt du undrar?'' Lutade sig mer bak i vagnen medan hon såg mot Nathan. Skulle nog inte vilja prata så mycket om det sen.

Nathan förstod ändå att det måste vara svårt att se skillnaderna när hon ju tillbringat så pass kort tid här än så länge - han hade knappt varit i Feshait och skulle ha svårt att beskriva skillnader han med med tanke på allt här hemma i Avierna kändes normalt för hans del.
"Jag vet inte riktigt." Sade han uppriktigt, hade väl mest bara varit nyfiken men insåg ju själv att frågan inte var den bästa.
"Jag hörde att ni inte är lika öppna för magiker? Hur kommer det sig?" frågade han nyfiket, för hans del kändes det så normalt att det var en del av ens liv. Kastade en snabb blick ut genom fönstret, de hade börjat närma sig slottet nu så deras lilla pratstund skulle knappast vara mycket länge till.

Sophia hade suttit ganska lugnt och stila i vagnen men när hans fråga kom upp, började hon lätt pilla på ringen igen. Harklade sig lite lätt och höjde blicken till honom var väl sånt som man skulle prata om. Skulle väl aldrig gå annars, även fast hon nog var minst sugen och intresserad av dem två.hade varit så långt bort på sin lista över vad hon skulle göra. Men nu var hon där.
"Historiskt sett har vi inte behandlats väl av de med magiska krafter. Hur dem alltid tog över sin plats och inte tvekat över att använda sin magi om vi gjorde något fel ." Började hon, visste självklart inte hur läget såh ut nu. Men det var deras svar på att skydda sig.
"Sen har det inte funnits något behov av dem, jag menar ni tar väl emot alla magiker." La huvudet lite på sne.

Det kändes väl som en relativt rimlig förklaring, även om han definitivt inte höll med om allting. Men han fann också att det var ganska intressant att kunna prata om det här med någon som kom därifrån och från någonstans så annorlunda från här. Eller ja, egentligen visste inte han hur annorlunda det var - men det var gissningar och av hur de såg på magikerna. Det skulle onekligen bli ganska intressant att kunna få veta mer om allt sånt. Dock skulle de inte ha tid för det nu - kusken hade saktat ner vid slottets port.
”Du får berätta mer om det någon gång.” Sade han mjukt, de skulle ju ha tid på sig. Han reste sig upp och räckte henne sin hand för att hjälpa henne ur vagnen.