Rollspel - 7:e året

Brook kommer upp på fötter och funderar en stund på att förhäxa ormen. Efter att ha övervägt riskerna noga låter hon bli.
"Vem är du? Vad är det här för rum?" Säger hon surt. Känslan av förnedran när ormen höll fast henne satt kvar och gnagde.

"Du befinner dig i ett rum, som jag kallar Vid-Behov-rummet. Då det dyker upp vid behov." Svarar Antonia och undviker att svara på vem hon är. Brook behöver inte riktigt veta det då hon säkerligen kommer kunna få reda på det.

En liten rynka dök upp mellan ögonbrynen på Brook.
"Så det är alltså... Va? Jag fattar inte?"
Hon såg sig omkring. Varför fanns ett sånt rum här på Hogwarts? Hon hatade att inte förstå.

Aily,som hade följt efter Antonia, steg fram.
"Gryffindorare fattar aldrig något" mutrar hon.

Nu blev Brook irriterad på riktigt. Ingen skulle få kalla henne dum! Hon riktade spöt mot Aily och sa med sammanbitna käkar:
"Jag tror jag har mer intelligens i mitt lillfinger än du har haft i hela ditt liv, så jag ber er snällt att sluta håna mig!"
Några röda gnistor bröt ilsket ut ur staven.

Aily drar fram spöt och riktar den mot tjejen.
"Bevisa det" säger hon.
"Aily
"Ja Alex?"
"lugna dig"
"Jag är lugn". Alex suckar men säger inget mer.

Antonia backar undan och ställer sig bakom Aily. Hon är lite som en backup, om Brook så fint träffar Aily, vilket Antonia tvivlar på, kommer Antonia attackera snabbare än kvickt.

Aily undrar vad Antonia gör men struntar sen i det.

[Jag är glad att du tror på mig//Aily ]

Brook ser vad som är påväg att hända och handlar instinktivt.
"Reducto!"
Rep skjuter ut mot flickorna i långa längder.

[Ehh... ja, tror på dig... // Antonia. Btw, Reducto är inte den formeln som skickar ut rep... XD]