Rollspel: Det utvalda

Jag mötte Ailys blick. "Vad!?" utbrast jag.

Aily vänder bort blicken.

"Gjorde jag något fel, eller?" frågade jag lite lugnare.

Aily skakar på huvudet. Det finns en skäl som hon inte vill att William ska se. Men hon vill inte berätta det.

Alexandra

-Min.....mamma? Vart är hon??

William


Jag såg kvinnan som stod bakom Alexandra. Kvinnans skador började långsamt läka, utan att jag visste varför. Men nu såg kvinnan, eller Alexandras mamma, lyckligare ut. Hon tittade rakt på mig.
"Berätta var jag är för henne", sa hon med en varm och silkeslen röst.
Jag nickade och gjorde som hon sa.
"Hon står bakom dig", sa jag till Alexandra. "Henmes sår börjar läka."

Aily går bort från dom andra och sätter sig ner.

Alexandra

-Sa du att hon stod, bakom mig! Säg att jag älskar henne, och att jag hatar det där fula trollet, och att jag mår bra!

[Kan dom inte börja med träningen snart??]

(Visst, det kan de väl göra, men vi kan ju avsluta vårt lilla samtal först, kanske ^^)

William


Alexandras mamma hade tårar i ögonen.
"Jag hör henne", viskade hon. "Säg att jag älskar henne också. Mer än något annat."
"Hon hör dig", sa jag sen till Alexandra. "Hon säger att hon älskar dig mer än något annat. Ärligt talat vet jag inte vad jag ska göra nu. På något sätt känns det som om hon inte hör hemma här, även om hon är lycklig."
Anita avbröt oss i samtalet. "Du har rätt, William. Meningen är att du ska hjälpa de att gå över till andra sidan, eller in i ljuset om ni så vill kalla det. Det är där alla själar hör hemma. I det här fallet tror jag att Alexandras mamma ville ta ett sista farväl", sa hon.
Jag tittade från Anita till Alexandra till Alexandras döda mamma. Det var otroligt.

Alexandras mamma?! Tänkte jag. Hon var alltså död... Och vad menade hon med troll?