Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

"Vem är du och vad har du gjort med min bror?", sa plötsligt Philip. Vanligtvis skulle Leonidas slänga ur sig någon arrogant kommentar, men nu var hans svar till och med förnuftiga. "Och sedan när blev du så bra med barn? Jag har känt dig sedan barnsben, och du har aldrig ens pratat om barn".
Leonidas tog en stor klunk av vinet. "Som jag sa, en dold talang.", svarade han kort.

Hon bytte klädsel, från den rosa klänningen till en ljusblå istället som framhävde hennes ögon. Hon hittade ett fint diadem bland alla smycken och tog på sig den med ett leende på läpparna. Hon kände sig riktigt nöjd med hur hon såg ut. Cleo la sig ner bredvid sin bror och smekte hans kind lite försiktigt.
Efter några timmar hade August blivit hämtad av deras bror då de tänkt äta middag tillsammans och Cleo var ännu en gång ensam och förvirrad. Hon suckade tyst och gick fram och tillbaka i rummet.

Närmare kvällen dök Philip upp i Cleos sovkammare. Hans och Leonidas samtal hade pågått i timmar då det var första gången som de verkligen hade haft tid att tala med varandra. De hade delat en karaff med vin tillsammans och pratat om allt ifrån gamla barndomsminnen till vad som väntade dem i framtiden.
"Din kammarflicka sa att du var här..", sade han och gick samtidigt längre in i rummet. Han granskade sin drottning från topp till tå, och fängslades av det han såg. "Du är vacker ikväll Cleo..".

Cleo stannade upp och vände sig om när hon hörde dörrarna öppnas. Hon granskade sin make och log stort mot honom. Hon rodnade sedan svagt och tittade bort från honom för att dölja det.
"Tack, min kung." sade hon tyst och gick försiktigt fram till honom. Hon la osäkert armarna om honom och slöt ögonen i några sekunder. Hon kunde inte se sig själv känna samma sak för Philip som hon gjorde för Leonidas men hon försökte verkligen.

Philip mötte sin hustru längst vägen och lade armarna omkring henne.
"Jag kommer precis från en lång konversation med Leonidas. Och han fick mig att fundera över vissa saker", började han säga lugnt och drog henne närmare intill sig. "Jag förstår att du har mycket att anpassa dig till... men jag hoppas att du kan öppna ditt hjärta för mig någon dag". Saker som Leonidas sagt under de senaste timmarna hade fastnat i Philips huvud. Han ville att de skulle ha ett bra äktenskap, och för att få det föreslog hans broder att ge henne tid. För att kunna bearbeta den stora förändringen i sitt liv.
Visserligen var det annorlunda att höra sin broder säga någonting sådant, men samtidigt ansåg konungen att det låg någonting i orden.

Cleo la sina händer på hans bröstkorg och rynkade lite på pannan, hon kunde inte hjälpa att bli lite nervös av tanken att de pratade om henne med varandra. Hon hade ju hört början av konversationen men det kändes ändå så främmande.
"Jag ska, jag lovar. Allt det här är bara så nytt, att vara drottning, att vara din fru. Du är inte som jag tänkt mig och inget är som jag trott och det blir bara mycket. Jag ska bättra mig, jag svär." sade hon tyst och slöt ögonen i några sekunder. Hon skulle verkligen försöka bättra sig, att försöka bli en bättre fru som inte var otrogen.

Konungen nickade förstående, och log sedan. "Inte som du tänkt dig? Jag hoppas att det är en bra sak?", sade han roat och drog handen genom hennes utsläppta hår. "Berätta. Vad var det du väntade dig?". Vinet som konungen delat på med sin broder hade gjort honom mer avslappnad och frispråkig. Det var någonting som både syntes på sättet han rörde sig och hörde på den lättsamma tonen han talade med.

Cleo öppnade munnen för att säga något men lät bli då ett litet leende smög sig fram på hennes läppar.
"Har du druckit, Philip?" skrattade hon och drog honom närmre sig. Hon älskade hur han rörde vid henne och hur han verkade bry sig, på riktigt. "Men ja, du är mycket bättre än vad någonsin kunnat föreställa mig." sade hon och kysste mjukt hans kind.

Även Philip fick fram ett leende. "Vi kan ha delat på vinet som fanns i Leonidas rum", svarade han och verkade njuta av att känna hennes läppar mot sin kind. "Och du, Cleopatra Spiros, är allt som en konung kan hoppas på", fortsatte han och försökte fumligt att rätta till diademet som hamnade snett då han rörde vid hennes hår.

Cleo skrattade till och drog lätt ner honom på sin säng innan hon satte sig i hans knä. Hon smekte hans axlar och log stort av hans vänliga ord.
"Allt en kung kan hoppas på eller allt du, bara du, hoppas på?" undrade hon och kysste mjukt hans mungipa. Hon ville veta mer om honom och om vad han gillade.