Flowers in the dark [PRS]

Rätt skönt ändå, hur Joshua kan få den ett år äldre av dem på helt andra tankar så snabbt, få honom att flyttas från en rätt bekväm position. När det mörka molnet rör sig mot köket igen känner hon sig redan lite mer avslappnad. Axlarna sjunker ner en aning och hon sluter ögonlocken en kort stund. Hayley kommer nog inte kunna slappna av helt och hållet på ett tag, särskilt inte med Zihao i samma rum som henne. Tänk om han skulle höra det lilla dunkandet, och den tröga skallen skulle klura ut att det är hans bästa väns lilla bebis. De är ju alla medvetna om att hon och Isaac fick ihop det. Det är liksom tillräckligt att oroa sig över, men hon är även rädd för att någonting ska hända.. kanske att nittonåringen förlorar kontrollen. Det skulle såklart inte vara hans fel, utan fullmånen. Men det oroar henne ändå, det lilla fostret får liksom inte hamna illa till. Hur som helst kommer hon på andra tankar när en ljus, inte så liten, lurvboll skuttar upp i soffan för att begrava ansiktet mot hennes knä. Någonting som verkar irritera Chuchu en aning, som nu måste dela sin bekväma plats i hennes famn. Avskyvärt gulligt. Fingrarna stryker sig försiktigt över den mjuka pälsen, börjar massera ryggen på Yaosu en aning. Blicken glider mellan den äldsta av de fyra i lägenheten, och Joshua som verkar aningen kluven på vad det är han bör ta sig till. Uppenbarligen vill hans pojkvän gosa med sin storebror, så att tvinga honom till ett annat rum känns inte riktigt rätt.. men när han däremot somnar där i soffan… bättre att ta med honom därifrån.
”Vi kanske alla borde gå och lägga oss nu.” Påpekar han och slår sig ner bredvid pojkvännen, bara för att leka lite med svansen som viftar fram och tillbaka, fram och tillbaka. Hayley nickar instämmande, medan hon omedvetande klamrar sig fast vid Yaosu.
”Det kanske är bäst, du behöver nog vila lite mer ändå.” Han har trots allt haft en riktigt dålig dag, kan behövas.

Det var ganska uppenbart för Yaosu att Hayley inte kände sig så värst komfortabel nu när Zihao var närvarande. Detta var inget han direkt kunde säga någonting om, då han förstod henne fullt ut. Nittonåringens närvaro gjorde saker och ting lite mer osäkra, trots att han låg och sussade otroligt sött. Av någon anledning kunde den äldre brodern aldrig kommer över hur otroligt gulliga de där svarta öronen var när de vickade på sig, hur yvig och tät svanen var och hur de där snarkande lägena klingade i öronen. Den yngre Huaze brodern var minst sagt en syn för tillfället, med tanke på hur otroligt bedårande han var. Blev tjugoettåringen avundsjuk? Nja, kanske en liten, liten gnutta. Men bara för att han kände sig långt ifrån lika söt, någonting som ledde till att öronen halvt om halvt slokade. Så otroligt fånigt.
Hursomhelst, de borde nog försöka släpa in Zihao till ett av sovrummen - inte någon av dem på övervåningen dock, för det skulle nog inte gå. Däremot borde det vara möjligt att skyffla in honom i storebroderns rum på nedervåningen, särskilt då det inte låg särskilt långt borta. Tjugoettåringen sträckte på sig och råkade i samma veva knuffa till Chuchu, som gled ner på golvet. Åh, nu var hon allt sur, på riktigt alltså. Yaosu sände henne en ursäktande blick innan han också gled ner på det skinande rena golvet och bet tag om ett av den andes bakben. Det dröjde inte särskilt länge tills nittonåringen vaknade igen, med ett gnällande läte. Bra, nu var han också sur, men det var väl mest för att stackarn blivit väckt från sin skönhetssömn.
De andra hade rätt, de borde allihopa gå och lägga sig och säga tack och hej till dagen. Det fanns ju trots allt en morgondag och tja, den äldsta ungdomen var ganska så trött vid det laget. Inte nog med att Zihao gjorde honom extra nervös, han hade ju faktiskt även haft en ganska rejäl panikattack. Och Hayley behövde nog också vila. Att gå omkring och bära på ett annat litet liv dag ut och dag in kunde inte vara en lätt uppgift.

Är det löjligt av Hayley att bli sådär orolig? Kanske.. det är så uppenbart att den ett år äldre inte har någon plan på att göra någon i lägenheten illa, men trots det kan hon inte undgå att vara lite orolig. Om det bara varit hon, precis som det varit förrän fjorton veckor tillbaka, hade hon nog inte brytt sig överhuvudtaget. Helt ärligt skulle hon nog ha lagt sig i mitten av de två Huaze bröderna. Kanske irriterande, men fy satan vad mysigt. Hon blickar ner på den lilla magen, stryker över den med fingrarna några gånger. Jodå, hon funderar lite på att göra det iallafall. Men hur dumdristigt skulle inte det vara? Då skulle Zihao märka de två hjärtslagen utan några problem alls. Naej, hon får vänta lite med att begrava sig i allt gos. Tills hon berättat för Isaac och det inte längre är några problem. För att överkomma sin rädsla däremot stryker hon trevande ena handen över den ett år äldres mörka päls. Han är så gullig där han ligger och snarkar, med den yviga svansen som dras över soffans tyg, öronen som vickar på sig fram och tillbaka. Och det är väl så man blir av med små fobier? Utsätta sig för det? Ja, det är nog så. Det hjälper faktiskt lite. Nu kommer hon inte äventyra det hela, inte med det lilla fostret växandes i magen, men det hjälper henne att känna sig lite bättre. Det känns bra, Zihao är inte farlig. Han är bara samma stora, korkade drummel som alltid. Bra. Tillslut nöjer hon sig med klappandes, och återvänder till den äldsta Huaze brodern. Än en gång börjar hon med massagen, först i toppen av huvudet, lite bakom öronen. Händerna fortsätter ner över ryggen på lurvbollen i hennes knä. Oartigt gulligt. 
”Kan man inte somna här istället?” Mumlar hon och glider långsamt ner i soffan, bara för att gräva ner ansiktet i Yaosus tjocka päls. Hon är så bekväm där, spelar ingen roll att de är allt för nära varandra för den professionella relation de bör ha. Ögonlocken sluter sig än en gång, samtidigt som fingrarna fortsätter med sitt masserande.

Åh nej, Yaosu hade då inga planer på att sova i soffan inte. Nu när Zihao och Joshua hade rört sig tillbaka in i sovrummet på nedervåningen, fanns det ingenting som hindrade de två andra från att gå upp. Och inte nog med det, även halsbandet låg däruppe. Han gillade inte direkt att vakna upp på morgonen utan att ha det inom räckhåll. Det var något som hänt några gånger innan och det slutade verkligen alltid i panik. Helt ärligt var det nog en av de absolut värsta känslorna, att inte veta vart den där förbaskade kedjan höll hus.
Kliandet var förvisso väldigt skönt och ett tag där höll tjugoettåringen utan tvivel på att somna, men ändå lyckades han på något sätt hålla ögonen öppna. Tillslut lyckades han höja på huvudet och skakade långsamt på det. Nope, de kunde absolut sova i samma säng men inte nere i soffan. Där gick gränsen av många olika anledningar. Yaosu kom därefter upp på benen och bet ytterst försiktigt tag i en av den yngre flickans händer. Hennes ju var verkligen perfekt, alldeles slät och mjuk. Precis som de lätt fräkniga kinderna och det silkeslena håret..nej, nu började han med det där nedrans joppset igen.
Bitandet fortsatte, även om det fortfarande var extremt varsamt och försiktigt. Men han ville verkligen inte sova därnere, utan hellre gå upp till gästrummet och däcka ovanpå de rena lakanen. Skulle inte det vara mer bekvämt för Hayley också för den sakens skull? En mjuk madrass lät ju betydligt skönare än soffan. Nu var den inte direkt obekväm, men lite väl för smal för att de båda två skulle kunna få plats att ligga ner bekvämt. Därmed var sängen rent logiskt sett det bättre alternativet av de två. Betydligt bättre, och närmare till halsbandet. Väldigt viktiga grejer det där.

Men åh. Hayley kan inte undgå att gnälla av besvikelse. Om hon varit i samma form som de andra, ja då hade hon tjutit precis som Chuchu gjort tidigare. Men det är inte riktigt lika acceptabelt eller gulligt när hon är i den form hon är. I hennes egna ögon iallafall, tyvärr. Hennes ben är sega, huvudet alldeles utmattad och magen tung. Att röra sig upp för trapporna och lägga sig i en ledig säng känns praktiskt taget omöjligt. Men det är för mycket att be om, hon får trots allt sova hos honom och behöver inte beslagta den mysiga soffan. Med samma gnälliga små läten rullar Hayley ner på golvet, faller pladask ner på rumpan. Aj. Det är åtminstone inte lika bekvämt, vilket gör det lite lättare för henne att ställa sig upp på fötterna. De bara, smala benen darrar lätt. Varför hon är så seg och trött har hon ingen aning om, men fostret i magen tar väldigt mycket mer på energin.
”Okejdå,” säger hon med ett litet leende. Dock är det inte bara att gå upp och lägga sig, det står nämligen en massa ren disk och väntar på henne. Den artonåriga flickan sträcker på sin rygg, som försiktigt och tillfredsställande knakar till. Hon greppar tag om skålen hon haft chokladpudding i, och rör sig mot köket. ”Ska bara fixa disken först. Du kan gå upp och lägga dig så länge om du vill.” Det är liksom lika bra att få det gjort där på kvällen, så att det inte behöver bli gjort under morgonen. Med en stor gäspning öppnar hon diskmaskinen och börjar plocka in, nynnandes för sig själv. Jösses, hon vill verkligen gå och lägga sig ner. Andas ut lite grann, magen gör lite ont. Antagligen inte någonting viktigt, så hon bestämmer sig för att inte nämna det, men det blir lite svårare när hon behöver sträcka på sig för att ställa upp tallrikarna på rätt plats.
Tillslut blir hon klar, och hon masserar försiktigt tinningarna. Verkar lite som att en huvudvärk är på väg, inte någonting hon själv ser fram emot.
”Vill du ha lite vatten innan du går och lägger dig?” Undrar hon, och ställer ner den sköljda skålen i den tomma diskmaskinen. Sen sträcker hon återigen på sig för att ta ett glas vatten, kanske det kan hjälpa lite.

Lite vatten skulle egentligen inte sitta helt fel, men han kunde lika gärna dricka under morgondagen. Hayley verkade otroligt trött och med tanke på att hon nyss ramlat rakt på baken, ville han inte utsätta henne för mer arbete än hon redan tagit på sig. Egentligen hade hon inte alls behövt ta hand om disken, inte efter en dag som denna. Allting hade varit så rörigt och mycket hade hänt - det skulle nog varit utmattande för vemsomhelst helt enkelt. Sedan hade den artonåriga flickan ett litet foster därinne i magen och det tog väl, som sagt, också mycket på krafterna.
Medan hon rörde sig där i köket såg tjugoettåringen till att hålla sig rätt bakom henne, utfall att hon råkade ramla igen. Tänk om hon tappade balansen framåt istället och drällde ner rakt på den lilla bullen? Det fick absolut inte hända och därmed tänkte han förhindra det till varje pris. Tankarna var dock lite delade för tillfället och Yaosu kunde inte riktigt undgå att sluta tänka på de där otroligt gulliga ljuden hon gjort innan. Precis som Chuchu faktiskt, vilket var bedårande till dess yttersta. Hela Hayley var ju väldigt, väldigt söt på det stora hela och tja, han tänkte inte förneka det faktumet längre. Kanske för att han helt tappat orken, eller för att han inte ville ignorera känslorna längre. Visst var de opassande och borde inte ha funnits där, men nu gjorde de liksom det.
Han fattade återigen tag i en av flickans händer, när hon druckit upp det där glaset med vatten. Det var ganska tydligt att hon behövde lägga sig ner, förmodligen av trötthet och andra små orsaker. Hon borde i alla fall inte vara uppe och springa omkring, tänka på disken och annat som för stunden kändes helt onödigt. Ja, Yaosu hade nämnt att de inte skulle låta disken stå, men nu var den trots allt ren och därmed kunde det vänta. Tjugoettåringen drog lite hårdare i de slanka fingrarna, bestämd och försiktig på samma gång. Bekvämt var det troligen inte, däremot ville han mana på henne och detta var det bästa sättet.
Ett litet knorrande läte, inte helt olikt ett av den yngre broderns notoriska ljud, började den äldre backa bort mot spiraltrappan. Öronen hade fällts platta på huvudet igen och klorna tog löst sats i det lackade trägolvet. Fan, han skulle bli tvungen att fixa det där senare. Klomärken i golvet var ingen detalj han strävade efter att ha i lägenheten och i vanliga fall brukade det inte vara några problem. Skillnaden mellan ”i vanliga fall” och nu, var att han började bli knasigt trött.

Det verkar inte riktigt som att hon kommer få något riktigt svar på den där frågan. Vatten. Det skulle nog sitta väldigt bra för den andre, så varför han inte tackar ja förstår hon inte riktigt. Kanske det är för att inte utsätta Hayley för lite mer arbete, men att hälla vatten i en liten skål är inte direkt jobbigt. Så hon tänker ignorera att hon själv ens ställt den där dumma frågan. Det är klart Yaosu ska ha vatten. Ingen fråga om saken. Under tystnad tappar hon upp lite vatten i en av de rena skålarna, bara för att ställa ner den på golvet så att den äldre av de två ska nå. Det är lite jobbigt det där, att försöka röra sig som vanligt med en extra vikt i magen. Trots det har hon inte blivit särskilt stor än, i jämförelse med månaderna som kommer. Växandet som kommer. Om ett tag kommer hon inte kunna sätta sig ner på golvet för att hålla den äldsta Huaze brodern vid sällskap. Nej, då får stående sällskap duga. Nu däremot finner hon sig sittandes i skräddarställning på golvet, medan hon tar några klunkar av det svala vattnet.
”Du behöver dricka lite innan du går och lägger dig.” Noterar hon trevandes. Hon är inte den bästa när det kommer till vård, det är mer Joshuas ämne, men efter två - nästan tre panikattacker kan hon inte låta Yaosu gå utan lite vatten. Nu har han förvisso fått i sig en del under middagen, men hellre för mycket än för lite. Är det inte så man brukar säga? Jo, hon tror då det.
När det där nafsandet påbörjas i hennes fingrar kommer medvetandet tillbaka. En liten stund hade hon bara suttit där och stirrat framför sig. Funderat över allt som kommer komma, familjen hon går igenom det hela för, hur Isaac kommer reagera, smärtan hon kommer genomgå. De tankarna försvinner inte riktigt någonsin, och det är jobbigt att ha dem sådär strax innan läggdags. Det kan mycket väl leda till att hon inte får någon sömn alls, vilket hon verkligen behöver i en situation som denna. Blicken glider ner mot handen, och Yaosu som sakta men säkert försöker dra med henne till spiraltrapporna.
”Förlåt, dagdrömde lite.” Med en stor gäspning tvingar hon sig själv upp på fötter, och börjar följa efter den stora lurvbollen. Det ser hon åtminstone framemot, att ligga och gosa med molnet av fluff. Mycket mysigt.

Efter att slutligen ha fått i sig den där lilla slurken med vatten, började de äntligen röra sig uppför spiraltrappan. Hayley borde nog inte ha satt sig på golvet sådär. Visst, magen hade inte hunnit bli jättestor, men det var fortfarande inte särskilt svårt att urskilja att det var en gnutta krävande för henne att sätta sig i skräddarsits. I slutändan spelade det dock ingen roll, då hon lyckades ta sig upp på benen igen. Hade hon inte orkar göra det hade det blivit en smula jobbigt. Fast egentligen inte, med tanke på att den äldre bara kunnat kila upp för trappan och greppat tag om halsbandet. Då hade han kunnat bära henne uppför trappan utan några som helst problem. Fast nu var det ju inte ens någon mening med att tänka i de visorna, så varför ens lägga ner energi på det?
Tjugoettåringen höll sig tätt bakom henne hela vägen uppför trappan, sedan slank han in i sovrummet där halsbandet fortfarande låg på nattduksbordet. Det var inte lika stort som rummet därnere, men tillräckligt för att de båda två bekvämt skulle kunna få plats. Sängen var i alla fall stor och det fanns ett tillhörande badrum, precis som det gjorde både därnere och i det andra gästrummet. Men men, som sagt var sängen nog ändå den absolut viktigaste aspekten.
Chuchu tog ett litet skutt upp på de bäddade lakanen och lade sig tillrätta nere vid fotändan, där hon somnade inom loppet av några sekunder. Förmodligen skulle Yaosu också däcka så snart huvudet nådde kudden, särskilt nu när halsbandet fanns där tryggt i närheten. De svarta ögonen sneglade bak mot Hayley ett slag innan han tog ett litet skutt upp på den himmelskt mjuka madrassen. Åh, gud så skönt. Kroppen sjönk ner bland havet av kuddar och täcken medan nosen borrade ner sig vid huvudändan. Han hoppades verkligen att morgondagen skulle bli betydligt bättre, med mindre panikattacker och mer god mat och gos.
Ögonlocken började bli tunga och andetagen mer jämna. Sömnen hade inte riktigt tagit honom i sin famn ännu, men det började allt närma sig. Dock ville han gärna säga godnatt innan han tappade medvetandet helt och höjde därmed på huvudet, så att han ännu en gång kunde betrakta den yngre flickan.

Under tystnad börjar Hayley tassa upp för spiraltrappan. Det är nog faktiskt bra om de två går och lägger sig så snart som möjligt. Nu har hon inte gjort mycket som ansträngt hennes kropp, men hjärnan är helt slutkörd efter alla intryck, samtidigt som kroppen av någon anledning värker för varje steg hon tar. Den artonåriga flickan är helt enkelt utmattad, oh det spelar ingen roll om det kanske är lite tidigare än det brukar vara när hon går till sömns. Efter allt Yaosu genomgått under dagen så är det helt förståligt att han vill däcka där på golvet i samma sekund som de rör på sig. Men ja, det är inte lika förståeligt att hon är så väck. Eller jo, graviditeten har nog en del med det hela att göra. Det är en rimlig anledning till att vilja gå och lägga sig. Som sagt, det är rätt lätt att skylla på bullen när hon behöver det. Lyckligtvis, hon behöver ha en ursäkt för att tillåta sig själv att ta det lugnt ibland. När de väl kommer in i rummet känner hon hur funderingarna på allt som kommer hända de kommande månaderna försvinner. Hjärnan är för trött för att kunna gå igenom dem allihop. Det verkar inte riktigt som att hon är den enda redo för att slänga bort allting för lite sömn. Chuchu ligger i en liten boll i fotändan på sängen, och Yaosu skuttar upp på bädden för att göra sig själv komfortabel. Hayley kan inte undgå att le över det hela, hur mysigt och välkomnande sängen ser ut. Med samma lilla leende lägger hon sin väska på skrivbordet, det är bra att ta med sig den överallt så att hon inte tappar bort det. Väskan innehåller ju faktiskt nästintill alla hennes gods som Joshua packat åt henne. Inte någonting hon vill bli av med direkt. Den långärmade tröjan, som är allt för stor för de nätta axlarna, glider ner över ena axeln samtidigt som hon låter de blonda lockarna vila över den andra. Sådär, nu känns det lite bättre att lägga sig ner. Tröjan visar det markerade nyckelbenen, men gömmer fortfarande tatueringen vid det högra bröstet. Det är inte förrän hon lägger sig ner som det slår henne hur underligt det hela är. Jösses, faktumet att de sover tätt intill varandra är mer än opassande med tanke på deras relation. Är det något som den äldre tänker på? Åh, Samantha skulle bli förbaskat sur och dryg.
”Du vill inte att jag ska gå och lägga mig i det andra rummet?” Frågar hon och stryker försiktigt ena handen över den ljusa pälsen. Det är liksom lite mycket att kräva gemensam säng.

Varför i all världens namn ställde Hayley ens den frågan? I Yaosus ögon var det ingenting direkt jättekonstigt med att dela säng, speciellt inte med tanke på att det var som vänner och ingenting annat - för att inte tala om att en av dem inte ens kunde räknas som en riktig människa där och då. Nej, hela situationen räknades liksom inte helt. Nu var de på sätt och vis oberoende av hela jobbrelationen, för i den stunden existerade den inte. En varg och en människa, inte en arbetsgivare och anställd. Svårare än så var det inte och ja, tjugoettåringen började lita på sig själv mer och mer när det kom till just dessa funderingar. Han hade fått nog av att gå igenom scenariot om och om igen i skallen, att oroa sig över någonting så fånigt. Att dela säng med någon kunde väl ändå inte vara ett så pass stort dilemma när allt kom omkring? Då var det nog betydligt svårare att komma underfund med att dela säng med en halvt gigantisk varg, som utan tvekan skulle kunnat slita strupen av en på mindre än en millisekund.
Efter att ha gått igenom alla tankar gång på gång, ruskade den äldre bestämt på huvudet och gav ifrån sig ett knorrande läte. Återigen väldigt likt någonting Zihao skulle ha kunnat utstött. Nåja, det fanns ingenting att göra åt de lätt oroande likheterna. Öronen lade sig platta som på beställning och well, han halvt om halvt lade sig över den yngre flickan. Det var nog helt fel sätt att uttrycka det han ville ha sagt på, men samtidigt ville han verkligen inte att hon skulle gå. Hayleys närvaro gav honom den där rofyllda känslan som han annars nästan aldrig fick chansen att uppleva. Och även sömnen verkade påverkas, då han verkade sova bättre när hon sussade tätt intill. Kanske var det bara blotta närvaron som bidrog till de effekterna, dock var den teorin inte den mest trovärdiga. Yaosu tyckte om henne och svårare än så var det inte, även fast han bra gärna verkade vilja göra det just svårare.
Ögonlocken började bli tunga igen och Chuchus små snarkande läten gjorde ingenting bättre. Åh, hon fick honom att vilja falla in i samma härliga dvala och sova det nästkommande dygnet. Tänk vad skönt, med en lång sömn utan störningar. Förhoppningsvis skulle han få just en sådan god nattsömn, i alla fall om artonåringen stannade och ingenting blev alldeles för akut på jobbet. Men det skulle nog mycket till innan någon av mobilerna ringde, då han gjort klart för allt och alla att han ville bli lämnad ifred. Ringde de ändå fick det väl vara så, det var inte mycket att göra åt den saken. Däremot hade han i alla fall stängt av de båda manickerna och tänkte inte sätta på dem förrän morgonen anlände och övergick till förmiddag och sedan eftermiddag.