In the dark PRS Vidomina & Medi

"Jag vill till mitt rum. Jag.. Det är för mycket." Hon torkade sig i ansiktet och svalde hårt.
"Förlåt mig." Hon började gå sakta mot dörren och kunde snart sätta ner foten. Den verkade inte så farligt skadad
"Jag kommer ner är jag må bättre."

"Alice.", sa Leo och for upp innan Rion hann. Han tog tag om hennes handled i ett försiktigt grepp. "Låt mig hjälpa dig upp.", sa Leo och såg oroat på henne. "Det är ingen fara.". Utan ett svar från henne plockade han upp henne och gick med henne uppför trapporna mot hennes våning där ett av rummen var ett sovrum.

Hon såg på Leo och vred bort ansiktet. Tårarna rann ner.
"Jag är så rädd. Hur ska jag bete mig Leo?" Hon såg på honom och svalde.
"Jag kommer att dra bort gardinerna i mitt rum. Jag vill vara ensam en stund. Så sätt mig på sängen." Hon snyftade till och torkade bort tårarna.
"Jag tror vi gjorde ett misstag. Ivan..."

Leo satte henne ner på sängkanten försiktigt och sjönk sedan ner bredvid henne. Han böjde sig fram för att försöka möta hennes blick. Han koncentrerade sig för att lyssna på henne. "Alice..", började han, viskade han. Han blev tyst. Suckade. Letade efter rätt ord att säga. Sedan drog han in ny luft och öppnade munnen för att tala. "En dag i taget. Kom ihåg varför du följde med. Dessutom.. det kanske kan bli bra?", sa Leo och insåg att han någonstans pratade om sig själv också. Han ville någonstans än, om han inte riktigt erkänt det för sig själv, komma överens med Ivan. Men att komma nära Ivan betydde att han också var tvungen att lita på honom och det visste Leo inte om han var redo att göra.
Leo höjde en hand och placerade den försiktigt på hennes rygg och strök henne försiktigt över ryggraden med en lätt hand. "Ivan.. har jag berättat hur Rion och jag träffade honom?", frågade Leo. "Jag kan berätta när du känner dig piggare.". Han lt själv en aning trött på rösten. Sedan ställde han sig upp. "Vila du."

Hon såg in i Leos ögon och tog hans hand och såg oroad ut.
"Jag kände mig pressad. Jag ber om ursäkt." Hon såg på honom och svalde.
Sakta skakade hon på huvudet.
"Nej det har du inte." Hon såg sedan bort.
"Vi ses senare." Hon lade sig i sänen och slöt ögonen och suckade tungt.

Leo sneglade en sista gång åt Alices håll innan han gick från rummet, men möttes överraskat av Ivan med Rion hack i häl. "Leo! Stoppa honom!", vrålade Rion och Leo svängde om för att slänga sig efter Ivan, men Ivan var alldeles för snabb. Ivan hade öppnat dörrarna till Alice. Han stannade kort och bara stirrade vilt på henne. Hans blick var galen och han andades häftigt att bröstkorgen reste sig på honom. Rion han greppa tag om Ivans överarm, men Ivan var för stark, plötsligt hade han kastat sig över Alice. "Ivan! Vad håller du på med?!" Leo lät förskräckt. Rion kastade sig över honom för att försöka dra honom lös om Alice, men Ivan hade övergreppet. Han kastade sina armar om henne så att de båda föll omkull i hennes säng. Ivrigt, febrilt, letade han efter hennes hals, det var alldeles för mycket tyg emellan. "Ge mig! Ge mig!", väste Ivan mellan tänderna och nu kunde en syna hans huggtänder. Han gjorde en snabb rörelse och bet henne på nytt i halsen för att suga av smaka av hennes blod.

Hon hade satt sig upp när hon hört Rion ropa och hon såg skräckslaget på Ivan som visade sig i dörröppningen. Med ett gällt skrik när han slagit armarna om henne försökte hon slå bort honom. Hon började sedan att gråta och försökte att knuffa bort honom.
"Rion!" Kved hon och kunde knappt röra sig under Ivan.
"Iv..."

Rion svor när han tillslut lyckats dra honom loss från Alice. "Vad håller du på med?", flämtade Rion och hade själv visat sina huggtänder. Beredd att gå till attack om så behövdes.
Leo skyndade över till Alice för att se efter hur hon mådde. Han pressade en hand över hennes nya bett från Ivan. Hennes blod doftade ljuvligt, men han höll emot för att inte attackera henne själv. Hennes största hot just nu var Ivan.
"Rion! Vad hände?", frågade Leo i förskräckelse.
Ivan hade ramlat ihop i en hög på golvet vid en av hennes väggar. Slaget från Rion hade gjort honom medvetslös. "Han frågade om Alice. Jag.. försade mig."

Hon öppnade ögonen och drg sig närmare Leo och grät. Hon var livrädd och såg upp på dem.
"Förlåt. Allt är mitt fel." Hon såg sedan på Rion.
"Vad.." Hennes ögon rullade tillbaka och hon föll tillbaka i medvetslöshet och huvudet vreds åt sidan.
Isabella kom in i hennes rum och såg oroat på dem.
"Vad hände sir Rion?"

Leo placerade en arm om Alice och lutade sig mot hennes huvud i en omfamning. Men när hon sedan tappade medvetandet vred han på sig för att stoppa henne mot att falla för hårt mot madrassen. "Alice!", men inget svar fick Leo tillbaka.
Rion hade satt sig ner på huk vid Ivan för att betrakta deras skapare. Rion suckade högt och vred på huvudet då Isabella visade sig i dörröppningen. Han tittade trött åt hennes håll och sedan på Ivan igen som verkade lika bort som Alice. Rion lade märke till blod kring hans läppar. Alices blod. Tyst knöt han en näve. "Ivan hände.", sa han iskallt och ställde sig långsamt upp på fötterna. "Han bet Alice."