Almost PRS

Där ser man, så Yaosu strosade alltså inte omkring i de där korridorerna helt i onödan. Nu var det högst otroligt att eleverna skulle välja att festa i någon av de långa, mörka gångarna, men de behövde allt använda dem för att ta sig från plats A till B. Och hade tjugoåringen haft tur, hade han kanske kunnat stöta på någon liten ungdom med händerna fulla av sprit. Det hade lett till kvarsittning i minst två veckor, kanske även någon form av straffkommendering. Ja, han var hemsk som tyckte om att plåga de stackars eleverna med en massa hårt arbete, däremot var det ju faktiskt väldigt underhållande att stå och stirra på dem när de till exempel putsade pokalerna i pokalrummet. Väldigt roligt.
”Om du inte precis hade tvingats genomgå något så förskräckligt hade jag utan tvekan gett er alla tre straffkommendering”, svarade Yaosu retsamt och gäspade ännu en gång. ”För jag gissar att det var du, Joshua och Aeron som tänkt ha det lite extra kul”, fortsatte han och gav den yngre flickan en skojsamt missnöjd blick. ”Fast jag hoppas verkligen att du själv inte hade tänkt dricka, för då blir jag faktiskt en smula besviken på dig.” Tjugoåringen drog Hayley närmare intill sig, försiktigt så att det inte skulle göra ont. Jo, han hade blivit väldigt besviken, men tvivlade starkt på att hon tänkt göra det. Hayley var klok och skötsam, åtminstone när det kom till allvarliga grejer, eller hur man nu skulle förklara det. Det var i alla fall så han själv uppfattat sjuttonåringen, och fortfarande gjorde för den sakens skull.
”Gullig? Tack”, viskade den äldre och fiskade upp en av de betydligt mindre händerna i en av sina egna. Att hålla i hennes händer var trevligt och fascinerande på samma gång. De var så små och fina i jämförelse med hans egna, gigantiska händer. Gigantiska kanske var lite av en överdrift, men de var stora i jämförelse med i princip alla andras händer också. Inte Zihaos, fast det kunde ha något att göra med att de delade samma gener.
”Du är också gullig..tusen gånger gulligare än jag någonsin kommer vara”, knorrade Yaosu plötsligt efter ett slag och nickade bestämt. ”Och visst, du kanske luktar lite blod och svett men det är fortfarande din doft och det verkar vara allt min stackars nära kan uppfatta”, fortsatte han och borrade ner näsan i de blonda lockarna. ”Låt mig tycka att du doftar gott, okej? Fullmånen hjälper liksom inte ett skvatt och jag har gått och hållit igen så länge nu att jag nästan blir snurrig av att gå vara så nära dig”, rabblade han vidare och tog ett djupt andetag. Seså, andas in och ut.

Hayley hade nog inte erkänt att de smugglat med sig sprit om hon inte varit säker på att den andre inte skulle bestraffa henne för närvarande. Nej, hon är nämligen relativt säker på att ingen av lärarna skulle ge henne straffkommendering efter det som hänt henne. Nu använder hon det inte som ursäkt, utan hon ville bara berätta det för Yaosu. Hon hade inte berättat för någon annan lärare, hon vill verkligen att så få människor som möjligt vet om vad som hänt. Det kommer aldrig att uppfyllas tyvärr, hela skolan vet väl vid det här laget.
”Det är väl klart att jag inte tänkte dricka något. Riktigt så ansvarslös är jag faktiskt inte.. det var till Joshua och Aeron.” Försäkrar sjuttonåringen. Bara tillräckligt ansvarslös för att bli gravid. Om hon inte varit gravid hade hon definitivt hällt i sig en del, men nu är hon det. Hon kan ha väldigt roligt utan att ha alkohol i systemet, och det är nog rätt bra egentligen. Hon blir så klängig efter hon fått i sig en del, mer klängig än vanligt. Jobbigt för både Joshua och Aeron. När han sedan drar henne närmre klagar hon verkligen inte. Medan ena handen fortsätter att massera hans hårbotten lutar hon pannan mot den andres. Det är bekvämt att ligga där tätt intill tjugoåringen. Den enda famn förutom Joshuas som hon känner sig helt säker i. Hon flätar ihop fingrarna med hans när han fiskar upp hennes hand, storleksskillnaden är fortfarande väldigt roande.
Det är en väldans tur att Yaosu inte uppfattar lukten av blod, det är inte så värst trevligt. När hon väl kan börja röra på sig igen tänker hon ta en välförtjänt dusch. Gud vad skönt det skulle vara.
”Okej, okej.. du får tycka att jag doftar gott,” Hayley himlar med ögonen innan hon lämnar en lätt kyss på de rosiga läpparna. ”Vill du att jag ska vara med under fullmånen den här månaden också?” När han verkar få lite svårt att andas släpper hon taget om hans hand och kupar den om kinderna.

”Jag gissade att det var så, men var ändå tvungen att fråga”, förklarade Yaosu och kände sig smått skamsen. Det hade varit en dum fråga och han ångrade att han ens ställt den. Men det var alltid lätt att vara efterklok och sorgligt nog verkade det som om tjugoåringen nästan aldrig lärde sig av sina misstag. Han blev i vilket fall inte klokare av den, det var ett som var säkert. Kanske ibland, men det skedde ytterst sällan.
”Förlåt, jag borde inte ens ha ställt den där frågan, det var dumt av mig”, mumlade den äldre och suckade tyst för sig själv. Tjugo år och han var fortfarande precis lika socialt inkompetent som han varit när han var liten. Han hade förvisso försökt jobba på det, men det verkade aldrig leda någon vart. Kanske det var hans riktiga förbannelse? Alltså att han var socialt klumpig och alltid skulle vara det? En mycket intressant tanke faktiskt. När deras fingrar flätades ihop släppte han däremot den tankegången och fokuserade uteslutande på sjuttonåringen.
”Bra”, svarade Yaosu med ett fjantigt litet leende på läpparna och såg belåten ut. ”För jag kommer aldrig tycka något annat, så tror nog det är bäst om du vänjer dig förr istället för senare”, fortsatte han och blev sedan tyst. Skulle han tala om för henne vad han planerat? Nej, den yngre flickan skulle säkert tycka att han var överdriven och korkad som fått för sig att göra något så barnsligt. För hämnd var oftast ett ganska dumt koncept, även om det ibland kunde vara rättfärdigat. Nu var det i och för sig rättfärdigat, men det var samtidigt ordentligt korkat.
”Jag..du kommer säkert tycka att jag är barnslig nu, men jag skulle egentligen vilja skrämma livet ur de där två idioterna som gjorde dig illa.” Rösten var tyst och hon kunde förmodligen känna hur kinderna hettade till på honom, då hon placerat en av sina små händer över kinden på honom. ”Det är bara svårt för mig att släppa och jag vill bara att de ska känna sig minst lika rädda som du tvingades göra ikväll”, förklarade han fortsättningsvis och gjorde en liten grimas.

Åh nej, hade Hayley låtit arg? Det är väl klart att han frågat henne det, hon själv skulle inte lita på sig själv till hundra procent. Kanske hon hade glömt bort om vad som befann sig i magen och hällt i sig allt möjligt. Som sagt, hon kan göra riktigt dumma saker ibland, men det där hade varit alldeles överstyr. Det hade nog varit det värsta hon någonsin gjort.
”Du behöver inte be om ursäkt, jag hade nog frågat mig själv det också,” förklarar hon och stryker bort några hårstrån som landat vid ögonen på den andre. Hon kan inte riktigt lita på sig själv, och det är förståeligt att han inte riktigt heller gör det. Hon måste helt enkelt jobba en del på det. Om hon ens rört vid spritflaskan hade nog henens bästa vän dragit bort den på någon sekund. Så noggrann är han. En egenskap hon gärna skulle ha. Det där fjantiga leendet på Yaosus ansikte är smittsamt, så avskyvärt gulligt. Det borde vara olagligt. Hon vill lämna en massa med kyssar på hans ansikte, men hon är osäker på om det skulle göra honom obekväm eller inte. Äsch, hon nöjer sig med ett lämna en kyss på den lilla näsan. Att han tycker om sättet hon doftar är bara ett plus, precis som hon gillar hans doft. Hur konstigt det nu än låter. Med en grimas lägger hon sig lite mer på sniskan, det gör fortfarande väldigt ont, men på så sätt kan hon kolla på honom ännu bättre. Plus så kommer hon ytterligare närmare honom.
”Skämtar du med mig?” Hayley slutar med hårmassagen ett slag och lägger båda händerna om kinderna på tjugoåringen. Där klämmer hon försiktigt på dem, precis som han gjort för några månader sedan. Jodå, hon minns det, det var väldigt bekvämt. Roligt på något sätt. Det här med hämnd är inte direkt den oskyldigaste av planer, men klagar hon? Inte alls. ”Tycker du inte låter det minsta barnslig, kanske för att jag är på samma nivå.. vem vet,” Hayley grimaserar lite hon också, Yaosus ansiktsuttryck är på något sätt också smittande. Tummen stryker sig över den sköra, rosiga huden innan hon lämnar en snabb kyss på de ännu rosigare läpparna.
”Jag har också svårt att släppa det.. vill också få dem att känna på det viset. Om inte du hittat mig hade jag kunnat förblött och ja.. jag skyller på dem för det.”

”Men det kändes ändå som en dryg fråga och jag vill inte att du ska uppfatta det som det”, klagade Yaosu och putade med underläppen. Fingrarna började stryka genom de blonda lockarna när hon hade sig ner, drog gång på gång genom havet av ljusa hårstrån. Det var verkligen som ett hav, hennes hår alltså. Stråna rörde sig tillsammans som vågor och deras textur var mjuk. Vatten kanske inte direkt var mjukt, men det var härligt att till exempel vada längsmed stranden eller simma i havet. Nåväl, han tyckte i alla fall att det gick att likna Hayleys hår med ett hav, så det så. Precis som hennes ögon, som däremot påminde honom mer om fryst, kristallklart vatten som glittrade i solljuset. Den yngre flickan var helt klart ett av moder naturs mest perfekta verk någonsin, det stod klart för honom. Hon var liksom som en blandning av behagliga brisar blandat med kristallklart vatten.
Ögonen blev smalare när sjuttonåringen bestämde sig för att börja klämma på den äldres kinder. Putandet med underläppen blev genast betydligt mer märkbart och han såg sådär extremt missnöjd ut. Självklart var det bara på skoj, men ändå. Han lipade lätt mot henne och pep sedan till när den lilla kyssen på näsan lämnades. Jo, kanske de var på samma nivå när det kom till vissa grejer, typ som att hämnas på folk som förtjänade det. Men på samma gång var de så olika varandra att det var komiskt. Inte nästan, inte på gränsen - det var komiskt. Och jösses vad han älskade det faktumet, så otroligt mycket. Tjugoåringen höll sig kvar vid den där lilla kyssen ett slag, höll svepte armarna lite tightare om Hayley och knorrade till.
”Jag skyller också på dem, förmodligen för att det uppenbarligen var deras fel”, mumlade Yaosu och ryckte plötsligt till. Madam Pomfrey hade rört på sig inne på kontoret, men som tur var verkade hon inte vara påväg ut därifrån. Inte just nu i alla fall. ”Hursomhelst, imorgon tänker jag ge dem straffkommendering och låta dem lida tills solen går upp”, fortsatte han och log blekt. ”Det väger inte upp för det de gjorde mot dig, men de kommer i alla fall vara extremt rädda..särskilt eftersom jag tänker konfiskera deras trollstavar innan.” Ond? Kanske lite, det låg i generna. Men som sagt, de förtjänade det och tjugoåringen hade inga planer på att låta dem komma undan lätt.

Jo, kanske det varit en dryg fråga. Nästan som att han antydde att Hayley är så ansvarslös att hon skulle dricka med en bulle i magen. Hon skulle aldrig göra det, inte medvetet iallafall. Men hon vet mycket väl att det inte varit på det sättet den andre menat, hoppas hon iallafall. Hur som helst är det inget som bekymrar henne, istället fokuserar hon på fingrarna som stryker sig genom håret på henne. Hon sluter ögonlocken ett slag medan tummen fortsätter strykas över kinden på den tre år äldre. Att ligga där i tystnad är också härligt. Det är liksom aldrig stelt mellan de två och jösses vad skönt det är. Allt känns bara naturligt. Däremot vill hon inte missa hans reaktion när hon klämmer hans kinder. Han ser rätt missnöjd ut, som förväntat. Det får ett leende att sprida sig över ansiktet på henne, skadeglädje? Kanske. Men han ser så gullig ut, som en liten ekorre. Hayley som många andra älskar såna gulliga saker, och hon blir alltid lite gladare när hon kollar på något sött. Egentligen är det bara att slänga en blick mot Yaosu och hon blir mer än nöjd, men det här är mysigt också.
”Du är bedårande,” gnäller hon och lämnar ännu en kyss på den lilla näsan. Hon skulle kunna lämna små kyssar över hela hans ansikte hela natten lång, men det skulle nog kväva honom. Det vill hon verkligen inte. Armarna runt henne blir aningen tightare, och det där knorrandet som rymmer från munnen på tjugoåringen gör honom bara ännu gulligare. Uppmärksamheten glider dock mot ljud som kommer från kontoret. Hayley hade glömt bort vart de befann sig ett tag, att madam Pomfrey är så nära, bara rummet intill. Jösses, de är så korkade, dumdristiga. Men ändå flyttar hon inte på sig, det är alldeles för bekvämt där i Yaosus famn.
”Att de kommer bli extremt rädda låter väldigt bra för mig, tack..” Det här är nog ingen bra inställning, men hon vill verkligen ge igen på något sätt. Att den andre vill hjälpa henne att göra det är tja.. de är väl partners in crime helt enkelt. Hayley lutar pannan mot den andres och låter blicken fästa sig i de mörka ögonen.
”Jag är väldigt glad över att vi är tillsammans igen.. inte just för att du hjälper mig med det här, men har saknat dig så förskräckligt mycket.” Väldigt bra för honom att veta.

Bedårande var nog det sista ordet Yaosu skulle använt för att beskriva sig själv. Men å andra sidan kunde han inte se på sig själv med Hayleys ögon, som kanske kunde uppfatta en sida av honom han själv aldrig fått bevittna. Ett litet leende spred sig över läpparna och han fnissade ofrivilligt till när en kyss placerades över näsan på honom. Innerst inne var han verkligen en riktig mjukis, någonting som bara Hayley verkade kunna locka fram. Han hade aldrig betett sig likadant inför någon annan, någonsin. Det kändes både konstigt och uppfriskande på samma gång, att få visa alla sidor av sig själv utan att känna sig dömd.
”Du är bedårande”, sköt den äldre envist tillbaka och sköt ut hakan. ”Bara något så simpelt som sättet du gnäller på är bedårande”, fortsatte han och flackade med blicken mellan sjuttonåringen och draperierna. Hade de förlorat allt vett? För det verkade verkligen som det. Om Yaosu haft någon självbehärskning överhuvudtaget för stunden, hade han nog satt sig på stolen bredvid sängen igen. Men nu var det ju så att han inte hade ens ett uns av självkontroll, plus att kroppen vägrade flytta på sig. Musklerna hade slutat fungera och han hade ingen lust att tala om för dem att skärpa sig. Skulle det nu vara så att skolsystern kom ut från sitt kontor fick han väl rulla ur sängen och krypa in under sängen. Inte skulle madam Pomfrey lägga märke till två ben som stack ut inte, nejdå.
”Det är ingenting att tacka för, jag vill verkligen sätta dem på plats”, svarade Yaosu och blickade in i de blåa ögonen. En av händerna gled upp över Hayleys ens kind, där tummen sedan strök över den mjuka huden. ”Jag har saknat dig förskräckligt mycket också, så otroligt mycket”, mumlade han och drog försiktigt på munnen. ”Av alla tankar och funderingar jag haft de senaste månaderna har nog hälften av dem varit ägnade åt dig”, erkände han därefter och himlade med ögonen åt sig själv. Så fjantig, men förhoppningsvis var det någonting den yngre flickan kunde stå ut med. Kanske det bidrog till hans bedårande-faktor?
Tjugoåringens hand gled ner bakom nacken på Hayley samtidigt som han lutade sig närmare och pressade läpparna mot hennes respektive. Återigen var han väldigt varsam och försiktig, även om det kanske misslyckades smått då han inte riktigt förmådde sig själv hålla tillbaka. Det var så svårt efter att ha hållit allting inom sig i flera månader. Galet svårt.

Okej, det där fnissandet som rymmer Yaosu gör honom bara ännu mer bedårande. En liten, fnissande ekorre. Ja, Hayley skulle väldigt gärna sitta och stirra på honom dagarna ut i ända. Att han är så oerhört gullig gör bara så att han älskar honom ännu mer.. älskar? Kinderna blir alldeles rosiga av tanken, förhoppningsvis väcker det inte frågor hos den andre. Men det är så hon känner, än så länge har hon älskat allt hon vetat om honom. Hon sväljer hårt, det är inte dags att säga det än. Hon kan inte riktigt tillåta sig själv att känna så än. Inte efter den korta tid som passerat. Vad hände med principen att inte vara så beroende av någon annan? Har den försvunnit helt och hållet? Verkar nästan som det.
”Men du är ännu mer bedårande.” Fortsätter sjuttonåringen med sitt gnällande. Om han tycker det är gulligt tänker hon hålla kvar vid det, åtminstone en liten stund. Men det här är väl något som de aldrig kommer kunna enas om, i hennes ögon är han mycket gulligare, i hans ögon är hon det. Hayley själv kan inte förstå hur, i hennes ögon är hon långt ifrån gullig. Men det glädjer henne en hel del faktiskt. Åtminstone en person bryr sig inte om att hon har ett resting bitch face. Hur som helst lägger hon av med sitt klämmande och låter ena handen glida tillbaka upp mot de mjuka, mörka lockarna. Gud vad fantastiskt det känns att vara nära honom, känna sig helt säker och vara omfamnad. Det är inte en känsla hon känt sedan två månader tillbaka, när de spenderade sin första natt tillsammans. Hon hade varit orolig över att hon kanske aldrig skulle få känna den igen. Kinderna blir ännu mer varma av handen som vilar mot den, och tummen som stryker sig över den rosiga kinden. Fan, Hayley hade nästan glömt hur det kändes att ha Yaosu intill sig på det viset, finns nog ingen bättre känsla.
”Samma här, vet du hur svårt det varit att fokusera på lektionerna?” Hon himlar med ögonen åt sig själv. Jo, många gånger har Yaosu kommit upp i huvudet under lektionerna, särskilt under försvar mot svartkonster. När sedan den större handen glider in bakom nacken på henne och lutar sig närmre kommer hon på andra tankar. Utan att behöva tänka en andra gång drar hon den äldre tätare intill sig och besvarar kyssen. Varsam och försiktig, precis vad hon behöver just nu.

”Ja ja, du får tycka det hur mycket du vill”, svarade den äldre och studerade de rosiga kinderna. Nu hade han också en förmåga att börja rodna utan förvarning, men det brukade oftast grunda sig i att han tänkt på någonting han inte borde ha tänkt. Med andra ord kunde han inte låta bli att undra vad det var som Hayley precis funderat över som fick hennes kinder att bli sådär röda. Det var väldigt gulligt och han kunde nästan inte hålla sig från att börja peta på dem, vilket han i slutändan inte gjorde. Började han hålla på och klämma på hennes kinder skulle hon säkert kalla honom för hycklare och det hade han ingen lust med. Sedan var det en helt annan grej att det var sant, dock tänkte han aldrig erkänna det. Nope.
”Vad tänker du på?” Undrade Yaosu nyfiket och lät ögonen stryka över det vackra ansiktet ännu en gång. ”Dina kinder är alldeles rosiga, så du måste ha tänkt på någonting du antingen skäms över eller inte vill erkänna för dig själv”, fortsatte han fundersamt och höjde på ett av ögonbrynen. Det hade kanske varit lite dumt att fråga något sådant, alldeles för påträngande. Men till hans försvar brukade sjuttonåringen också få för sig att ställa ganska påträngande frågor, så det var faktiskt hennes fel att hennes tendenser smittat av sig. Ja, det där var helt felfri logik. Inte, inte ens i närheten.
”Tja, jag gissar att det har varit ganska svårt..ibland fick jag till och med för mig att du befann dig i någon underlig form av trans”, svarade den äldre och skrattade till. ”Nej, jag bara driver med dig”, fortsatte han och log sådär fånigt igen. ”Jag har märkt att det varit svårt för dig, men lyckligtvis har det inte påverkat din prestation. Tror helt ärligt att du är en av mina bästa elever, tillsammans med Joshua då.”
Kyssen var behaglig på alla sätt och vis. Faktumet att de sysslade med någonting som egentligen var förbjudet gjorde det helt ännu bättre av någon underlig anledning. Det kändes liksom spännande och fjärilarna i magen flaxade omkring hejvilt. Hennes läppar skakade som en blandning av kokos och vanilj, en smak den äldre av dem inte verkade kunna få nog av. Hjärnan var som sagt lite mosig och det var nästan omöjligt att inte ge in till instinkterna som inte verkade ha några planer på att lämna honom ifred. Hade han inte haft så mycket självbehärskning som han nu hade, hade deras lilla dans kunnat sluta väldigt illa.

Så färgen hade varit så uppenbar att han lyckats fånga upp det. Med tanke på hur blek Hayley alldeles nyss varit måste det synas ännu mer… roligt. Hon gillar inte när kinderna står i flammor som att hon är en tomat. Det är inte så gulligt, åtminstone inte på henne. Man kan väldigt lätt förstå att hon tänker på något hon egentligen inte borde tänka på. Hon grimaserar lite innan hon drar upp täcket över kinderna för att gömma dem. Nu har Yaosu redan sett henne rodna innan, men ändå. Därefter glider hennes hand upp mot de mörka lockarna igen, där de gräver ner sig. Det är bekvämt, plus är det rätt avslappnande att massera någon annan, i det här fallet den äldres hårbotten. Ja, vad är det hon tänker på?
”Dig..” Svarar hon trevandes och gnager sig i underläppen. Kanske det skulle vara bra för henne att dela med sig av vad det är hon tänkt på, att hon älskar honom. Han hade trots allt råkat försäga sig för någon månad sedan, kanske det var dags för henne också? Jösses vad svårt det hela blev. Hon vill ju inte medge för sig själv att hon är så beroende av någon, att hon aldrig skulle låta sig själv bli det.. förr eller senare kommer det bara och biter en i röven. Men kanske det inte skulle göra det när det kommer till läraren bredvid henne. ”Jag antar att det är det andra alternativet,” kanske hon kan nöja sig med att berätta det just nu? Kanske hon berättar det, kanske inte. Än så länge har hon inte bestämt sig. Men kanske det är just det som Yaosu skulle behöva att göra just nu, vem vet. Hur som helst kommer hon på lite andra tankar angående det här med att hon tänkt en del på honom. Hade det sett ut som att hon befunnit sig i en trans? Jösses, hon har zoomat ut ett flertal gånger under Yaosus lektioner, bara för att tänka på just honom. Men inte bara på hans lektioner, utan alla. Överallt, spelar ingen roll vad hon gör, han kan fortfarande dyka upp i tankarna på honom. Dumma Yaosu.
”Jaså?” Hayley slänger ironiskt med håret. Att höra att hon är en av hennes bästa elever gör henne väldigt stolt faktiskt, tur att hennes tankar inte påverkat hennes prestation, precis som han sagt. Hade varit väldigt tråkigt annars. Att Joshua är på toppen är hon inte förvånad över, han är nog en av allas bästa elever. ”Jag tror helt ärligt att du är min bästa lärare,” hon ler glatt mot tjugoåringen, innan hon sjunker in i kyssen igen. Hårmassagen stannar upp så att hon kan fokusera mot läpparna som dansar mot den andres. Så varmt, familjärt. Handen glider ner mot hans kind istället då hon fördjupar kyssen lite grann, fortfarande varsamt och kärleksfullt, bara lite mer.