Draco Memoraid

HÄR KOMMER DET NYA KAPITLET SOM JAG LOVADE!
Det är jag som jag öh, nämnt tidigare lite skumt. Och det kan ni tacka Smoke Smoke och Trezzan för. Det var Smookie som önskade det och Trezz som gav mig ideen när hon pratade om alkohol i bålen....

Jag har satt PG 13 på det eftersom det är med både alkohol och lite intimt på slutet. MEN: Det betyder INTE att man inte FÅR läsa det om man är under tretton, utan bara så att man vet vad kapitlet kan innehålla.

Men jag tycker absolut att ni kan läsa det allihopa, SÅ hemskt är det inte. Fast själv såg jag barnförbjudna filmer när jag var sju så ska väl inte säga något... Hoppas åtminstone att ni kommer att gilla det, och om ni inte gör det så håller jag tummarna för att ni ska gilla nästa kapitel som jag nästan är klar med.
Älskar er och tack för att ni läser! Känns sorgligt att den här fanfiction närmar sig sitt slut...Puss från er trogna Elzyii♥.

Bara för att ni ska komma i rätt stämmning ---> http://www.youtube.com/watch?v=um463a-x0qk

Kapitel 61
Natten är ung

Luften var kall mot våra bara ansikten där vi i samlad trupp stretade uppför backen mot växthusen.
Över huvudena på oss hördes ett ödsligt ylande från en hungrig varulv som stormade fram mellan träden i den förbjudna skogen och en nyvaken vampyrfladdermus sträckte sömnigt ut sina vingprydda armar och flaxade förbi i sitt sökande efter föda i form av en mus eller harunge.
Trots att skymningen hade lagt sig över skolan så var himlen fortfarande någorlunda ljus mot den vita snön som allteftersom höll på att smälta bort från den än så länge stelfrusna marken.
Spänningen låg och dallrade som två nykläckta drakungar i luften och Lee Jordan var så upphetsad över detta kolossala regelbrott att han utstötte ett högt vrål som fick en flock med silversälor att förskräckt ta till flykten.
Med hjälp av sina stora breda vingar flög fågelkvartetten i en vid båge över oss och slog sig ner i en stor gran i närheten av Hagrids stuga. Där satt det sedan och blängde med sina isblåa ögon och med det långa röda näbbarna ilsket klapprande.
Hade vi inte haft så bråttom så hade jag stannat till för att beundra fåglarnas silverglänsande fjäderdräkt ett ögonblick. Men nu sköts jag framåt av ivriga elever som upphetsat viskade till varandra medan vi tog oss fram genom snön, tysta som möss i skenet från en blek måne.
”Fullmåne”, muttrade någon snett bakom mig. ”Är det någon som vet vart Nott håller hus? Jag glömde låsa in honom i fängelsehålan, hoppas han inte är ute på jakt.”
Spridda skratt hördes och en Hufflepuff pojke vid namn Ernie Macmillan kupade händerna till munnen och utstötte ett lågt ylande. Många gjorde sig lustiga över Theodore vilket kanske inte var så konstigt. Med sina gulbruna ögon och uttryckslösa, stela ansikte -och inte minst med tanke på hans förmåga att dyka upp där man minst anade det- så var det kanske inte så märkligt att folk förknippade honom med det som var obehagligt. Men jag var övertygad om att Theodore inte var någon varulv. Efter min erfarenhet av varulvar att döma (Vi hade bott granne med en tidigare) så var Nott alldeles för fräsch och kontrollerad för att kunna härstamma från den svarta vargen.
Det var bara att slänga ett ögonkast mot Proffesor Lupin för att jämföra om man ville vara säker på sin sak. Theodore kanske var konstig, men han förvandlades definitivt inte till en blodtörstig halvvarg en gång i månaden.
”Schhh! Där är det!”
”Fred, George! Det är vi... Ja, ni kan släppa in oss.”
”Ginny, kolla på det här...”
”Oj! Hur fick du tag i så mycket?”
”Aidan, vänta på mig!”
Elever klädda i rött, gult och blått trängde sig in genom dörröppningen till ett av Hogwarts bortglömda gamla växthus.
Här och där stod gamla vissnande växter kvar i sina spruckna krukor. Någon hade trollat fram en brasa ur tomma intet och flera stolar, bord och fåtöljer hade med hjälp av lite oskyldig magi (Som Fred uttryckte det) smusslats in i växthuset från olika delar av slottet. Med ett brett flin på läpparna fick jag syn på Mr Filchs pälsklädda skrivbordstol som stod i ett hörn längst bort i rummet. I den satt Angelina Johnsson bekvämt tillbakalutad och smuttade på en hallonlikör som Fred stuckit åt henne i samma stund som hon anlänt. Tvillingarna var i full färd med att välkomna gästerna till ”Deras enkla boning” och Lee Jordan hade redan börjat fingra på sin svävande stereo för att koppla in systrarna spökh.
Jag knuffade lite på Hermione som gjorde stora ögon när hon slöt upp bakom mig.
”Elli, tror du verkligen...”
”Får det lov att vara ett glas, Hermione?” George hade dykt upp från ingenstans och räckte nu med ett reklamleende fram ett glas med eldwhisky åt Hermione, som stelt skakade på huvudet.
”Inte? Äsh du har en hel kväll på dig, vi har fixat hur mycket som helst. Du då, Elli?”
”Ja tack”, sa jag och George gav mig glaset med en yvig schest som skulle föreställa en kypare men som mest liknade en mycket utsliten Mr Filch efter en dust med förstaårseleverna.
Jag kikade nyfiket ner i glaset vars innehåll samsades om utrymmet tillsammans med något grönt och slemmigt som hela tiden gjorde tafatta försök att kravla sig uppför kanten. ”Är det riktiga grodor?”
”Nää bara en förtrollning. Vi tänkte ha det först, men Angelina påstod prompt att det inte var någon vidare bra ide... Varför kan jag inte förstå.” Han blinkade åt oss och återvände med stora steg till sin tvillingbror som fortfarande stod på post vid dörren.
”Visst är det toppen?” Jag strålade mot Hermione som tveksamt spanade ut genom ett av fönstren.
”Jag vet inte... Ush vad mycket folk det börjar bli. Tänk om någon upptäcker oss!”
”Det gör dem inte”, sa jag övertygande, ”Försök att slappna av lite nu. Titta, där är Harry och Ron. Kom så går vi och hälsar!” Utan att lyssna på hennes protester tog jag henne under armen och marscherade bort till Ron och Harry som stod tillsammans med Dean och Seamus. Det hade alla varsitt glas i händerna och verkade väldigt nöjda.
”Hej tjejer!” Sa Seamus som redan hade fått i sig en hel del, ”Schysst fest, eller hur?”
”Den har bara börjat!” Sa jag och log mot dem, ”Har ni sett till Neville? Jag försökte övertala honom att komma, men jag vet inte om han nappade.”
”Han är tillsammans med Luna.” Seamus lutade sig mot Deans axel och fnissade våldsamt. ”De har tydligen...Tydligen något...Projekt på gång...Haha, dem där idioterna! Tänk om dem två blir tillsammans! Tillsammans, fattar ni?”
Seamus bröt ut i en ny hysterisk skrattattack och vi gav Dean en medlidsam blick. Eftersom Seamus var hans bästa vän så skulle det bli han som fick ta hand om honom under kvällen.
”Vi ska nog gå bort och sätta oss i soffan, eller hur Sean? Kom så sätter vi oss.”
”Men jag ska stå här och... prata med...den utvalde...Potter...haha! Den utvalde... Löjligt eller hur? Varför är det alltid han som blir utvald? Jag vill också vara utvald, Dean...Varför ska det alltid vara han som är speciell?”
”Kom med här nu.” Dean högg tag i Seamus klädnad och drog honom med sig bort till Katie och Alicia som hade lagt beslag på halva soffan.
”Hur har han hunnit få i sig sådär mycket?” sa Harry förvånat och glodde efter Seamus som hade övergått till att högljutt berätta för alla som ville höra på om hur kolosalt duktig han var på Quidditch, ”De kan inte ha varit här i mer än tio minuter!”
”Fred och George har sina metoder”, muttrade Ron, ”Jag kommer aldrig glömma den gången de hällde i mig en hel tunna isvin, jag slutade inte sluddra på en vecka...”
”Intressant!” Fräste Hermione och trampade nervöst runt på stället. ”Ni får säga vad ni vill, men jag tycker inte alls att det här var någon bra ide från första början, och ni får gärna försöka stoppa mig, men jag kommer ändå...Ron, vad tar du dig till?!”
Ron hade lagt sina båda armar runt Hermiones nacke och dragit in henne i något som liknade en klumpig kram. Med ett brett flin i det fräkniga ansiktet lirkade han henne långsamt mot bålskålen, medan hon ömsom protesterade, ömsom skrattade.
”Ron tänker tydligen gå på hårt ikväll.”
”Det verkar så.”
”Gillar han henne?”
”Öh...Ja det gör han väl.” sa Harry.
”Men på det sättet?”
”Jag tror det”, svarade han svävande och fingrade på brättet till festklädnaden.
”Men... Pratar ni aldrig om sådant?”
”Jag och Ron? Nej vi... Vi pratar inte så mycket om känslor.”
”Inte? Sa jag förvånat och synade Harry som nervöst tog ett par steg åt sidan uppifrån och ner.
”Men hur ska ni då ta reda på vad den andra tycker och tänker?”
Innan Harry hann öppna munnen för att svara dånade musiken ut från Lees bandspelare och hela växthuset fylldes av The Wierd Sisters hitlåt Do The Hippogriff.

Allt fler elever anlände under timmen som gick.
Efter ett par glas med eldwisky så hade tillochmed Hermione slappnat av, men hur Ron lyckats få i henne dem var en gåta. Nu dansade hon outtröttligt tillsammans med honom på det provisoriska dansgolvet och såg ut som om hon aldrig hade önskat annat.
Jag hade svängt om ett par danser med Harry (Tack vare alkoholen så kändes vårt förhållande inte det minsta spänt längre) och hade en ständigt klängig Seamus-som hade tröttnat på Deans moderliga omsorger- vid min sida. Ginny hade blivit uppraggad av en gänglig snygg sjätte årselev från Ravenclaw och verkade mycket belåten med sig själv. Lees bandspelare gick som på räls och spelade upp den ena hitlåten efter den andra och bålskålen fylldes på av sig själv så fort som bottnen började synas. Det var en helt magisk kväll, men den hade kunnat vara bättre.
”Där kommer dem”, sa Harry som om han hade läst mina tankar.
En grupp med Slytherinare tumlade in i rummet med Miles och Flint i spetsen.
Bakom dem spatserade en grupp med uppsminkade flickor från sjunde årskursen och efter de kom Draco, Blaise, Crabbe, Goyle och Pansy tillsammans med hennes fnittrande väninnor.
Som väntat ägnade de inte någon så mycket som en blick utan stövlade ohämmat fram till bordet med alkohol och började ta för sig. Lustigt nog verkade ingen bry sig om det, George dunkade tillochmed Flint i ryggen när han vinglade förbi och Flint såg förvånat efter honom med sina små tjocka grisögon.
Draco sökte med blicken efter mig och jag höjde handen och vinkade frenetiskt tills han hajjade till och började gå mot mitt håll med sina kompisar i släptåg.
”Hej!” sa jag glädjestrålande och gav både Draco och Blaise en stor kram, ”Jag trodde inte att ni skulle komma!”
”Det tänkte vi inte heller”, muttrade Draco och gjorde en äcklad grimas, ”Men er musik hörs ända ner till fängelsehålorna. Hur tror ni att ni ska kunna komma undan med det här? Det är bara en tidsfråga innan någon upptäcker er.”
”Äh, var inte en sån tråkmåns Malfoy!” sa Seamus som hade stannat till bredvid oss med ett tomt glas i handen, ”Knip käft och ha lite kul förengångskull va?” Han gav Draco ett änglalikt leende och fortsatte sin allt vingligare promenad mot bordet med en stressad Dean efter sig.
Draco krökte föraktfullt på läpparna och tittade kyligt på mig. ”Vilka trevliga vänner du har.”
”Äsh, bry dig inte om honom”, sa jag. ”Han är så packad så han inte ens kommer ihåg vilket elevhem han går i.”
”Och du då?” Sa Draco snabbt, ”Hur mycket har du druckit?” Han vädrade i luften som om han på såvis skulle kunna räkna ut hur full jag var.
”Inte mycket”, sa jag sanningsenligt, ”Kvällen har ju bara börjat. Ska ni inte ha ett glas?”
”Jo tack”, sa Blaise snabbt utan att titta på Draco, ”Är det bara att ta?”
”Varsågod”, sa jag leende och Blaise skyndade sig att haka på en grupp femteårselever som trängde sig fram mot bålskålen. ”Ska inte du också ha Draco?”
”Jag? Nej jag tror inte det.”
”Han vågar inte! Vilken fegis va? Och honom ska man ha varit rädd för...” Seamus hade kommit tillbaka med en hel flaska stark honungsöl i näven och pekade anklagande mot Draco med sin lediga hand. ”Han vågar inte!”
”Det gör jag väl visst det!” fräste Draco och spände ögonen i Seamus. ”Ge hit den där!”
Han ryckte flaskan ur handen på Seamus som förvirrat greppade i luften med sin tomma hand.
”Du kan väl fråga snällt nästa gång”, muttrade han och lutade sig mot Crabbe som förskräckt tog ett steg åt sidan, ”Man behöver inte ta saker utan att fråga.”
Draco svarade inte. Istället stirrade han på flaskan som om den vore fylld av en svärm ilskna getingar.
”Du behöver inte...” Började jag men Draco skakade sammanbitet på huvudet. Sedan satte han flaskan till munnen och började dricka. I samma stund som han tömde den återvände Blaise till oss med två stora glas med whiskey. ”Jag trodde inte du skulle dricka?” Sa han förvånat vänd mot Draco. ”Du sa ju innan...”
”Skit i det!” Fräste Draco och slängde ifrån sig flaskan, ”Skit i det du.”
Blaise ryckte på axlarna och sträckte fram ett av glasen mot mig. ”Vill du ha ett?”
”Ja tack”, sa jag och tog emot det ena. ”Vill ni ha något så är det bara att ta.” Jag nickade åt Crabbe och Goyle som förvirrat såg på varandra och sedan på Draco som ryckte på axlarna, ”Gör som ni vill.”
Överväldigade över att inte ha någon order att följa stapplade dem iväg genom rummet för att förse sig med ett litet glas vin.

”Elli! Där är du ju... För tusan, vi har letat överallt efter dig!” Rons ilskna röst överröstade både musiken och Ginnys högljudda skratt. ”Du får ta hand om honom själv, vi orkar inte mera!”
Harry och Ron släppte samtidigt sitt grepp om Dracos axlar så att han landade bredvid mig i soffan.
”Han är inte så van att dricka va?”
”Öh, nej”, sa jag och ruskade lite i Draco som förvirrat lyfte på huvudet och stirrade på mitt ansikte. Hans blick var dimmig och pupillerna var stora som tefat, ”Nej han har nog aldrig druckit förut.”
”Fattas bara det också!” Stönade Ron när Draco kastade sig framåt och spydde ner mattan framför hans fötter, ”Som nykter är han vidrig, men han är ännu värre när han är full. Vid Merlins fladdriga kalsonger, ta bort honom!”
Draco hade försökt att resa sig och var nära att tumla rakt in i Ron som panikslaget tog ett skutt åt sidan. Men eftersom Ron inte heller var speciellt nykter blev hoppet mycket ostabilt och han lyckades med en hårsmåns marginall undvika att halka i kräkpölen.
Jag suckade och reste mig upp. Hela växthuset gungade till och jag fnissade när jag högg tag i Ginnys röda hår för att inte ramla ner i soffan igen. ”Jag tar hand om honom!” Sa jag självsäkert och tog ett grepp om Draco som stod och vinglade framför Harry, ”Ha så kul nu!”
”Det kan du ge dig på!” Fräste Ron och blängde på sin lillasyster som hade satt igång att hångla med Colin Creevey, ”Ginny låt bli det där! Du är alldeles för liten...”
”Ron, kom här nu. Låt oss leta reda Hermione. Sist jag såg henne var hon tillsammans med Zabini, och han är inget vidare bra sällskap eller hur? ”Harry (Som var den av oss som druckit minst) vinkade åt mig medan han drog med sig en motvillig Ron bort från Ginny som fortfarande låg tätt omslingrad med lilla Colin i McGonagalls sammetssoffa.
”Kom Draco”, sa jag utan att egentligen veta riktigt vart vi skulle. Det var alldeles för varmt inne i rummet. Vi knuffades hit och dit på dansgolvet och jag kände hur luften höll på att ta slut i mina lungor. Överallt blinkade det av ljus och det stack i mina ögon. Jag blundade ett par sekunder för att samla krafter, sträckte mig efter ett till glas whiskey för att släcka törsten. Samtidigt försökte jag hålla koll på Draco som hela tiden försökte rangla iväg åt olika håll. Alla var mer eller mindre fulla nu.
Pansy satt och ylade i ett hörn med Millicent Bullstrodes armar om sig, Blaise hade försvunnit spårlöst tillsammans med en femteårselev från Ravenclaw, Crabbe och Goyle satt som två groteska stenfigurer och slumrade i en maläten soffa, Seamus hade somnat tvärsöver ett bord med en kanna honungsöl som huvudkudde och Dean satt tillsammans med en full Angelina som högljutt klagade på sitt Qudditchlag. Miles och Flint hade lagt beslag på en hel soffgrupp tillsammans med två av sjundeårsflickorna från slytherin. Den elakaste av dem, en robust mörkhårig flicka med vassa grönbruna ögon och stora pösiga bröst som stack fram under den alldeles för vida tröjan vid namn Therese hade krupit upp bredvid Flint och strök hans flottiga hår med ett äckligt självbelåtet leende; som om hon var i det ställe som varenda en av Hogwarts flickor drömde om.
Återigen kände jag den kvävande känslan i bröstet och jag fortsatte att dra Draco mot utgången.
”Vart...Ska vi?” Sluddrade han och tog envist spjärn med fötterna, ”Det är kallt där ute.”
”Vi ska bara ta lite luft”, sa jag och tog honom i handen. ”Kom...”
Så fort som den kyliga nattluften träffade mig i ansiktet slutade världen att snurra.
Girigt drog jag in ett par djupa andetag medan Draco förvirrat stövlade runt mig.
Sedan lutade han sig över mig och strök mig över ansiktet. ”Du är så fin.”
Jag såg in i hans ögon som glänste som ny putsat silver i skenet från lyktorna som Fred och George hade placerat ut tidigare under dagen och lät honom kyssa mig. Han smakade inte alls lika gott som förra gången, men med tanke på att jag nog smakade ungefär likadant gjorde det ingenting.
Vi kysste varandra ett bra tag innan han släppte taget om mig för att spy.
Jag såg medlidsamt på hans hulkande ryggtavla och halade upp en liten flaska ur väskan.
”Ta det här, de hjälper.”
Han skakade sammanbitet på huvudet och torkade sig darrande om munnen med ärmen.
”Jag mår inte bra...”
”Jag vet”, sa jag och stötte flaskan mot hans bleka läppar, ”Drick det här så mår du bättre.”
Han suckade och öppnade munnen, lät mig hälla i honom den genomskinliga drycken som jag själv hade använt så många gånger vid en alldeles för kraftig fylla. Draco slöt sina ögon för ett par sekunder, och när han öppnade dem igen var det betydligt klarare. ”Tack.”
”Mår du bättre?”
Han nickade och jag gav honom en kram. Han höll mig kvar i sin famn och jag kunde känna hur han darrade. Om det var för att han frös eller mådde illa kunde jag inte avgöra men jag strök honom mjukt över ryggen på samma sätt som man tröstar ett litet barn.
”Vill du gå tillbaka?”
Han skakade på huvudet. ”Jag vill bara lägga mig...”
”Vill du att vi går tillbaka till slottet?” Han skakade på huvudet igen. ”Kan vi inte bara ta en promenad? Jag har sådan huvudvärk...”
Jag nickade och stoppade min varma hand i hans kalla. ”Vi kan gå en vända runt slottet om du vill.”
Nu var det hans tur att nicka och vi började i sakta mak eftersom båda var rätt skakiga på benen promenera längs den frusna backen.
När vi kom till ytterligare ett av de tomma växthusen stannade vi för att hämta andan.
Andedräkterna stod som två moln ur munnarna på oss och vi klapprade tänder av kyla.
Därför var det ingen slump att bådas blickar föll på det förfallna uthuset som låg ett par meter bort.
När jag sköt upp den olåsta dörren strålade värmen emot oss och vi skyndade oss in i rummet.
Bortsett från en sned taklampa som kastade ett svagt sken över en trasig säng och två högar med bråte var rummet mörkt. Jag sneglade på Draco som hade stannat till i dörröppningen. Han blinkade lite mot ljuset innan han med ett stön snubblade in över trösken och sjönk ner på sängen.
Jag stängde tyst dörren efter mig och lade mig bredvid honom. Madrassen var mjuk och luktade damm.
Den hade flera hål där stoppningen tittade ut och jag lät mitt ena finger löpa längs fåran av skumgummi fjun.
Plötsligt kände jag Dracos hand ovanpå min och jag tittade upp i hans bleka ansikte.
Sekunden efter var min tunga återigen inne i hans mun och han besvarade min kyss.
Prövande lät jag händerna glida över hans kropp och jag kände hur han blev alldeles stel.
Hans andetag var snabba och när jag strök handen över hans panna kände jag att han svettades.
Långsamt satte jag mig grensle över honom och kysste hans hals.
Hans händer hade automatiskt sträckts upp mot mitt ansikte men jag placerade dem istället på mina bröst som gungade under det tunna linnet. En rysning for genom hans kropp och när jag tittade in i det spetsiga ansiktet såg jag hur hans ögon lyste. Eftersom han inte verkade ha något emot mina handlingar log jag illmarigt och fortsatte sedan med att kyssa honom lite medan min ena hand sökte sig neråt mot hans skrev. Mitt leende blev ännu bredare när jag kände att han verkligen tände på mig och jag gav honom en blöt kyss på munnen. Sedan lät jag återigen min mun kyssa hans hals medan min vänstra hand strök hans bultande innandöme.
Draco hade fortfarande sina händer på mina bröst, och försiktigt som om han var rädd för att dem skulle gå sönder, tryckte han sina handflator mot dem ett par gånger.
Jag tog av mig linnet och knäppte upp Bhn; njöt av glimten i hans ögon när han som fixerad stirrade på mina byst. Målmedvetet knäppte jag upp hans byxor och han gjorde ingen ansats att hindra mig när jag tog av honom dem. Han bara tittade på mig med sina vackra ögon och lät mig dra fingrarna genom hans blonda ostyriga hår och ge honom en kyss på pannan innan jag fortsatte att dra av oss kläderna, plagg för plagg.
Sedan satte jag mig grensle över honom igen med handen vilade på hans mage som hastigt hävdes in och ut. Jag lät på nytt händerna glida längs hans kropp och njöt av rysningen som på nytt gick genom hans magra kropp.
Sedan lutade jag mig fram för att ta av honom kalsongerna men då stelnade han till och såg panikslaget på mig.
”Vad är det? Vill du inte?”
”Jo”, mumlade han och svalde tungt, hans röst var ostadig efter all alkohol, ”Men jag har aldrig gjort det förut.”
”Har du inte?” Sa jag förvånat och han skakade rodnande på huvudet.
”Det gör inget”, viskade jag och pussade honom på pannan, ”Det gör ingenting alls. Det här fixar jag, du behöver inte vara orolig.”
Då log Draco. Han log ett utav sina alldeles speciella leenden som hade fått mig att smälta redan första gången jag såg det; det där leendet som började vid tårna och värmde upp hela honom inifrån. Jag log tillbaka och lät Dracos närhet fylla mig med gränslös lycka.
I natt var vi bara varandras och ingen skulle få ta natten ifrån oss.

IHIHIHIHI ska läsa ♥

....Dog 10000000000000000 ggr när jag läste detta, var bara tvungen att kommentera -.-

Jaay äntligen! Nya kapitlet!

Gud vad vacker beskrivning i början! Kan verkligen se fåglarna framför mig...

Jag håller nog med Elli om att Nott inte är en varulv. Han verkar mycket läskigare än så...

jag hoppas på att Luna och Neville blir ihop ändå, båda är så ensamma...

Draco skakade sammanbitet på huvudet. Sedan satte han flaskan till munnen och började dricka. I samma stund som han tömde den återvände Blaise till oss med två stora glas med whiskey.
Draco jag tror inte att det är någon bra idé...

”Öh, nej”, sa jag och ruskade lite i Draco som förvirrat lyfte på huvudet och stirrade på mitt ansikte. Hans blick var dimmig och pupillerna var stora som tefat, ”Nej han har nog aldrig druckit förut.”
Vad var det jag sa...

Omygosh ännu mer Drelli ♥.

Men jag tror fortfarande inte att festen var någon bra idé trots det, jag har tyvärr känslan av att något dåligt kommer hända...
NEJ GUD hoppas verkligen Elli inte ser tatueringen!!!

Oväntat, fast ändå inte. Vet inte hur jag ska beskriva kapitlet. Gillar att det var jämnt och balanserat, inga bra eller mindre bra delar. Gillade verkligen kapitlet, det var liksom 'genomstekt' eller vad man nu ska säga.

Har en liten fråga: WHERE IS THEODORE
Wäää

Och where is den där flickan, kommer Elli's mamma bli frisk, where is Lucius, kommer de döda Elli? DET ÄR SÅ MYCKET SOM MÅSTE AVSLUTAS WÄÄÄÄ
Kommer sakna denna FF när den tar slut :c

VA?! WHY?



...

*SKRIKER, SKRIKER, SKRIKER, SKRIKER."





*SKRIKER HÖGT SÅ ATT ALLA FÖNSTER I HUSET SPRICKER, SPRINGER RUNT I RUMMET SOM EN GALNING OCH SKRIKER.*

ASSÅ OMG OMG OMG OMG OMG OMG OMG.

SER NI JAG HADE RÄTT, JAG HADE RÄÄÄÄÄTTTT DE SKA HA SEEEX.
OMFG OMFG OMFG.
NÅGON MÅSTE DÖDA MIG, NUU!!
JAG SMÄLTER AV KÅTHETEN
NADJA ASSÅ NADJA VARFÖR VARFÖR VARFFÖÖÖRRR?
VARFÖR MÅSTE ALLTID KAPITLET SLUTA SPÄNNANDE VARRFFÖÖRRRR SKREV DU INTE LÄNGRE?
JAG KOMMERRRR DÖÖ OM JAG INTE FÅR REDA PÅ VAD SOM KOMMER ATT HÄNDA, JAG VILL INTE VÄNTA 84675868745R6 ÅR PÅ ATT JAG SKA FÅ VETA.
NUUU NUUUU NUUU FÅR DU LÄGGA UT DET ANDRA KAPITLET INNAN JAG TAR DRACOS OSKULD ISTÄLLET FÖR ELLI. NUU!!
JAG VARNAR DIG JAG KOMMER ATT JDFHGFXDFHGIJCHSDCFSIFHCDIH TA HANS OSKULD OCH FÖRSTÖRA DERAS KVÄLL! :*(((

OMG! OMMG! OMMMG! OMMMMG!

Jag måste erkänna det här, Nadja;
De beskrev Dracos och Ellis första kyss UNDERBART, FANTASTISKT och SUPER VACKERT.
Du fick mig att smälta av kåtheten från deras saftiga jordgubbsglass kyss.
Jag ville bara ha någon att ligga med den kvällen då jag läste om deras underbara saftiga kyss, jag är helt seriös.
Det var SÅÅÅ kåt jag blev.
I hade so much feelings inside me! ♥
Men när du nu beskrev sexet så smälte jag av KÅTHETEN, och jag gör det fortfarande.
(Jag vill bara pulla mig själv för att du beskrev allting så jävla underbart vackert, på allvar du fick mig att smälta av KÅTHETEN. x'DD)
Du beskrev det så jävla vackert, det kändes som om jag var den som hade sex med Draco, helt seriöst. ♥
För att vara seriös vet jag inte vad jag ska säga om detta underbara vackra kapitlet.
Jag kan inte finna några ord.

I HAVE SO MUCH FEELINGS INSIDE ME, RIGHT NOW! ♥

Men jag kan beskriva hur jag känner, just nu om ditt kapitel;

Okej, för och främst kan jag inte SLUTA LE, du FICK MIG ATT LE KÅTHETENS LEENDE. :'DDD
Jag är just nu tänd på ditt beskrivande om DERAS knullande... (OPPS, I used a bad word... sorry. x'DDD).
Jag smälter av kåtheten och vill bara döda mig själv för att jag inte fick läsa vidare om deras mysiga kväll. ;')
Och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. :'(
Eftersom jag dör av kåtheten och att jag har så många feels inside me.

BTW...

I LOVE YOU, DEAR.

AND STAY SEXY, NADJA. ♥♥♥

Kommer bättre och längre kommentar när jag slutar smälta av kåtheten som du gav mig. ;')

ÅÅÅÅ Gud, DRELLI moments!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Jag brukar ärligt talat tröttna på ffs efter ett tag, men din har jag aldrig tröttnat på, vilket visar hur utomordentligt övnaturligt överbra på att skiva du är!
Jag vill bara....GAH!
Löv you Ezzy!

Förresten för några dagar sen skrev jag på dramionen, så de E du nu

Herreguuuuud!!

SÅ UNDERBART!!

♥

Jag vet inte vad jag ska kommentera egentligen eftersom jag är så .... GAAAHHH!! ♥

alltså omr omr omr omr slutet omr omr drelli ♥ jag gillar detta alkoholkapitlet *pervcrucio* ahsahkdbhskfvbdsvlavfavblfabflab *död*